Kröningen

Ur arkivet: Mona Sahlin är mycket engagerad i både hbt-frågor och det mångkulturella samhället. Här språkar hon med Mahmoud Aldebe, som vill införa Sharia-lagstiftning i Sverige (se här & här). Foto: Scanpix

De senaste veckornas upptakt inför Mona Sahlins kröning var lika förutsägbar som sakpolitiskt innehållslös. Vad Sahlin egentligen tycker i olika frågor bedömdes som sekundärt av både partiet och medierna - någon tillstymmelse till kritisk granskning har inte heller förekommit. Kanske när alla journalister drömmen att bli nästa Fichtelius med direktaccess till Monas innersta plattitydgarderob?

Sydsvenskans fyrsidiga reportage förra helgen t.ex., politiken var begränsad till några små och fantasifulla tips på hur hon "ska gå till attack och krossa den borgerliga alliansen för att ta tillbaka makten". Det digra skandalregistret blev inte mer än att "hon köpt godis med regeringens kreditkort" och "slarvat med räkningarna".

Det sistnämnda, journalistsveriges kollektiva minnesförlust av alla affärer som föregick hennes time-out, orsakades av "den mest skickliga manipulation av historien som en svensk politiker någonsin lyckats med" - presskonferensen då Sahlin med några väl valda ord skrev om historien till hennes egen fördel.

Viktigare än skandalerna är ändå vad hon uträttat under sina 25 år i maktens korridorer; epitetet pratminister som hon förvärvade tillsammans med Rosengren var och är mycket träffande.

Efter tillträdet meddelade partiledaren till delegaternas jubel att EU-kommissionären Margot Wallström - älskad av alla utom Persson - välkomnas hem för att extraknäcka som ledare för den arbetsgrupp som skall forma socialdemokraternas utrikes- och EU-politik. I sin bortavaro från Sverige har Wallström blivit i det närmaste helgonförklarad inom (s) - något som lär spricka i samma stund som hon tvingas deklarera sina åsikter om EU och överstatlighet. Då kommer de gamla splittringarna inom partiet att flyta upp till ytan och höger- och vänsterfalangen gå skilda vägar även i synen på Wallström.

"I Sverige låter det kanske som politisk science fiction att en politiker skulle kunna återvända från EU-kommissionen i Bryssel och tas emot som en räddare i nöden. Men detta är vad som nu händer i Italien."
SvD:s korrespondent 2004 om dåvarande kommissionsordförande Romano Prodi

Lämpligheten i att Wallström under flera år ska delta i oppositionsarbetet har med all rätt ifrågasatts av bl.a. HAX. Tyvärr tycks sådana befogade invändningar inte påverka omfattningen av kommissionärernas politiska sidouppdrag, exempelvis verkade den förre ordföranden Romano Prodi som oppositionsledare i Italien och arbetade aktivt inför EU-valet långt innan han slutade i kommissionen.

Nå, ett halvår utan opposition är över och det gamla vanliga spelet mellan blocken kan återupptas. Ska man döma av reaktionerna efter den första debatten mellan partiledarna för (m) och (s) har frånvaron av innehåll i mediebevakningen hittills inte varit till Mona Sahlins nackdel.

Lästips: Jihad service

Sydsvenskans Mats Skogkär har granskat SVT Rapport:s utrikesrapportering under februari och noterar bl.a. följande.

"Visst, människor dödas.
I 'självmordsattentat', i 'sprängdåd' i 'bombdåd', i 'dåd', i 'sprängattentat' i 'attentat', av 'explosioner'.
Men inte i terrordåd. Inte i terrorangrepp.
Jo, den 19 februari inträffade faktiskt ett 'terrorattentat' enligt Rapport, riktat mot ett tåg i Indien."

Skogkär menar att statsmediernas ordval och vinklingar i Irakrapporteringen möjligen tyder på en förhoppning "att lyssnarnas tankar skall ledas till exempelvis andra världskrigets motstånd mot den nazistiska ockupationen".

