Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-10-26

"Vi sysslar inte med antisovjetism"

Orden var Palmes, på den socialdemokratiska partikongressen 1984. Det beskriver väl i stort också den socialdemokratiska linjen under efterkrigstiden - neutralitet mellan östlig tyranni och västlig demokrati, vilket innebar att man ogärna kritiserade Ryssland.

1983 anklagade Olof Palme moderaterna för att "återfalla till den korstågsanda i syfte att 'befria' Östeuropa som härskade på konservativt håll i väst under det kalla kriget. Enligt denna syn måste något av systemen gå under, och neutraliteten vara snarast omoralisk."

Baltutlämningen, turerna kring Raoul Wallenbergs försvinnande och inställningen till Baltikums självständighet är några exempel på svensk undfallenhet och tystnad.

"På många punkter har även våra åsikter angående läget i Tjetjenien sammanfallit."
Rysslands ambassadör om den svenska regeringens politik, 2004

Undantag från huvudlinjen fanns naturligtvis, men den enda (s)-utrikesministern som konsekvent avvek från traditionen var Anna Lindh.

Med tanke på den senaste utvecklingen i Ryssland mot en alltmer auktoritär stat, agerandet mot Georgien och morden på regeringskritiska journalister bl.a. är det av stor vikt att Alliansregeringen bryter Sveriges tystnad.

Den enda av de senaste veckornas många "affärer" i medierna som skulle befaras kunna påverka regeringens praktiska arbete är Carl Bildts innehav i Vostok Nafta. Att Bildt tiger och envist vägrar sälja eller överlåta förvaltningen av aktierna är att slösa med förtroendekapitalet. Risken för jäv finns, men man ska samtidigt komma ihåg att Bildt tidigare inte tvekat inför att kritisera Ryssland. Minns tonläget under försvarets skärgårdsjakter under 1980- och 90-talet på förmodade ubåtar, vilka senare visade sig vara fisande fiskar.

Värre är det med biståndsministern, som vill fortsätta skicka en halv miljard kronor årligen i bistånd till ett av världens rikaste länder. Kanske måste man dumpa slantarna någonstans nu när enprocents-målet måste uppfyllas till varje pris, men i oljestaten Ryssland?

Men farhågorna om Alliansens ryssvänlighet tycks komma på skam. För enligt vad utländsk press erfar tydliggjorde Fredrik Reinfeldt, på förra veckans EU-toppmöte, Sveriges syn på den negativa utvecklingen i Ryssland för Putin.

"Aigars Kalvitis, Lech Kaczynski, Josep Borrell, Anders Fogh Rasmussen och Fredrik Reinfeldt: kom ihåg dessa namn, de räddade europas ära" på EU-toppmötet i Lahtis, skrev franska Libération i måndags. Under middagen begärde ledarna från Lettland och Polen ordet och inledde med att ta upp händelseutvecklingen i Georgien och Tjetjenien. Därefter följde statsministrarna för Sverige och Danmark med kritiska frågor till den ryske presidenten om morden på journalister, särskilt det senaste på Anna Politkovskaja.

Den oplanerade diskussionen under toppmötets middag uppskattades inte av Putin, som inte heller försökte dölja sin allt större irritation.

Enligt Libération menar Tyskland och Frankrike att man fortsättningsvis inte bör kombinera diskussionen om mänskliga rättigheter med den om energileveranser. Detta har mött motstånd från flera medlemsländer, Estlands Andrus Ansip menade att "vi måste finna en balans mellan våra värderingar och våra intressen". Spaniens Josep Borell, talman för EU-parlamentet, ansåg att EU inte får undvika frågorna om de mänskliga rättigheterna i utbyte mot en tryggad energiförsörjning.

- Sverige har haft en lite vacklande position i Europa som haft att göra med den parlamentariska basen. Miljöpartiet och vänsterpartiet och splittringen inom socialdemokratin har inneburit att socialdemokraterna inte fullt ut kunde spela den roll i Europa som jag tycker Sverige ska spela. När det nu finns ett intryck att vi kommer att spela den rollen, blir vi också per definition också en mycket intressantare samtalspartner här i Washington, säger Carl Bildt till TT.

Det låter motsägelsefullt, men med den nya regeringen, som i än högre grad än sin företrädare förordar en gemensam europeisk utrikespolitik, kan vi få bättre relationer med både Washington och Moskva än på mycket länge. Låt inte heliga kor som EU och FN hindra Sverige från att bedriva en egen utrikespolitik, med intressen som sällan överensstämmer med t.ex. Frankrikes.

Med reservation för ev. felaktigheter i översättningen från Libération - min franska är inte den bästa.