Alliansen so far

Bloggar ska ju "fördjupa", därför blir det inget om mediedrev och ministeravgångar när regeringens första veckor ska summeras. Istället kikar vi på detaljerna som Gud - och Expressen - glömde.

Gunilla Carlsson (m) vill höja biståndets kvalitet, de 30,1 miljarderna ska spenderas väl. På vilket sätt slantarna till Ryssland och Nordkorea gör det lättare "för den svenska allmänheten att veta att våra biståndsmedel verkligen gör nytta" förtäljer dock inte det floskelfyllda pressmeddelandet.

Man satsar särskilt på demokrati och mänskliga rättigheter, säkerhet och utveckling, ekonomisk tillväxt, en hållbar utveckling av miljön, handel och utveckling, hiv och aids samt kvinnors villkor och jämställdhet. Hade det inte varit enklare att skriva vad man inte prioriterar?

• Biståndets kvalitet i centrum,
  Pressmeddelande/Regeringen, 16/10 2006

Vid årsskiftet tillträder den gamle bunkermoderaten Per Unckel som landshövding i Stockholms län. Om kompetens eller partibok avgjorde är okänt, men den nyvunna maktens berusning har skänkt ytterligare ett argument för en snabb reformering av utnämningsförfarandet.

• Per Unckel ny landshövding i Stockholm, SvD, 27/10 2006

Två nya ambassadörer har utsetts. Till ansvarig för Irak men stationerad i Amman utsågs Niclas Trouvé. Om det varit stationering i Bagdad hade väl moderaterna utsett antingen Nuder, Bodström eller Sahlin.

• Ny ambassadör i Bagdad,
  Pressmeddelande/Regeringen, 12/10 2006

Till Angola skickar regeringen Erik Åberg, som tidigare tjänstgjort i bl.a. Mocambique. Mest omtalad blev han under sin tid i Uganda, efter ett reportage i Uppdrag Granskning om svenskt bistånd. Pengarna - 65 miljoner i form av budgetstöd - skickas helt utan kontroll till ett av världens mest korrumperade länder, en diktatur som sedan 20 år för ett brutalt inbördeskrig. Halva landets statsbudget utgörs av bistånd.
- I själva verket finansierar budgetstödet kriget, sade parlamentsledamoten och oppositionspolitikern Reagan Okumu till SVT.

Men den dåvarande ambassadören, Erik Åberg, var mycket nöjd.
- Det beskrivs till och med som ett av de mer framgångsrika fattigdomsprogrammen i Afrika, berättade han i TV-programmet.

- På pappret satsar man på vettiga saker, men det kommer inget ut av det hela. Pengarna kan lika gärna gå till Mercedesbilar åt regeringsmedlemmarna, sade Peter Svedberg, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, som också konstaterade att fattigdomen i Uganda har ökat de senaste åren.

• Biståndsmiljoner till ingen nytta,
  SVT Uppdrag Granskning, 3/1 2006
• Ny ambassadör i Luanda,
  Pressmeddelande/Regeringen, 12/10 2006

Inte utan stolthet mottog statsministern, redan 19 dagar efter sitt tillträdande, en inbjudan till Vita Huset. Norska tidningar konstaterade syrligt att Stoltenberg efter 952 dagar ännu inte inviterats av Bush.

I december åker forskningsminister Leijonborg till Florida för att beskåda astronaut Fuglesang när denne går till väders.

• Leijonborg på plats när Fuglesang skjuts upp,
  Pressmeddelande/Regeringen, 30/10 2006

Nya utgifter har man också beslutat om. Till demokratiarbetet i Vitryssland skickas 4,6 miljoner kronor som "ett uttryck för regeringens ambitioner att förstärka stödet till de krafter som verkar för en demokratisering av Vitryssland" enligt ansvarigt statsråd.

• Stöd till demokratifrämjande i Vitryssland,
  Pressmeddelande/Regeringen, 27/10 2006

Många nya fina bollar och pjäxor kan det bli när svensk idrott får 500 miljoner kronor extra under 2007.

"Regeringen understryker den viktiga roll som idrotten spelar i många människors liv, såväl för aktiva idrottsutövare som intresserade åskådare."

• Regeringen gör ny satsning på svensk idrott,
  Pressmeddelande/Regeringen, 16/10 2006

"Delegationen för fördelning av statsbidrag för kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt" har fördelat totalt 5,7 miljoner kronor till en rad föreningar och stiftelser.

• Bland de lyckligt lottade finns "Gröna kvinnor" som för de tilldelade pengarna ska informera om "patriarkala strukturers påverkan på val av energisystem".
• "Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet" ämnar utbilda om europeisk säkerhetspolitik ur ett genusperspektiv.
• "Kvinnor för Fred" ska dokumentera kunskaperna från seminariet "Feminismens syn på patriarkatets militarism, fundamentalism och miljöförstöring".
• "Svenska Kvinnors Vänsterförbund" beviljades bidrag för att kunna delta i Kvinnornas Demokratiska Vänsterförbunds kongress i Hugo Chavez Venezuela.

• 5,7 miljoner till kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt,
  Pressmeddelande/Regeringen, 25/10 2006

WWF: Kuba bäst i världen

Enligt Världsnaturfondens årsrapport är Kuba bäst i världen både på mänsklig utveckling (enligt FN) och samhällsutveckling utan att skada ekosystemen.

Det finns tre sorters lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.
Mark Twain (1835-1910)

– Ingen av de här indexen mäter ju demokrati, de mäter inte hur många som sitter i fängelse för sina åsikters skull och såna saker. Utan de mäter då att Kuba har valt att satsa på ett par saker, läskunnighet och såna saker och kommit ut på rätt sida i det indexet, säger WWF:s generalsekreterare Lars Kristoferson till SR Ekot.

Det är ju bra att de inspärrade kubanernas läskunnighet är stor, synd bara att de inte tillåts läsa annat än vad Castro godkänt. Och om en lika stor andel av öns djurpopulation varit inburade hade landet antagligen inte "kommit ut på rätt sida indexet".

• Kuba hushåller med jordens resurser, SR Ekot, 28/10 2006

"Vi sysslar inte med antisovjetism"

Orden var Palmes, på den socialdemokratiska partikongressen 1984. Det beskriver väl i stort också den socialdemokratiska linjen under efterkrigstiden - neutralitet mellan östlig tyranni och västlig demokrati, vilket innebar att man ogärna kritiserade Ryssland.

1983 anklagade Olof Palme moderaterna för att "återfalla till den korstågsanda i syfte att 'befria' Östeuropa som härskade på konservativt håll i väst under det kalla kriget. Enligt denna syn måste något av systemen gå under, och neutraliteten vara snarast omoralisk."

Baltutlämningen, turerna kring Raoul Wallenbergs försvinnande och inställningen till Baltikums självständighet är några exempel på svensk undfallenhet och tystnad.

"På många punkter har även våra åsikter angående läget i Tjetjenien sammanfallit."
Rysslands ambassadör om den svenska regeringens politik, 2004

Undantag från huvudlinjen fanns naturligtvis, men den enda (s)-utrikesministern som konsekvent avvek från traditionen var Anna Lindh.

Med tanke på den senaste utvecklingen i Ryssland mot en alltmer auktoritär stat, agerandet mot Georgien och morden på regeringskritiska journalister bl.a. är det av stor vikt att Alliansregeringen bryter Sveriges tystnad.

Den enda av de senaste veckornas många "affärer" i medierna som skulle befaras kunna påverka regeringens praktiska arbete är Carl Bildts innehav i Vostok Nafta. Att Bildt tiger och envist vägrar sälja eller överlåta förvaltningen av aktierna är att slösa med förtroendekapitalet. Risken för jäv finns, men man ska samtidigt komma ihåg att Bildt tidigare inte tvekat inför att kritisera Ryssland. Minns tonläget under försvarets skärgårdsjakter under 1980- och 90-talet på förmodade ubåtar, vilka senare visade sig vara fisande fiskar.

Värre är det med biståndsministern, som vill fortsätta skicka en halv miljard kronor årligen i bistånd till ett av världens rikaste länder. Kanske måste man dumpa slantarna någonstans nu när enprocents-målet måste uppfyllas till varje pris, men i oljestaten Ryssland?

Men farhågorna om Alliansens ryssvänlighet tycks komma på skam. För enligt vad utländsk press erfar tydliggjorde Fredrik Reinfeldt, på förra veckans EU-toppmöte, Sveriges syn på den negativa utvecklingen i Ryssland för Putin.