"En icke oväsentlig skillnad, utöver metoderna, är förstås att de motståndsmän som kämpade mot nazismen ju faktiskt slogs mot – inte för – en totalitär, människoföraktande ideologi."

• Jihad service, Mats Skogkär, Sydsvenskan, 6/3 2007

Härdsmälta på Dagens Media

Dagens Media skriver idag att "Expressens tidigare stjärnreporter Niclas Rislund nekas prövningstillstånd i Högsta domstolen". Nyhetsartikeln är skriven av – Niclas Rislund, eftersom "den som snabbaste kunde skriva om detta var Niclas själv" säger Rolf van den Brink, chefredaktör Dagens Media.

Den före detta Expressen-reportern Niclas Rislund fälldes i september för att ha uppgivit sig vara polis i samband med kidnappningen av Sibas vd. Varken Rislund eller Expressen har accepterat domen, som idag fastställdes i och med att HD inte beviljar prövningstillstånd.

"Idag skriver journalister om varandra, och de bevakas som stora stjärnor. Det vi vill ta fasta på."
Rolf van den Brink

Men, att journalister skriver om varandra är ofta oundvikligt - såvida man inte ska hyra in någon annan yrkesgrupp som skriver om mediefrågor. Trots det finns en viss kollegialitet journalister emellan så är det trots allt en viss skillnad mellan att skriva om andra - och sig själv. Och det är bara Kungen som talar om sig själv i tredje person, även om många "stjärnreportrar" tror sig stå ovanför statschefen i hierarkin.

"Vi vill naturligtvis prova om man kan göra något sådant här och se vad det väcker för reaktioner. Den biten fanns förstås också med."
Rolf van den Brink

SvD funderar på om det i själva verket är ett PR-trick, och det får man sannerligen hoppas. För inte kan en chefredaktör på en mediebranschtidning vara så korkad att han låter en dömd brottsling skriva om sitt eget brott bara för att han ville "se vad det väcker för reaktioner".

Vill Rolf van den Brink spola trovärdigheten och bara ha annonsklick borde han välja ett annat område än just mediefrågor, ty det ämnet kräver lite mer fingertoppskänsla än vad chefredaktören på Dagens Media uppvisade idag.

• Dömd reporter skriver om sig själv, SvD, 27/2 2007
• "Klart olämpligt", SvD, 27/2 2007
• Niclas Rislund nekas HD-prövning, Dagens Media, 27/2 2007
• Storm mot Dagens Media efter Rislund-artikel,
  Dagens Media, 27/2 2007

TV4 erkänner förtal

I oktober sände kanalen ett nyhetsinslag där man hävdade att Erica Lejonroos (m), kommunpolitiker i Sundbyberg, utnyttjat sin styrelsepost i Kriminellas revansch i samhället, Kris, för att få privat tandvård betald.

Kanalen insåg ganska snabbt att man var helt fel ute och och lyfte ut reportaget ur senare sändningar - men det var försent. Nyheten rullade vidare i andra medier och TT skickade ut telegram med felaktigheterna. Lejonroos, medieovan nybliven politiker, orkade inte med drevet och valde att avgå trots att hon hade rätt i sak.

TV4 har envist vägrat be om ursäkt för felaktigheterna, men efter att Lejonroos stämde kanalen för grovt förtal erkänner företaget nu förtalsbrott för att kanske nå en förlikning och därigenom slippa en långdragen rättsprocess. Lejonroos och hennes advokat är dock inställda på att fallet ska prövas i domstol.

• TV4 erkänner förtalsbrott, SvD, 26/2 2007
• TV4 Nyheterna stäms för grovt förtal, SvD, 26/2 2007
• En sumpad story i Sumpan, Neo, 1/2007 (ej online)
• Intervju med Erica Lejonroos, Neo, 1/2007
• TV4 vägrar kommentera, Neo, 1/2007

När kommunikation kallas vapen

Expressens kulturchef Per Svensson har insett att utrikesminister Carl Bildts (m) bloggande, där han ostört kan ge sin syn på politik och medier, riskerar att underminera de ofta hårt vinklade bilder som förmedlas av bl.a. slasktidningen Svensson själv jobbar på.

