Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-10-15

"Hoppsan, jag har en TV"

Noterar att en kulturredaktör på Svenskan, Lina Kalmteg, som i onsdags var med och skrev artikeln "En provokation mot public service", i veckan anmälde TV-innehav. Även chefredaktörerna på Expressen och Dagens Media, programchefen för Viasats kanaler, en filmkonsulent och projektledare på SVT samt en handläggare på allmänhetens pressombudsman hör till de drygt 6.000 som anmält TV-innehav de senaste dagarna (se här & här).

Berit Andnor (s), tv-lös (?) ordförande i Konstitutionsutskottet och särbo med AMS-chefen (s), filosoferade i fredags om en KU-granskning av Reinfeldt. Sen dess har den f.d. ministern inte hörts i debatten, kanske är hon upptagen med att fylla i Radiotjänsts blanketter. I en äldre intervju i Aftonbladet säger Andnor att en stor nackdel med särboskapet är att "man får betala alla räkningar själv".

Socialdemokraternas kritik mot Reinfeldt för bristfällig statsrådsrekrytering är nog årtiondets stenkastning i glashus. Men det kan ju förstås vara ett sätt för de förmodade arvtagarna att distansera sig från Persson-epoken genom att indirekt kritisera tidigare regeringar. Eller är partitoppen så fräck att man litar på att alla glömt Jan O. Karlsson & de andra stolpskotten?

Borelius gav upp i lördags, men när drevet väl fått smak på blod lär man inte nöja sig med handelsministern. Jaktlagsledaren, patron Persson, konstaterade krasst att efter Borelius vänds nu "intresset mot kulturministern som också gjort mycket klandervärda handlingar och som kunnat stå i skuggan av Maria Borelius de senaste dagarna".

Per Winberg, ordf Transport, uppfyllde på söndagen löftet från i somras att det skulle bli strid om Alliansen vann valet. Fackförbundet tänker polisanmäla kulturministern för att hon har anlitat svart arbetskraft.

Låt oss stanna upp ett ögonblick och ställa oss några frågor.

  • Hade icke SR och SVT varit mindre aggressiva i drevet mot Stegö Chilò om hon inte också önskat omdana Public Service?
  • Hade vi fått alla dessa sura uppstötningar från SVT-medarbetare om ministern inte (för många år sedan) ifrågasatt programmens kvalitet?
  • Hade kulturvänstern som annars på sina håll inte är särskilt tveksamma till civil olydnad känt sig kränkta av licensskolket om Stegö Chilò inte varit liberal?
  • Hade verkligen Radiotjänst polisanmält exempelvis Marita Ulvskog om det var hon som begått samma försyndelse?
  • Och vem tänker polisanmäla Radiotjänst?

Dessa frågor förblir obesvarade ännu så länge; vi kan bara konstatera att med så pratsamma partiföreträdare som Moderaterna dras med behöver Reinfeldt ingen opposition i riksdagen - han har tillräckligt inom partiet (se även HAX).

Slutligen. Även om de är få och knappt hörs i de statliga medierna eller elitkulturdebatten, så finns det faktiskt debattörer som delar Cecilia Stegö Chilòs syn på kulturen.