"Aigars Kalvitis, Lech Kaczynski, Josep Borrell, Anders Fogh Rasmussen och Fredrik Reinfeldt: kom ihåg dessa namn, de räddade europas ära" på EU-toppmötet i Lahtis, skrev franska Libération i måndags. Under middagen begärde ledarna från Lettland och Polen ordet och inledde med att ta upp händelseutvecklingen i Georgien och Tjetjenien. Därefter följde statsministrarna för Sverige och Danmark med kritiska frågor till den ryske presidenten om morden på journalister, särskilt det senaste på Anna Politkovskaja.

Den oplanerade diskussionen under toppmötets middag uppskattades inte av Putin, som inte heller försökte dölja sin allt större irritation.

Enligt Libération menar Tyskland och Frankrike att man fortsättningsvis inte bör kombinera diskussionen om mänskliga rättigheter med den om energileveranser. Detta har mött motstånd från flera medlemsländer, Estlands Andrus Ansip menade att "vi måste finna en balans mellan våra värderingar och våra intressen". Spaniens Josep Borell, talman för EU-parlamentet, ansåg att EU inte får undvika frågorna om de mänskliga rättigheterna i utbyte mot en tryggad energiförsörjning.

- Sverige har haft en lite vacklande position i Europa som haft att göra med den parlamentariska basen. Miljöpartiet och vänsterpartiet och splittringen inom socialdemokratin har inneburit att socialdemokraterna inte fullt ut kunde spela den roll i Europa som jag tycker Sverige ska spela. När det nu finns ett intryck att vi kommer att spela den rollen, blir vi också per definition också en mycket intressantare samtalspartner här i Washington, säger Carl Bildt till TT.

Det låter motsägelsefullt, men med den nya regeringen, som i än högre grad än sin företrädare förordar en gemensam europeisk utrikespolitik, kan vi få bättre relationer med både Washington och Moskva än på mycket länge. Låt inte heliga kor som EU och FN hindra Sverige från att bedriva en egen utrikespolitik, med intressen som sällan överensstämmer med t.ex. Frankrikes.

Med reservation för ev. felaktigheter i översättningen från Libération - min franska är inte den bästa.

• Ryssland får bistånd trots egna rikedomar, SR Ekot, 20/10 2006
• Reinfeldt försvarar Bildts aktieinnehav, SR Ekot, 24/10 2006
• Buffet froid entre l'UE et Poutine, Libération, 23/10 2006
• Aviser: Fogh spillede hovedrolle på Putin-topmøde,
  Jyllands-Posten, 23/10 2006
• Dörrar öppnas upp i Washington, SvD/TT, 23/10 2006

Ny minister - nygammal politik?

På tisdagen utsågs Lena Adelsohn Liljeroth (m) föga överraskande till ny kulturminister. Då hon har en mer traditionell syn på sitt nya ansvarsområde har landets landets kulturkoftor åter funnit skäl att korka upp champagnen.

Och de har åtminstone inledningsvis anledning att glädja sig, för till skillnad från Stegö Chilò talar efterträdaren hellre om nya storsatsningar, t.ex. ett nybyggt operahus i Stockholm.

- Hon är intresserad av kulturfrågor, och utifrån hennes ideologiska utgångspunkter så kan jag inte tänka mig att hon kommer göra ett dåligt arbete - tvärtom, säger Siv Holma (v) till SR.

- Vad trevligt. Det är ett fantastiskt bra val! [...] Hon kommer få förtroende i våra kretsar.
Magnus Aspegren, chef för Norrlandsoperan

- Jag känner mig sedd och respekterad när jag hör denna utnämning. Jag blir jättejätteglad! Vi har hela tiden önskat oss en kulturpolitiker som förstår kultur och jag ser fram emot ett mycket bra samarbete.
Anna Carlsson, Teaterförbundets ordförande

Adelsohn Liljeroth har tidigare varit i blåsväder, anklagad för jäv. Samtidigt som hon var med i styrelsen för Alla kvinnors hus, en del av Roks, var hon som ledamot i Granskningsnämnden med och fällde SVT-journalisterna Evin Rubar och Johan Brånstad för deras avslöjande reportage om Roks, "Könskriget". Med anledningen av misstanken om jäv är Adelsohn Liljeroth JO-anmäld.

Enligt Reinfeldts granskning har den nya ministern inte missat några deklarationer eller tv-licensavgifter, eller begått något annat klandervärt. Bara olaga vapeninnehav, men det upprör ingen skvallerblaska.

• Nya ministrarna tillsatta efter utfrågning, DN, 24/10 2006
• Kultur-Sverige välkomnar nya ministern, DN Kultur, 24/10 2006
• Nya kulturministern önskar nytt operahus,
  Mitt i Musiken, SR P2, 24/10 2006
• Liljeroth attackerade Boxer och fick SVT-reportrar att anmäla GRN, Dagens Media, 24/10 2006

Dags att lämna Kyrkan?

Funderat på att lämna Svenska Kyrkan? Då kan det vara läge att passa på nu, eftersom man vid utträde före oktober månads utgång slipper kyrkoskatten för skatteåret 2007.

Efter moget övervägande valde jag att lämna Svenska Kyrkan för några år sedan. Skälen var i huvudsak två, bristen på tro och min liberala syn på livet och omvärlden som i stort sett går på tvärs med vad den dåvarande ärkebiskopen KG Hammar förespråkar.

Jag hade haft överseende med Hammars politiska engagemang om han åtminstone respekterat sina meningsmotståndare, istället menade han att vi liberaler "abdikerat från att ta politiskt ansvar för de fattiga i världen". Erbjudandet om "det öppna samtalet" och "dialog" riktade sig tydligen bara till hans åsiktsfränder. Jag hade kunnat acceptera också detta - om kyrkan i övrigt haft en mer balanserad världsbild. Men nästintill varje gång samfundets företrädare deltar i debatten är det med en tydlig vänsteragenda.

I början på 80-talet ifrågasatte Jonas Jonsson, sedermera biskop i Strängnäs, om det överhuvudtaget var önskvärt att Kina blir ett fritt land. Några år senare, 1989, var Ekumeniska Nämnden mycket negativa till ett EG-medlemskap, och föreslog istället att vi skulle bygga ut de ekonomiska förbindelserna med Sovjetstaterna. Vid millennieskiftet engagerade sig kyrkan i globaliseringsdebatten - på protektionisternas sida.

Lutherhjälpen (LH) är den del del av kyrkan som arbetar mest med utlandsfrågor. Ibland får man höra att deras verksamhet är ett bra skäl för fortsatt medlemskap. Men vilka frågor driver LH?

• Nej till fortsatt nedmontering av handelshinder inom WTO.
• Ovillkorade skuldavskrivningar. Alla skulder ska strykas - helst utan kontroller eller krav på bättring. Mugabe och hans gelikar ska få bestämma allt själva, de vet ju bäst var de frigjorda miljarderna bör spenderas.
• Förstatligande av matproduktionen. "Eftersom mat är en livsnödvändighet måste produktion och handel med livsmedel ske utifrån andra kriterier än vinstintresse" hävdas det (Lutherhjälpen nr 1-2000).
• Bojkotta Israel. Lutherhjälpen och Diakonia samt 13 andra organisationer skrev 2002 en rapport om mellanösternkonflikten som överhuvudtaget inte berörde palestiniernas övergrepp mot den israeliska befolkningen eller delaktighet i konflikten (Kyrkans Tidning, nr 13-14 2002).

Vidare anser LH att "en ekonomisk ideologi som enbart baseras på ekonomisk tillväxt och fria marknader [...] inte skapat arbetstillfällen i någon större utsträckning och inte kommit större delen av jordens befolkning till godo" och att tillväxten i Asien inte "lett till någon materiell förbättring". Sanningen, att en miljard nya jobb skapats de senaste decennierna och att undernäringen i Asien minskat från 43 till 13 procent på bara 30 år, har tydligen inte nått organisationens experter.

Åter till KG Hammar, som med sina vänsteråsikter var mycket aktiv i samhällsdebatten. I en skrift utgiven av Kulturdepartementet konstaterade han också att "Kyrkan har numera lättare att umgås med socialdemokratin än med moderaterna".

I somras gjorde Täby församling en analys av utträdena. Den noterade att varje gång ärkebiskop KG Hammar gick in i den samhälleliga debatten och gjorde offentliga uttalanden ansökte medlemmar om att få gå ur kyrkan.
Många lämnar Svenska kyrkan, DN 12/12 2002

Någon åsiktsförändring i kyrkans ledning är inte att vänta med den nye ärkebiskopen. Anders Wejryd har bl.a. på DN Debatt (000613) förespråkat straffskatt på investeringar (s.k. Tobin-skatt).