"Carl Bildt tassar i utkanterna av [andra politiska traditioner än den liberala demokratins] när han utnyttjar sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner - den granskande journalistiken."
Per Svensson, Expressen/Kultur, 23/2 2007

När information och debatt kallas vapen mot "den liberala demokratins institutioner" inser man hur förskräckt den tredje statsmakten blivit av att ledande politiker söker nya vägar för direkt kommunikation med medborgarna. I Svenssons värld är det journalisterna som ska ha monopol på informationsflödet mellan stat och folk, allt annat är "odemokratiskt".

• Bildts bloggbrasa, Expressen / Kultur, 23/2 2007
• Medievänsterns nya angrepp: Bildt bloggar! Fy!
  Dick Erixon, 23/2 2007
• Påhoppen på Carl Bildt, näste minister att slå ihjäl,
  Dick Erixon, 23/2 2007
• Alla dessa dagar, Carl Bildts blogg

Tillägg: Kom att tänka på en lite klokare Expressen/Kultur-text om bloggandet och journalistiken jag tipsade om ifjol.

"Med rätt inställning till läsarna, tittarna och lyssnarna kommer journalistiken att kunna utvecklas och bli bättre. Däremot är den elitistiska idén att journalister oemotsagda ska ha privilegiet att leverera 'sanningen' både förlegad och överspelad. I alla fall i den fria världen."
Anders Mildner, Expressen/Kultur, 20/6 2006

• Proggen mot bloggen, Expressen / Kultur, 20/6 2006

Selektiv filmkritik

Igår avslöjade Computer Sweden att en agent från FBI och en företrädare för den amerikanska filmindustrin hållit ett föredrag för svenska poliser om upphovsrätt och piratkopiering.

Genast slog fildelningslobbyn bakut - att utländska brottsoffer ("amerikanska intresseorganisationer") oemotsagda fick vara kunskapstörstande poliser behjälpliga var "skandalöst" och "helt uppåt väggarna" menade Piratpartiets ordförande.

Av den omfattande mediebevakningen att döma var det tydligen sensationellt att en amerikansk lobbyist under någon timme medverkade i utbildningen av totalt sex svenska poliser.

Det är lustigt, för när klimatlobbyisten Al Gores skrämselpropaganda till film häromveckan köptes in till samtliga medarbetare vid polisen i Stockholms län hördes inga röster om att "man har gått över gränsen om man överlåter utbildningen i ett ämne åt en intresseorganisation" (Mats Melin, chefsjustitieombudsman) eller att "det finns uppenbara problem med att ta in sådana som man vet har ett partsintresse" (Göran Hellstrand, kammaråklagare).

• Hollywood och FBI utbildar svensk polis,
  Computer Sweden, 19/2 2007
• Lobbygrupp hos polisen: "Inte principiellt fel",
  Computer Sweden, 19/2 2007
• FBI utbildade svenska poliser om fildelning, SvD, 19/2 2007
• Al Gores film ska hjälpa Stockholmspolisen, SvD, 8/2 2007

Den politiska korrekthetens pris

DN meddelar stolt att reseredaktionen numer ska vara "klimatneutrala". För att klara resor till destinationer utanför tullarna kommer det bli mindre flyg och mer alternativa färdmedel, t.ex. som då man tog tåget till Hanoi (14 dagar enkel resa) och båten till Egypten (en månad t/r utan landstigning).

Men ibland går flyg inte att ersätta, och för sådana resor tänker DN köpa sig ett gott samvete med hjälp av den brittiska organisationen Climate Care (CC) - som i sin tur investerar i olika koldioxiddämpande åtgärder. Försäljningen av koldioxidkrediter är växande, inom tre år beräknas branschen omsätta drygt fyra miljarder kronor.

