Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2007-03-20

Kröningen

Ur arkivet: Mona Sahlin är mycket engagerad i både hbt-frågor och det mångkulturella samhället. Här språkar hon med Mahmoud Aldebe, som vill införa Sharia-lagstiftning i Sverige (se här & här). Foto: Scanpix

De senaste veckornas upptakt inför Mona Sahlins kröning var lika förutsägbar som sakpolitiskt innehållslös. Vad Sahlin egentligen tycker i olika frågor bedömdes som sekundärt av både partiet och medierna - någon tillstymmelse till kritisk granskning har inte heller förekommit. Kanske när alla journalister drömmen att bli nästa Fichtelius med direktaccess till Monas innersta plattitydgarderob?

Sydsvenskans fyrsidiga reportage förra helgen t.ex., politiken var begränsad till några små och fantasifulla tips på hur hon "ska gå till attack och krossa den borgerliga alliansen för att ta tillbaka makten". Det digra skandalregistret blev inte mer än att "hon köpt godis med regeringens kreditkort" och "slarvat med räkningarna".

Det sistnämnda, journalistsveriges kollektiva minnesförlust av alla affärer som föregick hennes time-out, orsakades av "den mest skickliga manipulation av historien som en svensk politiker någonsin lyckats med" - presskonferensen då Sahlin med några väl valda ord skrev om historien till hennes egen fördel.

Viktigare än skandalerna är ändå vad hon uträttat under sina 25 år i maktens korridorer; epitetet pratminister som hon förvärvade tillsammans med Rosengren var och är mycket träffande.

Efter tillträdet meddelade partiledaren till delegaternas jubel att EU-kommissionären Margot Wallström - älskad av alla utom Persson - välkomnas hem för att extraknäcka som ledare för den arbetsgrupp som skall forma socialdemokraternas utrikes- och EU-politik. I sin bortavaro från Sverige har Wallström blivit i det närmaste helgonförklarad inom (s) - något som lär spricka i samma stund som hon tvingas deklarera sina åsikter om EU och överstatlighet. Då kommer de gamla splittringarna inom partiet att flyta upp till ytan och höger- och vänsterfalangen gå skilda vägar även i synen på Wallström.

"I Sverige låter det kanske som politisk science fiction att en politiker skulle kunna återvända från EU-kommissionen i Bryssel och tas emot som en räddare i nöden. Men detta är vad som nu händer i Italien."
SvD:s korrespondent 2004 om dåvarande kommissionsordförande Romano Prodi

Lämpligheten i att Wallström under flera år ska delta i oppositionsarbetet har med all rätt ifrågasatts av bl.a. HAX. Tyvärr tycks sådana befogade invändningar inte påverka omfattningen av kommissionärernas politiska sidouppdrag, exempelvis verkade den förre ordföranden Romano Prodi som oppositionsledare i Italien och arbetade aktivt inför EU-valet långt innan han slutade i kommissionen.

Nå, ett halvår utan opposition är över och det gamla vanliga spelet mellan blocken kan återupptas. Ska man döma av reaktionerna efter den första debatten mellan partiledarna för (m) och (s) har frånvaron av innehåll i mediebevakningen hittills inte varit till Mona Sahlins nackdel.

Etiketter: , , ,