Skrota jordbrukspolitiken

Två frågor regeringen bör ta tag i är jordbruk och landsbygd. Eller rättare sagt - omorganisera och sluta behandla dem som avskilda från övriga samhället.

Dagens jordbrukspolitik omfattar egentligen flera olika områden som borde hanteras av olika ministrar, såsom branschfrågor och konsumentintressen.

Genom att låta de skilda områdena blandas ihop kan man tala om stöd till natur och småskalighet men ogenerat betala miljarder i direkt stöd till en industri, samtidigt som livsmedelssäkerheten och konsumenternas intresse sätts i andra hand.

Över hela jordbrukspolitiken kastar en liten röd stuga med vita knutar sin skugga. Tankefoster som "småjordbrukare", "öppna landskap" & "det enkla livet på landet" kostar EU:s skattebetalare drygt 400 miljarder kronor varje år. Vad vi får för pengarna är förmögna godsägare, överprissatta livsmedel och matberg som måste dumpas på världsmarknaden.

Eftersom livsmedelssektorn idag är en industri med små och stora företag som odlar, förädlar och distribuerar varorna bör därför regeringen helt avskaffa jordbrukspolitiken som en egen gren och istället betrakta den som en bransch bland andra. Konsumentintressena tillvaratas bäst genom någon som inte behöver ta hänsyn till producenterna, miljöfrågorna likaså.

Naturligtvis kan man välja att även i framtiden lägga miljarder på "öppna landskap", men det måste ske utan hänsyn till näringens önskemål. Har vi behov av naturvård ska vi betala för det, men vi ska inte köpa naturvård för att jordbrukarna behöver pengar.

Den första ministerposten Allianspartierna grälade om var posten som landsbygdminister, trots oklarhet om vad ett sådant statsråd skulle göra. Leijonborg ansåg bara att det var "ett sätt att visa att en borgerlig regering verkligen bryr sig om landsbygden". Idén om att sända "signaler" genom skapande av nya ministerposter må vara en lockande genväg för politiker, men vad både bönder och landsbygd bättre behöver är bl.a. bra infrastruktur och en ny näringslivspolitik som satsar på att förenkla vardagen för småföretagare. Det är frågor som respektive ansvariga departement bättre kan ta itu med än ett nyskapat.

Låt de olika departementen hantera sina respektive ansvarsområden och betrakta företag som företag - oavsett var de ligger och vad de sysslar med. En generellt företagarvänlig politik gynnar alla. Ty faktum kvarstår - att ett bra resultat är den kraftigaste "signalen" man kan ge.

• Strid om borgerlig landsbygdsminister, SR Ekot, 2/4 2006