Av pengarna som CC drar in från sina samarbeten med över 200 företag går 40 procent till administration. Man må kalla sig "non-profit-fund", men hela tio procent av intäkterna utbetalas som "royalties" direkt till grundaren - en ganska hyfsad avkastning även för ett kommersiellt företag. Något svenskt 90-konto skulle organisationen således aldrig få, för det krävs att minst 75 procent av de insamlade medlen går till ändamålet för insamlingen.

Vilka projekt är det då som Climate Care satsar på?

"Men brittiska BBC 1 har uppmärksammat kopplingar mellan Climate Care och diskutabla projekt i Afrika. När en flygresenär 'neutraliserar' en flygresa genom att betala Climate Care, köper i sin tur Climate Care koldioxidkrediter från organisationen FACE. Både biståndsorganisationen Oxfam i Holland och brittiska organisationer, som World Rainforest Programme, pekar i kritiska studier på vad som händer när FACE driver trädplanteringsprojekt i Afrika.
I östra Uganda har lokalbefolkningen fått flytta från områden vid nationalparken Mount Elgon, eftersom deras närvaro ansågs slita på trädplanteringarna. Jordbrukare har blivit beskjutna och misshandlats av beväpnade vakter, och fått sin boskap konfiskerad. I Uganda får projektet kritik av miljöorganisationer för att det skjuter upp omställningen från fossila bränslen och förvärrar landkonflikter."
ur "Våga granska miljöns heliga kor" av Erika Bjerström

Exemplet ovan visar på faran i att granskande medier samarbetar intimt med de man också ska bevaka. Skriver DN kritiskt om CC:s vinstmarginaler och tvivelaktiga arbetsmetoder saboterar man också tidningens stora miljösatsning.

DN menar att miljöansvar måste få kosta. Men de som verkligen får betala för den politiskt korrekta miljöprofilen - Ugandierna - instämmer nog inte i att Sveriges största morgontidning kan ha ett gott samvete.

• Våga granska miljöns heliga kor, Journalisten, 6/2 2007
• Vi måste ändra vårt sätt att resa, DN/Resor, 10/2 2007

Statsmediernas ledarskribenter

Programmen inom de statliga medierna ska enligt sändningsavtalet präglas av saklighet och opartiskhet. Efter Cecilia Uddéns blamage häromåret, då hon erkände det alla visste redan - att åsiktsdriven journalistik ofta praktiseras inom SVT och SR - har de båda mediebolagen jobbat intensivt på att förbättra sin image samt rensa ut åtminstone de som tycker "fel". PR-kampanjen "Fri television" är ett exempel, ultimatumet mot högerbloggaren Gudmundsson ett annat.

Fortfarande finns det dock många knep att ta till för journalisten som har något på hjärtat.

Mannen på gatan. Det mest klassiska tricket för reportern på fältet är att leta upp en person - gärna "mannen på gatan" - som kan ge uttryck för de åsikter journalisten driver.

Exempelvis är samtliga USA-korrar på TV & radio stationerade i New York och Washington DC, vilket gör det synnerligen enkelt att finna "mannen på gatan" med för reportagevinklingen passande åsikter.

Kommentator. En annan möjlighet, om journalisten inte orkar ta sig utanför betongkuvöserna på Gärdet, är att kalla sig kommentator och istället berätta om människor med "rätt" åsikter.

Exempel på detta är den f.d. Nya Norrland-medarbetaren Björn Elmbrants (s) inrikespolitiska kommentarer och programserie "Hyperkapitalismen", eller den f.d. Arbetet-skribenten Bo-Inge Anderssons (s) utrikeskommentarer i Rapport som bjuder på både detaljerade inblickar i världshändelserna samt en aldrig sinande ström av Bush-sågningar.