Efter terroristattentatet 9-11 var kyrkan snabbt ute och kunde delge oss mycket klokskap. Chefredaktören för Kyrkans Tidning ansåg att det inte är någon "överdrift att hävda att det är västvärldens dekadens med materialism och avsaknad av religion som utlöst terrorn". Kyrkans dåvarande "utrikeschef" Peter Weiderud menade å sin sida att "den nuvarande ekonomiska världsordningen" var orsaken (läs: marknadsekonomi och kapitalism).

Weiderud är numera ordförande för Broderskapsrörelsen (s).

Men det grundläggande skälet för utträdet var bristen på tro. I viss mån beror även det på min politiska uppfattning, liberalismens syn på individens frihet, förnuft och vetenskap krockar ofta med religionens krav på underkastelse och försanthållande av fabler.

"Min utgångspunkt är en maxim, som jag har insett vara kärnan i den intellektuella moral, jag omfattar. Och det är att inte tro på något, som det inte finns några förnuftiga skäl att anse vara sant. Denna maxim förefaller kanske självklart riktig, åtminstone i teorien. Men som ofta har framhållits, skulle det inte bara alldeles förvandla det vanliga sättet att resonera om religion utan också i grund revolutionera jordklotets sociala och politiska liv och därmed hela vår kultur, om den maximen allmänt följdes i praktiken.

[...]

Gud vill att du gör så och så; Gud ger dig nåd, men blott om du älskar Jesus; Jesus Kristus, vår frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen – alla dessa påståenden och en ofantlig mängd andra av liknande slag skulle bara väcka ett förstrött kuriositetsintresse. Ty såvitt jag har kunnat finna, förhåller det sig verkligen så, att det inte finns några förnuftiga skäl för antagandet att det finns en Gud eller att någon människa får liv efter döden."

ur Tro och vetande (1949) av Ingemar Hedenius (1908-1982)

Den ekonomiska biten var för mig helt oväsentlig annat än som princip. Ville jag fortsätta stödja en verksamhet som på de flesta politiska områden motarbetade - ja t.o.m. fördömde - det jag verkligen engagerade mig för? Kunde jag acceptera att kyrkan i mitt namn propagerade för en politik som jag fann förkastlig?

Efter flera års moget övervägande valde jag att lämna Svenska Kyrkan. Det var inte ett enkelt beslut att fatta, men KG Hammar och Ingemar Hedenius gav mig god hjälp på vägen.

Gör så här för att gå ur Svenska Kyrkan. Skicka/överlämna ett brev till din församlingsexpedition med följande info:

• "Anmälan om utträde ur Svenska Kyrkan"
• Efternamn & samtliga förnamn
• Personnummer
• Adress
• Underskrift
  Är du under 18 år måste samtliga vårdnadshavare skriva under. Barn som fyllt 12 år ska samtycka till anmälan.
• Dessutom kan du lägga till:
  "Jag väljer att lämna kyrkan av religiösa/ideologiska/ekonomiska skäl"
  (skriv det som passar)
  När kyrkan kommenterar medlemsförlusterna hänvisar man vanligen till kyrkoskatten, och förringar de undersökningar som visar att tro och politik ofta är viktigare faktorer.
• Eftersom tiden är knapp - skriv "Brådskande" på kuvertet eller överlämna anmälan personligen.

Mer fakta

• Svenska Kyrkan
• Humanisterna
• Ateism.se

Och så lite reklam...

Ibland slås man av vad ett regeringsskifte kan betyda för det politiska klimatet. Vem minns idag alla dessa skenheliga men ack så politiskt korrekta stadsjeepshatare?

Nedan en reklamfilm som driver med imagen som tuff "mördar-jeep".

CMR bara första steget

Integrationsminister Nyamko Sabuni beslutade i veckan att fr o m årsskiftet stoppa bidragen till den "ideella organisationen" Centrum Mot Rasism (CMR). Mest känd blev CMR för kampanjen mot Nogger Black, men även ekonomiskt slöseri samt sextrakasserier placerade organisationen på tidningarnas förstasidor. Vad jag vet har man dock inte kritiserat begreppet "svart barnflicka" ännu.

Då CMR är helt beroende av staten kommer organisationen sannolikt att självdö när de 5,5 miljonerna uteblir.

Bo Rothstein, professorn i statsvetenskap, har studerat CMR och kopplingen mellan staten och det civila samhället.
- Det här är ett sätt för regeringen att köpa lojalitet för sin politik. Staten får en organisation som har folklig förankring, men som är beroende av bidrag från staten och därför blir lojal.

Bo Rothstein säger att den här typen av semimyndigheter funnits länge, men blivit allt vanligare. Han jämför med arbetet för nykterhet på 1920-talet.
- Då grundades ett organ som på många sätt liknar CMR. Då som nu bytte man statliga resurser mot att bli ett instrument för den statliga lösningen och marknadsföra deras lösningar.

När Alliansregeringen tänker försöka avpolitisera olika skattefinansierade organ får man inte glömma de förment oberoende organisationerna som förpestar samhällsdebatten genom att under falsk flagg driva regeringens eller olika myndigheters hjärtefrågor.

Ett annat exempel på en "statens förlängda arm" är Gröna Bilister (GB), som trots att man bara har 1.100 medlemmar erhåller hundratusentals kronor i verksamhetsstöd från Vägverket - utöver projektbidragen.

När organisationer av den här typen väl lyckats träffa rätt i åsiktsfaunan blir det centrala för dem att hålla korrekt kurs och styra debattfokus så att bidragen fortsätter trilla in. Gröna Bilisters åsikter är i hög utsträckning Vägverkets - och tvärtom. Denna symbios blev extra tydlig när GB igår nominerades till Vägverkets "Årets Miljöpris", prissumman är på 50.000 skattekronor.

Framgångsrikt arbete med att påverka politiker, tjänstemän, tillverkare och trafikanter så att fler miljöbilar används i Sverige.
Motiveringen till nomineringen.

Skickligheten att påverka trots ett obetydligt folkligt stöd har i veckan även gett dem en nominering till "Årets lobbyist".

- Istället för frivilliga organisationer som driver opinion mot regeringen får vi förstatligade organisationer som driver opinion neråt. Det blir ett samhälle där folket ska göra som staten vill istället för tvärtom. Jag anser att det är ett brott mot andan i grundlagen, säger Bo Rothstein till SvD (i en äldre intervju om CMR).

Därför bör CMR vara den första i raden av förstatligade organisationer att förlora sina privilegier. Lobbyister får naturligtvis försöka påverka opinionen - men det får inte ske på skattebetalarnas bekostnad.

• Satsning mot rasism stryps, SvD Inrikes, 19/10 2006
• Kampen mot rasism toppstyrs, SvD Inrikes, 18/7 2005

Tips: läs Alrik Söderlinds sågning av Gröna Bilister.

• Skit i Gröna Bilister, Alrik Söderlind,
  Auto, motor & sport, 18/10 2006

Tillägg 21/10: Även Mikael Stjerna på Teknikens Värld/Privata Affärer skriver om GB, apropå organisationens åsikter om paret Reinfeldts bilinnehav.

• Gröna fundamentalister, Mikael Stjerna,
  Privata Affärer, 20/10 2006

Mer att läsa på friedmans epistlar

• Vägverket gynnar särintressen, 27/5 2006
• Volvo kritiserar Gröna Bilister, 12/6 2006
• Glassofob får äntligen sparken, 31/5 2006
• Lobbyister inte bara av ondo, 4/7 2006

Vad gjorde "äntringsstyrkan"?

Undrade häromdagen om det inte fanns någon medierådgivare inom regeringen, och hur så triviala förseelser kunde få två ministrar på fall utan något som helst motstånd från Rosenbad.

Resumé besvarar nu delvis dessa frågor när man avslöjar att åtta ministrar fortfarande saknar pressekreterare, något de båda avgångna ministrarna också gjorde.

Svart städhjälp och obetalad tv-licens är ingen moralisk fråga. Det är ett kommunikativt problem.
Men det fattar inte regeringen Reinfeldt.
Claes de Faire, Resumé

• Regeringens pr-haveri, Resumé, 19/10 2006

Lästips: Bakom helvetets port

Per T Ohlsson om Nordkorea och dess hänsynslöse diktator Kim Jong Il.

Artikeln borde läsas av vår nya biståndsminister, som tydligen tror att banksystemet i världens mest slutna och totalitära stat inte har någon koppling till regimen.

• Bakom helvetets port, Per T Ohlsson,
  Sydsvenskan/Ledare, 15/10 2006

Ministerval väckte vreden inom (m)

Det är inte det här vi knackade dörr för, för en månad sedan. Att de här damerna skulle susa in på räkmackor.
Anonym röst från den moderata riksdagsgruppen

Enligt Resumé ogillade den moderata riksdagsgruppen starkt att Reinfeldt valde två ministrar som inte gått den långa vägen i partiet.

