Rätt beslut på galen grund

Enligt ett utlåtande från JämO var det inte fel att avvisa en man som försökte ta sig in på arrangemanget Miss Gay 2006, en fest enbart för bi- och homosexuella kvinnor som hölls under Pride06 i Stockholm.

Mannen nekades inträde p.g.a. sitt kön, kände sig diskriminerad och anmälde saken. Efter en granskning har nu Claes Borgström valt att avsluta ärendet utan vidare åtgärder och hänvisar i beslutet till både svensk lag och EG-direktiv. Han konstaterar att det är berättigat att skapa fredade zoner "för att kompensera kvinnor för den negativa effekten av könsmaktsordningen och sexualiseringen av det offentliga rummet".

Motiveringen för den här formen av "positiv diskriminering" följer en logik som endast en rättrogen radikalfeminist kan instämma i. Vad Borgström menar är att diskriminering kan användas för att kompensera en skara kvinnor för oförrätter andra kvinnor utsatts för. T.ex. hustrumisshandel, könsstympning och underklädesreklam vid busshållplatser.

Man kan ju hoppas att de sönderslagna kvinnorna genast underrättas om att de blivit kompenserade för vad deras makar åsamkat dem.

Även om Borgström bara avsett att kompensera de kvinnliga festdeltagarna i det aktuella fallet så borde han nog konkretisera vilka allvarliga övergrepp de utsatts för innan han kan frångå den tydliga lagstiftningen. För inte är väl lagen så oviktig att man kan strunta i den med hänvisning till en samling teoribyggen stabila som korthus?

Naturligtvis borde arrangören ha rätt att själv välja festdeltagare - men utan att behöva hänvisa till nåt trams som JämO hittat på.

• Tjejfest för hbt-kvinnor var tillåten diskriminering,
  JämO, 13/10 2006