Krönikör. Ett tredje alternativ är att vara krönikör, ty sådana räknar SR inte som permanenta medarbetare och kan därför inte anses vara underordnade kraven på opartiskhet och saklighet - och därmed inte möjlig att fälla i Granskningsnämnden. Se SR:s försvar i GRN ärende 646/01, vars fällning dock var felaktig.

Här finner vi - förutom redan nämnde hr Elmbrant och hans fredagskrönikor - även Ekots kulturkrönikör Johannes Ekman, som sist i Lunchekot varje söndag avhandlar det mesta i avdelningen "det var bättre förr - utan valfrihet, globalisering och ifrågasatt kulturstöd".

Hr Ekman har för vana (se här t.ex.) att prata kring ett par debattböcker eller tidningsartiklar han har kär, varva egna sammanfattningar med högläsning, innan han avrundar med en rad ur en tidskrift eller låttext, som ett slags kulturalibi.

I helgen ägnades hela inslaget åt en bok av globaliseringskritikern Joseph Stiglitz. I den noggranna redogörelsen för bokens olika delar blandades rena faktafel och allmänna antiglobaliseringsmantran med kritik mot USA:s miljöpolitik vilken är "ett slags krigshandling". Som en markering av krönikörens åsikt i frågan avslutades inslaget med ett citat ur en recension av Stiglitz bok, hämtad från tidningen Observer.

I försöken att kringgå de betungande inskränkningar som sändningsavtalet innebär anställs kommentatorer och krönikörer som ett slags ledarskribenter. Det är kanske inte helt fel, men då måste urvalet spegla det politiska landskapet - och tydligt varudeklareras för publiken.

Det bästa alternativet - att skrota statsmedierna - är som bekant, tyvärr, inte nära förestående.

• Kulturkrönikan 4 februari, SR Ekot, 4/2 2007

SR med koll på världen

"... terrordåden i USA den 9 september 2001."
Marianne Kihlberg, SR Ekot (bl.a. 11/1 kl 15:00, lyssna här).
Felsägningen var ingen felsägning - se länken nedan.

Man lär sig alltid något nytt när man lyssnar på statsradion. Som att det på Ekot uppenbarligen är lite si och så med faktagranskningen.

• 150 rebeller dödade av Nato i Afghanistan, SR Ekot, 11/1 2007

SVT: Castro är en diktator!

Läste på någon blogg härförleden (glömt vilken), apropå Castro-kvällen på SVT, att nämnda TV-bolag har som praxis att kalla diktatorer för ledare eller något annat neutralt så länge de är vid makten, för att därefter ge dem rätt titel - (f.d.) diktatorer.

Möjligen är det en nödlögn för att försvara den ibland inställsamma rapporteringen om Castro, eller "Kubas ledare Fidel" som han ibland tituleras. Eller titulerades, för i fredags valde vårt statliga mediebolag att - sannolikt för första gången i en nyhetsnotis - kalla Castro för diktator!

Vet Kubavännerna på SVT något som inte vi vet? Är Castro - f'låt, Fidel - död? Nyhetsnotisen väcker frågor.

• Castros frånvaro väcker frågor, SVT-Text, 22/12 2006

SVT "lånade" koncept från BBC

Inför jul- och nyårshelgens många program visar SVT just nu en reklamfilm där popartisten Robbie Williams med orden "De är alla här i jul, på Sveriges Television!" "presenterar" en rad artister på scenen, bl.a. Stevie Wonder, Elton John, Kristina Lugn och Mikael Wiehe. Både Williams röst och hela filmen är naturligtvis producerad medelst datormanipulering och klipp- & klistra-tekniken, men mycket skickligt gjord.

Idén till filmen är dock inte SVT:s egen, man har stulit den från BBC Radio. Se originalet ovan.

Tillägg 25/12: SVT:s alster finns på deras hemsida. Under rubrikerna Kultur & Nöje / Julen 2006 / Glimtar ur julutbudet, välj filmen Musik: Trailer för julmusik.

Med reservation för att SVT ev. kan ha köpt konceptet av BBC.