• Vreden inom riksdagsgruppen var avgörande,
  Resumé, 16/10 2006

För övrigt: DN fick första intervjun med Stegö Chilò efter avgången. Hon är arg på medierna men inte knäckt för egen del, och tillägger att hon för tillfället inte funderar på en politisk comeback.

• Stegö Chilò arg men inte knäckt, DN, 17/10 2006

Lästips: Rätten att vara idiot...

Den uppenbarligen traumatiserade chefredaktören på tidningen Stureplan skrev häromdagen ett måttligt intelligent inlägg om senaste besöket på Grands veranda. Alltmedan han inmundigade sin kaviar bevittnade han hur en funktionshindrad man med "slangar i varenda kroppsöppning" anlände till restaurangen, vilket fick skribenten att tänka på döden.

Texten är väl på sin höjd fördomsfull, men beskrivningen av mötet med världen utanför innegänget liknar mest en ordinär fallbeskrivning i nån terapeuthandbok.

Detta beaktat framstår det som obegripligt att De Handikappades Riksförbund (DHR) anmält honom för hets mot folkgrupp. Hur organisationen lyckas tolka in något hetsande eller diskriminerande i texten övergår mitt förstånd, och det gagnar definitivt inte landets funktionshindrade att DHR tar efter andra intresseorganisationers ovana att "känna sig kränkta" i tid och otid. Sådant trams förringar verkliga fall av hets.

Om man skriver om en synål finns det alltid någon enögd jävel som blir förbannad.
Fritiof Nilsson Piraten

Förresten, hade det inte varit bättre om organisationen bjudit in chefredaktören och hjälpt honom bota sina fördomar? Istället för ett ordinärt minoritetsgnäll och slöseri med skattepengar hade historien vänts till en perfekt pr-grej för DHR.

Läs mer på subjektiv.se om att yttrandefriheten bör ge utrymme för folk att få vara idioter.

• Rätten att vara idiot utmanad igen, subjektiv.se 17/10 2006
• Alex Schulman - anmäld igen, Resumé, 17/10 2006

Eliten om Stegö Chilòs sorti

– Ja!!! Vi måste ha champagne!

Den spontana reaktionen hos Teater Galeasens kulturkoftor när de hör att Cecilia Stegö Chilò avgått.

• Kulturlivets reaktioner på Stegös avgång, SvD Kultur, 16/10 2006

Rätt beslut på galen grund

Enligt ett utlåtande från JämO var det inte fel att avvisa en man som försökte ta sig in på arrangemanget Miss Gay 2006, en fest enbart för bi- och homosexuella kvinnor som hölls under Pride06 i Stockholm.

Mannen nekades inträde p.g.a. sitt kön, kände sig diskriminerad och anmälde saken. Efter en granskning har nu Claes Borgström valt att avsluta ärendet utan vidare åtgärder och hänvisar i beslutet till både svensk lag och EG-direktiv. Han konstaterar att det är berättigat att skapa fredade zoner "för att kompensera kvinnor för den negativa effekten av könsmaktsordningen och sexualiseringen av det offentliga rummet".

Motiveringen för den här formen av "positiv diskriminering" följer en logik som endast en rättrogen radikalfeminist kan instämma i. Vad Borgström menar är att diskriminering kan användas för att kompensera en skara kvinnor för oförrätter andra kvinnor utsatts för. T.ex. hustrumisshandel, könsstympning och underklädesreklam vid busshållplatser.

Man kan ju hoppas att de sönderslagna kvinnorna genast underrättas om att de blivit kompenserade för vad deras makar åsamkat dem.

Även om Borgström bara avsett att kompensera de kvinnliga festdeltagarna i det aktuella fallet så borde han nog konkretisera vilka allvarliga övergrepp de utsatts för innan han kan frångå den tydliga lagstiftningen. För inte är väl lagen så oviktig att man kan strunta i den med hänvisning till en samling teoribyggen stabila som korthus?

Naturligtvis borde arrangören ha rätt att själv välja festdeltagare - men utan att behöva hänvisa till nåt trams som JämO hittat på.

• Tjejfest för hbt-kvinnor var tillåten diskriminering,
  JämO, 13/10 2006

Sorti orsakad av Reinfeldts taktik

Det var inte särskilt oväntat att Stegö Chiló fick nog till slut av den töntigaste skandalen någonsin, särskilt när statsministern visat ett nästintill obefintligt stöd för sin pressade medarbetare. Bara Bildt tog inledningsvis risken att smutsa ned sig, medan andra partiföreträdare runtom i landet mer än gärna varit medierna behjälpliga i att fösa licensskolkarna närmare avgrunden.

Ett skäl till pratglädjen inom partiet är naturligtvis att många moderater delar kulturvänsterns idé om att vissa utvalda ska ha rätt att syssla med sin hobby på andras människors bekostnad. Skillnaden ligger endast i vad de olika åsiktsriktningarna vill lägga pengarna på. Rimliga skatter är för dessa moderater en fråga som avhandlas först när operahus, konstnärslöner och ett dussin "sätta-sig-själv-på-kartan"-projekt är finansierade.

Reinfeldts "taktik" att ett efter ett kasta statsråden till vargarna i tron att de ska bli mätta är katastrofal. Man undrar om det överhuvudtaget finns någon medierådgivare i Rosenbad? Goda råd får lov att vara dyra i denna stund, när medierna och jaktlagsledare Persson laddar om och siktar på Billström.

Nu måste Reinfeldt snart inse att det är han som fått folkets förtroende att leda Sverige - inte Otto Sjöbergs Expressen, Jan Myrdals kulturelit eller Göran Perssons parti.

Att en löjligt trivial fråga som TV-licensen orsakade en så kraftig mediestorm är inte underligt, inkomsterna som den genererar är ungefär vad kulturstödet är för kulturvänstern och partistödet för partierna. Ett med våldsmonopolet uppbackat privilegium som under inga omständigheter får ifrågasättas. Minns vilken kollektiv chock den skattefinansierade kultureliten fick av ministerutnämningen.

Det är också sant att det inte finns något som journalister älskar så mycket som att rapportera om just journalister och frågor som rör dem själva. Därför är de licensskolkande avfällingarna Borelius och Stegö Chilò, public services vara eller icke vara samt elitkulturbidragen mer spännande än en "vanlig" fiffelskandal.

För övrigt kan man undra vilken sorts politiker journalister och medborgare önskar sig egentligen. Proffspolitiker föraktas men samtidigt krossas äldre politiska blåbär skoningslöst. Får man inte ha misslyckats någon gång i det förflutna, ändrat åsikter, bott utomlands eller begått något annat klandervärt finns det inte heller många alternativ till ungdomsförbundens broilers, vilka vet att mygla lagom mycket och lärt sig klia rätt ryggar.

En inte särskilt vågad gissning är de avgångna ersätts av två politiskt korrekta män/kvinnor som med ett fläckfritt förflutet och bländvita leenden presenterar samma tunna mittenretorik som statsministern gör.

För inte kan väl Johan Norberg bli handelsminister och Mattias Svensson kulturminister? Visst nej, då uppfylls ju inte kvoteringskravet.

Välfärd för alla

Enligt vad TV4 erfar är en nedläggning av den omstridda Djurskyddsmyndigheten (DSM) en av punkterna i Alliansens budget som presenteras under måndagen. DSM bildades efter en lyckosam utpressning av Miljöpartiet för några år sedan, generaldirektör blev det f.d. språkröret Matz Hammarström (mp).

För några år sedan tillsatte den dåvarande jordbruksministern en utredning med uppdraget att utforma ”en sammanhållen hästpolitik”. I januari i år presenterades den och innebär bl.a. att staten bidrar med 15 miljoner kronor till forskning inom hästområdet samt företagsstöd. Till detta kommer EU:s reformerade gårdsstöd som gynnar hästgårdar. I somras följde DSM upp hästpolitiken med en lång kravlista - vilken dock inte togs emot lika väl som miljonregnet.

DSM kämpar nämligen inte bara för djurskydd, utan också s.k. "djurvälfärd". Därför innehöll sommarens utspel bl.a. en begränsning av rätten att ha häst i spilta samt göra det olagligt att ha enbart en häst. Man ska hysa flera hamburgare tillsammans så att de kan ha ett socialt nätverk, umgås och fika ihop.

Det höjs ibland upprörda röster om de många äldre som bor på vårdhem, med duschning varannan vecka och en kort vallning utomhus första tisdagen i november jämna år. Med DSM-förslaget skulle alltså hästar säkras något som vårdhemspatienter inte får. Nåja, Jens Orbacks mormors systers sambo i Kanada skulle väl vara nöjd åtminstone.

