Aló Presidente

Halvvägs i Fichtelius dokumentärserie drar jag mig till minnes kritikstormen mot Carl Bildts blogg, som anklagades för att vara tillrättalagd och styrd av just Bildt. Att just de egenskaperna ligger i bloggens natur gjorde att kritiken föll platt, särskilt som de trots allt bara lockar en begränsad och relativt intresserad skara väl medveten om vem avsändaren är.

Däremot har de invändningarna fog för sig nu, ty det som lockar 1,3 miljoner tittare ser i förstone spontant ut från Perssons sida men är naturligtvis väl övervägt - låt vara att det avslöjar en hel del om "ordförande Perssons" växande ego och känsla för lösa antaganden och brist på strategi över tid.

Allt ljus är på den store ledaren, och både medarbetare och motståndare baktalas hursomhelst utan en chans till bemötande. De får istället, efter bästa förmåga, lita till mediernas sensationslystnad och törst efter konflikter.

• "Erik Åsbrinks avhopp nästan som en statskupp" ett "häpnadsväckande uttalande" menar Åsbrink
• Persson sågar Bildt som svarar på sin blogg
• "Bildt behövde försörjning" och "erbjöds toppjobb" gör att Bildt åter svarar på sin blogg

- Som tv betraktat var det väl inte så genialiskt, inte jämfört med andra dokumentärer, säger Ester Pollack, doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, till SvD.

"Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på näsan, berömmer sig själv."

"Effektivt, men kanske mer caesariskt än sympatiskt."

Bertil Torekull och Per Svensson om Bildts blogg.

Hörde någon som menade att "utan vår unika public service-teve hade Fichtelius långsiktiga projekt aldrig blivit av". När man ser resultatet och den sliskiga inställsamheten hos Figge inser man att det antagandet nog är korrekt.