"Djurskyddsmyndighetens chef hävdar att förslaget om att hästar inte ska få vara ensamma kan leda till bättre åldringsvård."
Sydsvenskan, 26/5 2006

Även inom sjukvården finns det problem - för människor alltså. Långa köer orsakar onödigt lidande. Läget är nu så illa på sina håll att man tvingas ta hjälp - av djursjukhusen. I Skara kan husse och matte i framtiden bli remitterade till samma klinik som Fido. Man undrar varför nästan ingen reagerat på att vi kanske är ett systemfel på spåret när en typ av sjukhus kan ta emot direkt medan en annan har väntetider på månader.

DSM:s motsvarighet för människor, Folkhälsoinstitutet, betraktar befolkningen som en skock barn man kan fösa framför sig på sin väg mot den fulländade människan.

Medborgarna utgör en fara för sig själva, och måste därför tyglas och tämjas. Allt ohälsosamt bör elimineras ur massans medvetande, så vi kan vaggas in i den sociala ingenjörskonstens trygga maddraserade rum. Om den mjukgjorda lokalen är ett paradis eller helvete ligger i betraktarens ögon.

• Sexvanor
• Olämplig klädsel
• Fet mat
• Sötsaker
• Reklam för "dåliga" produkter
• Nätpoker
• Snus
• Rökning, särskilt i kombination med en trevlig kväll på krogen
• Luften
• TV-tittande
• Dålig läxläsning

Arbete och allt annat hemskt på en arbetsplats studerar man också noga. I boken "Den lekande arbetaren" har institutets skarpaste hjärnor samlat all sin kunskap i ämnet.

"Hälsan hänger intimt samman med ohälsan. Hälsa är den direkta motsatsen till ohälsa." (Sid 10)

”Vad vi gör under den fria tiden bestämmer vi själva över. Den fria tiden kan vi naturligtvis använda på olika sätt beroende på läggning." (Sid 15)

Det finns antagligen ingenting som FHI inte kan vara "oroade" över eller önska förbjuda. Sök på någon tidnings hemsida och du får upp digra listor på olika utspel, förbudsförslag och bluffrapporter.

"Ytterst handlar folkhälsa om i vilket samhälle vi vill leva. Det finns ett nära samband mellan demokrati, delaktighet, jämlikhet och social trygghet å ena sidan och en bra folkhälsa å den andra."
Gunnar Ågren, generaldirektör Folkhälsoinstitutet

FHI-tjänstemännen har ett närmast religiöst förhållande till sin arbetsplats och dess betydelse för medborgarna. Att myndigheten kanske tar sig själv på ohälsosamt stort allvar har inte föresvävat dessa guds gåvor till mänskligheten.

"Målet för den nya folkhälsopolitiken är att människors hälsa ska ses som ett av de allra mest angelägna övergripande målen för hela samhällspolitiken."
Gunnar Ågren, generaldirektör FHI

Med Ågren (v) på FHI och Hammarström (mp) på DSM har folkhälsofascism och djurrättsflum i en salig röra varit statens melodi de senaste åren. Därför är det glädjande att Alliansen lägger ner Djurskyddsmyndigheten omgående.

Men eftersom DSM & FHI äger många idéer gemensamt och gärna lagt sig i varandras områden undrar man varför regeringen dröjer med skrotningen av Ågrens lekstuga?

"Hoppsan, jag har en TV"

Noterar att en kulturredaktör på Svenskan, Lina Kalmteg, som i onsdags var med och skrev artikeln "En provokation mot public service", i veckan anmälde TV-innehav. Även chefredaktörerna på Expressen och Dagens Media, programchefen för Viasats kanaler, en filmkonsulent och projektledare på SVT samt en handläggare på allmänhetens pressombudsman hör till de drygt 6.000 som anmält TV-innehav de senaste dagarna (se här & här).

Berit Andnor (s), tv-lös (?) ordförande i Konstitutionsutskottet och särbo med AMS-chefen (s), filosoferade i fredags om en KU-granskning av Reinfeldt. Sen dess har den f.d. ministern inte hörts i debatten, kanske är hon upptagen med att fylla i Radiotjänsts blanketter. I en äldre intervju i Aftonbladet säger Andnor att en stor nackdel med särboskapet är att "man får betala alla räkningar själv".

Socialdemokraternas kritik mot Reinfeldt för bristfällig statsrådsrekrytering är nog årtiondets stenkastning i glashus. Men det kan ju förstås vara ett sätt för de förmodade arvtagarna att distansera sig från Persson-epoken genom att indirekt kritisera tidigare regeringar. Eller är partitoppen så fräck att man litar på att alla glömt Jan O. Karlsson & de andra stolpskotten?

Borelius gav upp i lördags, men när drevet väl fått smak på blod lär man inte nöja sig med handelsministern. Jaktlagsledaren, patron Persson, konstaterade krasst att efter Borelius vänds nu "intresset mot kulturministern som också gjort mycket klandervärda handlingar och som kunnat stå i skuggan av Maria Borelius de senaste dagarna".

Per Winberg, ordf Transport, uppfyllde på söndagen löftet från i somras att det skulle bli strid om Alliansen vann valet. Fackförbundet tänker polisanmäla kulturministern för att hon har anlitat svart arbetskraft.

Låt oss stanna upp ett ögonblick och ställa oss några frågor.

• Hade icke SR och SVT varit mindre aggressiva i drevet mot Stegö Chilò om hon inte också önskat omdana Public Service?
• Hade vi fått alla dessa sura uppstötningar från SVT-medarbetare om ministern inte (för många år sedan) ifrågasatt programmens kvalitet?
• Hade kulturvänstern som annars på sina håll inte är särskilt tveksamma till civil olydnad känt sig kränkta av licensskolket om Stegö Chilò inte varit liberal?
• Hade verkligen Radiotjänst polisanmält exempelvis Marita Ulvskog om det var hon som begått samma försyndelse?
• Och vem tänker polisanmäla Radiotjänst?

Dessa frågor förblir obesvarade ännu så länge; vi kan bara konstatera att med så pratsamma partiföreträdare som Moderaterna dras med behöver Reinfeldt ingen opposition i riksdagen - han har tillräckligt inom partiet (se även HAX).

Slutligen. Även om de är få och knappt hörs i de statliga medierna eller elitkulturdebatten, så finns det faktiskt debattörer som delar Cecilia Stegö Chilòs syn på kulturen.

• Dags att slopa stödet till kultur och medier, Mattias Svensson,
  Expressen/Fjärde Sidan, 9/10 2006
• Att arbeta med kultur är inte lätt, Per Bylund,
  Tidningen Kulturen, 13/10 2006
• Upp med kulturpolitiken ur gamla hjulspår, P J Anders Linder,
  SvD/Ledare, 13/10 2006
• Röj upp inom finkulturen!, Linda Skugge,
  Expressen, 14/10 2006

Havel en värdig fredspristagare

Nobels Fredspris har under årens lopp tilldelats många värdiga mottagare, exempelvis Lech Walesa, Aung San Suu Kyi och José Ramos-Horta. Men de senaste årens märkliga beslut hos den norska Nobelkommittén har tveklöst skadat stiftelsens anseende.

• 2001: Kofi Annan och FN. De fredsbevarande styrkorna tilläts inte att agera i folkmordets Rwanda 1994 då 800.000 människor mördades, trots många varningar och möjligheter att ingripa. Året därpå valde FN att utan motstånd släppa in serbiska armén i Srebrenica, trots att man lovat muslimska flyktingar skydd där - ett villkor för att de gick med på total avväpning. Under tio dagar i juli 1995 avrättades 7.000 muslimska män. Chef för de fredsbevakande operationerna under de här åren var Kofi Annan. Naturligtvis är Annan inte ansvarig för massakrerna, men delansvarig för FN-styrkornas passivitet.
• 2002: Jimmy Carter. Inget emot Carter, men enligt Nobelkommitténs ordförande Gunnar Berge var utnämningen också en kritik av George W Bush. Att i Alfred Nobels namn driva en personlig politisk agenda borde varit skäl nog för stiftelsen att byta ut hela den norska Nobelkommittén.
• 2004: Wangari Maathai. En kavat dam som arbetat för kvinnors rättigheter, tagit reda på var AIDS-viruset uppstod och sedan 1976 planterat 20 miljoner träd. Det är lika många plantor som Södra Odlarna levererar på ett drygt halvår.

Min favorit till priset 2006 är den 70-årige dramatikern och f.d. presidenten Václav Havel. Som frontfigur och talesman för den tjeckiska oppositionen fängslades han ett flertal gånger men hans mod, moral och alltid lika fredliga kamp gjorde honom känd och respekterad långt utanför landets gränser. Hans betoning av individens frihet och de mänskliga rättigheterna stod i skarp kontrast till den socialistiska politiken i regionen. I november 1989 störtades kommunistregimen under den oblodiga Sammetsrevolutionen, och kort därefter valdes Havel till president. 1993 delades landet på fredlig väg när Slovakien bildades. Han verkade som president för Tjeckien fram till år 2003.

En man med ett sådant mod och engagemang, som lett kampen för en fredlig revolution, därefter skapat en stabil demokrati och några år senare medverkat i en nationsdelning utan blodspillan, borde vara en given fredspristagare.

Tyvärr lär jag nog bli besviken också i år.

• Samtliga fredspristagare
• Václav Havels hemsida

Tillägg: Inte blev det Havel i år heller, men besviken är jag inte då Muhammad Yunus och Grameen Bank, Bangladesh, som utvecklat de s.k. mikrokrediterna är ett synnerligen klokt val av Nobelkommittén.

• Barfotabank oväntad fredsprisvinnare, SvD Utrikes, 13/10 2006
• A hero awarded, Johan Norberg, 13/10 2006

Övergrepp ett "arbetsmiljöproblem"

Brott mot funktionshindrade som bor i gruppboenden polisanmäls sällan. Allt från stölder till sexuella övergrepp som en anställd eller någon annan som jobbar med funktionshindrade på boenden gör sig skyldig till anses ibland främst - eller enbart - vara ett arbetsmiljöproblem.

På grund av detta kan kriminaliteten ibland fortgå under lång tid vilket skapar onödigt lidande för brottsoffren, som då inte heller får det brottsofferstöd och försäkringsskydd som övriga medborgare har. I vissa fall kanske den boende inte ens uppfattar att han eller hon varit utsatt för något brottsligt när personalen inte tar det inträffade på allvar.

Enligt utländska studier utsätts funktionshindrade för brott i större utsträckning än befolkningen i stort. Med detta i åtanke är det märkligt att kommuner och landsting inte har ett tydligare regelverk för att skydda de boende, ty det är sannerligen inget "arbetsmiljöproblem" att bli utsatt för sexuella övergrepp.

En av forskarna i den svenska undersökningen har helt rätt när hon säger att synen på funktionshindrade som brottsoffer "befinner sig i ungefär samma situation som det var när det gällde barn- och kvinnomisshandel på 1950-talet".

• Få brott mot funktionshindrade anmäls, SR Ekot, 8/10 2006

Och han skulle bli minister...

Efter en stadigt låg efterfrågan - inte minst orsakat av regeringens politik - beslutade sig Volvo i förra veckan för att successivt fasa ut tillverkningen av gasdrivna personbilar.

Miljöpartiets Peter Eriksson gjorde genast det han är bäst på - ett förhastat utspel. I ett pressmeddelande gick han till hårt angrepp mot Volvos koncernchef Leif Johansson och anklagade denne för att svika sitt arbete i kommissionen mot oljeberoende.

Herr Eriksson har under de senaste mandatperioderna haft ett avgörande inflytande över den förda näringslivspolitiken. Därför kunde man lätt tro att han besatt digra kunskaper om landets storföretag.

Men icke, ty om så varit fallet hade han antagligen inte riktat sin kritik mot Leif Johansson - mannen som 1999 sålde Volvo Personvagnar till amerikanska Ford.

Profeten och Danmark, del 2

Danmark kan vara på väg in i en ny Muhammed-kris efter att dansk tv - och därefter så tjänstvilligt al-Jazira - sänt en amatörvideo som visar hur några packade ungdomar från Dansk Folkepartis Ungdom (DFU) iförda turban och "bombbälte" tillsammans ritar Muhammed-teckningar. En ytterst smaklös teckning föreställer en kamel som dricker öl och urinerar.

Tilltaget har fördömts unisont av regeringen och oppositionen. DFU:s moderpartis ledare, Pia Kjærsgaard, ansåg att videon inte var "särskilt elegant" men ganska harmlös, samt tillade att medierna uppförstorat händelsen. Ordföranden i DFU, som inte var närvarande på sommarlägret, kallade teckningarna för opassande.

Visa av erfarenhet har danska ambassadörer och landets utrikesminister de senaste dagarna varit fullt sysselsatta med att försöka gjuta olja på vågorna.

Reaktionerna från Mellanöstern dröjde inte fyra månader den här gången, redan på tisdagen kastades brandbomber in på den danska ambassaden i Teheran.

Förra krisen handlade om yttrandefrihet, om vad som får sägas och tryckas och de som vill inskränka den rätten. Den här potentiella krisen handlar blott om några kraftigt berusade rasistiska tonåringar på en sluten fest - och måttligt begåvade fundamentalister som gärna låter sig provoceras.

Blir man bli kränkt av att kvinnor kör bil så kan man väl bli det även av fulla tonåringar på andra sidan jordklotet. Och när de sen kastar molotov-cocktails för att manifestera sina kränkta känslor kanske de borde fundera på varför en del européer förknippar hårdför islamism med våld och primitivaste fundamentalism.

Rådet till tokskallarna i Iran blir att titta mindre på tv, klippa sig och skaffa ett jobb. Så ska vi nog kunna övertala Kjærsgaard att låsa in kritorna nästa gång barnen ska ha spritfest.

• Brandbomber mot dansk ambassad, DN Utrikes, 10/11 2006
• Muhammedhistorien upprepar sig, SvD Utrikes, 10/11 2006

Bilden ovan användes av en dansk Imam för att visa Mellanöstern hur danskarna förlöjligade Muhammed. Bilden hade dock föga med religion att göra, på fotot är fjolårets stolte vinnare i den årliga Pig-Squealing Championship i Trie-sur-Baise, Frankrike.
Foto & bildrättigheter: Bob Edme / AP

Uppdatering 11/10 kl 09:30: Har nu läst mer i dansk press och därför ändrat texten något. Vad som framstod som en provokation från DFU centralt tycks i själva verket ha varit en urspårad tillställning med mycket sprit och dåligt omdöme. Filmade gjorde en "spion" från en antirasistgrupp, vilken även haft filmen på sin hemsida. Genom infiltrationen har de önskat avslöja rasistiska fraktioner inom Dansk Folkeparti och DFU.

Kulturvänsterns ångest

Som tidigare nämnts fick utnämningen av Cecilia Stegö Chilò mången medlem av kulturvänstern att gå i taket. Ty det är så i Sverige, att motstånd mot bidrag och offentlig styrning svartmålas som kulturfientlighet, och önskar man låta folk bestämma själva är så förespråkar man en fördumning av samhället.

Den som anser att kulturen bör vara fri och oberoende av maktens nycker anses vara kulturfientlig - när det i själva verket borde vara tvärtom. Det är de som förordar politikens kvävande överrock och ekonomiska styrning som är den vitala och utmanande kulturens verkliga fiende.

Kultureliten menar att det är den egna kretsen som är bäst lämpad att bestämma åt folket vad som är fint och fult. Statens roll för dessa stötar är att medelst våldsmonopolet tilltvinga sig pengar som kan bekosta finkulturen. Det "massorna" föredrar - ofta föraktfullt kallat "skräpkultur" - måste begränsas (t.ex. regleringar av mängden utländska tv-program).

Precis som HAX konstaterar så tillhör de som nu klagar kultursveriges absoluta överklass, och det är knappast där vi finner det nydanande och intressanta.

Det som är nytt och spännande, det finner vi sällan i kulturpolitikens fålla. Den är snarare till för att bevara det existerande och skydda dess utövare mot nymodigheter och konkurrens.
Kulturpolitik – en omöjlighet! HAX, 8/10 2006

Ta den svenska filmen t.ex, som med ett omfattande ekonomiskt stöd blommat upp och gjorde 2005 till det premiärtätaste året sedan 1947. Idag finns det inte mindre än 19 regionala resurscentrum för film och video. Man kan undra om det är filmbolagen och skådisarna som bäst behöver pengarna - eller om vården och skolan kunde använt slantarna bättre. Skattebetalarna står för drygt hälften av filmstödet som fördelas genom Svenska Filminstitutet.

"Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga."
Gustav Möller (s), socialminister

• "Kommer du med mig då?" (2003)
  7.104 kronor per biobesökare i filmstöd (1.267 pers./9 milj.)
• "Falla vackert" (2004)
  4.422 kronor per biobesökare i filmstöd (995 pers./4,4 milj.)
• "Doxa" (2005)
  6.726 kronor per biobesökare i filmstöd (892 pers./6 milj.)

Källa: Sydsvenska Dagbladet, 25/6 2006

Ett annat exempel är bidraget till Pål Hollenders s.k. "dokumentärfilm" om baltisk prostitution. Filmkonsulenten försvarade tilldelningen av bidraget med att "utsugning av låglöneländer" var ett angeläget ämne, alltså av rent politiska skäl.

Han köpte sig prostituerade för svenska skattepengar, förnedrade dem framför kameran, samt upplyste om att varannan ung kvinna i Riga var en hora. Sedan visade han filmen på festivaler och i svensk teve. För detta blev han av en rad kulturradikaler i Sverige hyllad som ett konstnärligt geni.
[...]
Man kan säga att en sak gjorde Pål Hollender bra. Det lär stå i kontraktet med de kvinnor han utnyttjade i Riga att "Buy Bye Beauty" inte får visas i Lettland. Därav kan alla journalister dra en lärdom. Har du gjort ett reportage som inte tål att visas där det gjordes är du förmodligen ett svin. Och har du den klausulen i kontraktet är du ett svin med adekvat självmedvetande.
Maciej Zaremba i serien om Den polske rörmokaren,
DN, 15/11 2005

Kritik mot kulturstödet bemöts ofta med att det är till för att värna konstens frihet. Men, jag som liberal skulle aldrig komma på tanken att att vilja censurera eller förbjuda exempelvis Hollenders filmade sexresa - bara slippa betala för den.

Naturligtvis inser man att om medborgarna helt själva fick välja vad de skulle spendera pengarna på kommer den bidragsstinna delen av branschen vara chanslös. De skulle med ens tvingas lämna sina "fredade hörn" och göra skäl för sin inkomst.

Kulturvänsterns uppror liknar således kampen som de gynnade i olika samhällen alltid fört - den mot de egna privilegiernas avskaffande. De anser sig ha en självklar rätt att verka och leva på andras bekostnad och finner tanken på att behöva förtjäna sin inkomst som motbjudande. Därför är det självklart att de känner ångest och blir oroliga när de inte har en av de rättrogna vid sedelpressen.

Svensk kulturpolitik ser idag främst till producenternas särintresse. Medborgarna anses vara en pöbel som inte inser varken sitt eller elitens bästa. Politiken är som ett kulturens fallskärm som stödjer de vars verk ingen vill ha. Inte främst för att de varit för "svåra" - utan för att de varit för dåliga och därmed inte efterfrågade.

När man ser vad den skattefinansierade kultureliten åstadkommer kan man bara beklaga att kulturstödet inte har samma syfte som jordbrukets dito - att begränsa produktionen.

"Ministerchocken"

Regeringsförklaringen var som en enda lång julklappsutdelning, presenter fanns till alla och ingen skulle känna sig glömd. När så ministerlistan sedan presenterades besannades en del farhågor medan annat överraskade positivt - och somligt närmast chockerade. De flesta bloggare har kommenterat listan, se t.ex. HAX (och länkarna till höger).

Tyvärr gjorde man precis det som Hans Bergström i DN varnade för häromveckan, att låta partiledarna få varsitt departement. Till på köpet fick de alla sina respektive hjärtefrågor, vilket kan förhindra utveckling och riskerar att öka utgifterna när de måste försöka profilera sig. Exempelvis är det inte troligt att Centerpartiet med en av de egna som ansvarigt statsråd skulle verka för en avreglering av jordbruket på samma sätt som Folkpartiet.

Ingen tog väl i torsdags Jyllands-Postens uppgifter om att Carl Bildt skulle bli utrikesminister på allvar. Så blev det iallafall, och frågan kommentatorerna tampas med är huruvida det var ett bra val eller inte. Jag nöjer mig att befara en om möjligt än mer EU- och FN-kramande politik framöver, vilket inte bådar gott. Betoningen av de transatlantiska förbindelserna och en gedigen erfarenhet uppväger en del av bristerna.

Än mer förbluffad blev man när Timbrochefen Cecilia Stegö Chilò utropades till kultur- och idrottsminister. Ett lika spännande som otippat val, som kan ge en välbehövlig blodtryckshöjning på den bidragsstinna kultureliten. Jag hoppas verkligen hon kan ta debatten som kommer, och få kulturarbetarna att själva inse att friheten som krävs för bra kultur inte finns i ett beroende av staten.

- Man kan välja att se kulturskapare som permanenta bidragstagare - eller som självständiga, starka individer. Jag väljer det senare. Jag har en enorm respekt för kulturskapare, för deras möda, och jag vet att de vill ha större frihet, sade ministern till DN.
Eldprov för kulturens nya tankesmed, DN Kultur, 6/10

Glädjande är att utbildning och kultur återigen separerats, Pagrotskys prioritering av partyminglande och ignorerande av forskningen dög inte.

Reaktionerna på kulturministervalet har mestadels varit neutrala, men del sura uppkastningar har naturligtvis siktats.

"Det är ett skräckbesked. Det finns all anledning att förvänta sig mycket besvärliga år för kulturen i stort."
Gunnar Bergdahl, filmare och kulturchef på Helsingborgs Dagblad

"var det här slutar vet jag inte"
Björn Elmbrant, politisk kommentator i P1

• "Ett utmanande val", SvD Kultur, 6/10 2006
• DN:s Maria Schottenius: Valet provocerar, DN Kultur, 6/10 2006
• Avvaktan och skepsis i Kultur-Sverige, DN Kultur, 6/10 2006
• Valet av kulturminister förvånar, Gefle Dagblad / TT, 6/10 2006

Nyamko Sabuni utsågs till integrations- och jämställdhetsminister. Något förvånande kanske, om man inom Fp tyckte Mauricio Rojas var alltför kontroversiell. Hon lär väl slipas av vad det lider, annars kommer vänstern bjudas på alltför många goda karameller att spara till 2010. Hennes mod och genuina vilja att förändra integrationen är bra, och kanske kan hon anlägga lite moteld mot Sverigedemokraterna - förhoppningsvis utan att själv låta som en av dem. Men behövs det verkligen ett nytt departement för det här området?

Handelsminister med globalisering och världshandel i fokus blev journalisten och företagaren Maria Borelius. Jag hade dock hellre sett henne som något slags forskningsansvarig, men hon blir säkert bra även på denna posten. En god kommunikatör är hon hursomhelst - och det behövs i globaliseringsdebatten.

Finansmarknadsminister blir Mats Odell. Ingen uppfattning om hans kompetens i den frågan, men jag hade föredragit (den f.d.?) ordföranden för Svenskt Flyg som infrastrukturminister. Det behövs någon som på allvar inser flygets värde för samhället - och kan hålla tågbranschen i strama tyglar.

Den socialistdoftande titeln Folkhälsominister har tyvärr inte försvunnit. Någonstans behövde man väl gör av alla kristdemokrater, kan man tänka.

På kroppräkningsfronten noteras att av 22 statsråd är...

• 73 procent hämtade från riksdagen (16)
• 46 procent kvinnor (10)
• 9 procent öppna hbt-personer (2)
• 5 procent mörkhyade (1)

Skillnaden mellan Perssons regering och Reinfeldts är uppenbar, inte bara för att vi har fått våra första hbt-personer och mörkhyade i regeringen. Makten är inte längre koncentrerad hos en ledare som bara tillsätter ja-sägare, istället består regeringen av starka ministrar med förankring i riksdagen. Det blir kanske en återgång till tiden före statsministern som president.

Ännu så länge är journalisterna nyfiket försiktiga i frågorna, men snart är smekmånaden över. En del lik i garderoben lär väl hittas, som att Maria Borelius var med och introducerade rosa benvärmare i Sverige.

På det hela taget imponerar Reinfeldts laguppställning, han har fått till bra mix av erfarna politiker och nya namn - alla med bra kunskaper för sina ansvarsområden. Hoppet om ett liberalare Sverige har ökat något, även om kulturministern knappast lär tillåtas bli så radikal som man kunde önska.

Uppdatering: Se där, redan "avslöjas" de första liken. Förvisso både harmlösa och preskriberade.

• Nya ministrar köpte svarthjälp, SvD, 7/10 2006

Flygskatten lever!

Till min häpnad ser jag att den insomnade flygskatten fortfarande lever och frodas, om än blott i privat regi. Det är danska Sterling som på alla resor från Sverige bokade efter den 1 juli tagit ut en extra skatt på 96 kronor.

Luftfartsverket anser att flygbolaget gjort sig skyldigt till bedrägeri när man tagit ut en skatt som inte finns.
- Det är höjden av fräckhet! Vi vet ju alla att EU hade synpunkter på skatten som gjorde att den aldrig gick igenom. Och alliansen har sagt att det inte blir någon flygskatt, säger Nils-Olof Dahlin, kreditchef på LFV, till Flygtorget.

Som skäl till att man tagit ut en skatt som aldrig införts säger bolagets talesman först att det beror på ett brev man fått från finansdepartementet. Senare ändrar han sig - det fanns aldrig något brev. Istället hade man läst om flygskatten på regeringens hemsida, dels det preliminära lagförslaget från 2005, dels Lagrådsremissen angående skatten.

Sterlings märkliga rutiner ger inte ett seriöst intryck. Det svårt förlusttyngda bolaget gör nog bäst i att betala tillbaka pengarna till de resenärer som så önskar, kanske kan man då slippa en process i marknadsdomstolen.

• Sterling tar ut flygskatt som inte finns! Flygtorget, 6/10 2006

Torskar räddar Grekland i EMU

Trots omfattande budgettricksande uppfyllde endast tre av de tolv medlemsländerna konvergenskriterierna vid inträdet i valutaunionen EMU. Sedan eurons införande har manipulationerna fortsatt, praktiskt taget utan risk för sanktioner. Detta har förvandlat stabilitetspakten till en samling tips och rekommendationer snarare än hårda regler, vilket slösaktiga politiker utnyttjat maximalt.

Ett land som konsekvent brutit mot regeln om budgetunderskottets storlek är Grekland. Inledningsvis doldes det av bluffsiffror - men för ett par år sedan briserade bomben när en ny regering tillträdde.

Därför var skepsisens stor när Grekland nu glädjestrålande meddelade att man kunnat reviderat upp BNP under åren 2001-2006 med hela 25 procent och därmed sannolikt kan klara sig undan hotande böter för sina usla statsfinanser.

Hur man lyckades höja BNP? Genom att inkludera den svarta ekonomin, med bl.a. penningtvätt, cigarrettsmuggling och prostitution.

Om de uppreviderade siffrorna godtas av Eurostat kommer Grekland sannolikt nå kraven på ett budgetunderskott på max tre procent av BNP. I gengäld riskerar EU-bidragen minska då landet anses som rikare.

Det finns tillfällen då man känner sig extra stolt över Nej-rösten 2003. Men det valresultatet är gissningsvis också orsaken till att vi sannolikt inte ges samma chans att folkomrösta när EU-konstitutionen ska drivas igenom.

• Prostitution räknas in i Greklands BNP,
  DN Ekonomi, 29/9 2006

Önskar fortsatt särbehandling

Landstingen protesterar nu mot att Socialstyrelsen föreslagit ett slopande av det generella förbudet för homosexuella att lämna blod.

Socialstyrelsen har stöd av Smittskyddsinstitutet och Smittskyddsläkarföreningen. Landstingen däremot är oroliga för att gå miste om inkomster på 70 miljoner kronor årligen om läkemedelsföretagen i framtiden skulle välja att köpa blod från andra länder istället.

Det är naturligtvis ingen rättighet att få lämna blod. Men om staten vill förbjuda någon så ska det vara på sakliga grunder - baserat på individens vanor och beteende, inte på fördomar om promiskuösa bögar.

• Landsting vill stoppa ny grupp av blodgivare, DN, 5/10 2006

Demokrati i skolan?

Enligt SR Ekot fick eleverna på upp emot var tionde skola inte rösta på andra partier än riksdagspartierna i skolvalet. På de skolor som fick rösta valde tio procent ett annat parti, men på 174 skolor gavs inte den möjligheten.

– För oss var det naturligt att man röstade på de sju riksdagspartierna, för vi har haft debatter med våra elever innan och de har jobbat med de sju riksdagspartierna, säger en lärare till Ekot.

När de inte kan rösta på alla partier så "lär sig [eleverna] massor av demokrati och det är ett fåtal elever som frågat varför de inte får rösta på de andra partierna" tillägger hon.

Med tanke på att de etablerade partierna på alla sätt försöker tiga ihjäl utmanarna så kan jag hålla med om att eleverna lär sig "massor" av skolvalet. Men utfrysningen brukar skötas lite snyggare än så här.

Berodde begränsningen av valfriheten på rädslan att stämplas som en skola med många främlingsfientliga elever så kanske lärarna borde angripa dessa åsikter istället för att spela mörkermännens konspirationsteorier i händerna.

• "Skolvalet var odemokratiskt", SR Ekot, 4/10 2006

"Libertarianismens återkomst"

Nåja, inte inom politiken och inte i Sverige. Martin Gelin skriver i Sydsvenskan om att mycket av amerikansk humor både i TV och på film just nu är libertariansk.

• Martin Gelin om libertarianismens återkomst,
  Sydsvenskan/Kultur, 12/9 2006

Samtidigt i Mellanöstern...

I söndags lämnade de sista israeliska soldaterna Libanon. Då ska väl också avväpningen av Hizbollah vara slutförd nu?

Ett stenkast därifrån, i Damaskus, meddelade den fredsälskande ledaren för Hamas att man inte har några tankar på ett erkännande av Israel. Uttalandet var inte särskilt överraskande, men likväl ännu ett steg åt fel håll i konflikten.

• Israel slutför tillbakadragandet ur Libanon,
  DN Världen, 30/9 2006
• Hamasledare vill inte erkänna Israel,
  SvD Utrikes, 2/10 2006

Skrota jordbrukspolitiken

Två frågor regeringen bör ta tag i är jordbruk och landsbygd. Eller rättare sagt - omorganisera och sluta behandla dem som avskilda från övriga samhället.

Dagens jordbrukspolitik omfattar egentligen flera olika områden som borde hanteras av olika ministrar, såsom branschfrågor och konsumentintressen.

Genom att låta de skilda områdena blandas ihop kan man tala om stöd till natur och småskalighet men ogenerat betala miljarder i direkt stöd till en industri, samtidigt som livsmedelssäkerheten och konsumenternas intresse sätts i andra hand.

Över hela jordbrukspolitiken kastar en liten röd stuga med vita knutar sin skugga. Tankefoster som "småjordbrukare", "öppna landskap" & "det enkla livet på landet" kostar EU:s skattebetalare drygt 400 miljarder kronor varje år. Vad vi får för pengarna är förmögna godsägare, överprissatta livsmedel och matberg som måste dumpas på världsmarknaden.

Eftersom livsmedelssektorn idag är en industri med små och stora företag som odlar, förädlar och distribuerar varorna bör därför regeringen helt avskaffa jordbrukspolitiken som en egen gren och istället betrakta den som en bransch bland andra. Konsumentintressena tillvaratas bäst genom någon som inte behöver ta hänsyn till producenterna, miljöfrågorna likaså.

Naturligtvis kan man välja att även i framtiden lägga miljarder på "öppna landskap", men det måste ske utan hänsyn till näringens önskemål. Har vi behov av naturvård ska vi betala för det, men vi ska inte köpa naturvård för att jordbrukarna behöver pengar.

Den första ministerposten Allianspartierna grälade om var posten som landsbygdminister, trots oklarhet om vad ett sådant statsråd skulle göra. Leijonborg ansåg bara att det var "ett sätt att visa att en borgerlig regering verkligen bryr sig om landsbygden". Idén om att sända "signaler" genom skapande av nya ministerposter må vara en lockande genväg för politiker, men vad både bönder och landsbygd bättre behöver är bl.a. bra infrastruktur och en ny näringslivspolitik som satsar på att förenkla vardagen för småföretagare. Det är frågor som respektive ansvariga departement bättre kan ta itu med än ett nyskapat.

Låt de olika departementen hantera sina respektive ansvarsområden och betrakta företag som företag - oavsett var de ligger och vad de sysslar med. En generellt företagarvänlig politik gynnar alla. Ty faktum kvarstår - att ett bra resultat är den kraftigaste "signalen" man kan ge.

• Strid om borgerlig landsbygdsminister, SR Ekot, 2/4 2006

Liberaler i opposition

Regeringsparti har blivit oppositionsparti, men som liberal är det inte läge att slå sig till ro, ty Alliansen må vara lite mer höger - men särskilt liberala är de inte.

Nu måste den frihetliga oppositionen, som verkligen har anledning att höja röster för mer och fler frihetliga reformer än de alliansen står för, ta ton och på allvar driva på den nya borgerliga regeringen och tala om varför man anser att den inte går tillräckligt långt. På det sättet kan man uppväga och neutralisera den vänsterkritik vi redan under valnatten hörde har startat.
Dick Erixon, 18/9 2006

För ändamålet har två nya intressanta sajter startats, båda är av bloggkaraktär och ska bevaka Alliansen ur ett liberalt perspektiv.

• Liberal Opposition
• Bloggregeringen