EU 50 år: "Allt är relativt"
Liten EU-byråkrati (24.000 anställda, färre än BBC)
Punkt 13 i brittiska The Independents lista över 50 skäl att älska EU.
- 50 reasons to love the European Union,
The Independent, 21/3 2007
Via Sydsvenskan
Etiketter: EU
Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman
Liten EU-byråkrati (24.000 anställda, färre än BBC)
Punkt 13 i brittiska The Independents lista över 50 skäl att älska EU.
Via Sydsvenskan
Etiketter: EU
SAS följer nu efter British Airways och erbjuder resenärerna en möjlighet att "klimatneutralisera" sina flygresor. Betalning och neutralisering hanteras av The Carbon Neutral Company, som enligt flygbolaget satsar på olika projekt för hållbar utveckling, till exempel förnyelsebar energi. Ett besök på företagets hemsida visar dock att ett av fyra projektområden utgörs av trädplantering, bl.a. i Uganda. Senare under året ska det även bli möjligt för SAS-kunderna att köpa s.k. utsläppsrätter till marknadspris.
Alternativen för resenärer med dåligt miljösamvete som vill kompensera sina CO2-utsläpp kan delas upp i fyra kategorier.
Har tidigare skrivit om DN:s diskutabla miljösatsning, sedan dess har flera svenska medier granskat företagen i den moderna avlatsindustrin.
SVT refererar till brittisk press och skriver att det stora antalet oseriösa företag i branschen gör att Blair-regeringen överväger ett kvalitetsmärkningssystem. Ett av de företag som inte anses håller måttet är Climate Care, som samarbetar med bl.a. British Airways och svenska Dagens Nyheter.
Under rubriken "Bluffvarning för klimatresor" redogör Svenska Dagbladet för en undersökning som visar att nästan samtliga företag som erbjuder koldioxidkompensationer satsar på skogsplantering medan blott en fjärdedel investerar i ny energieffektiv teknik eller andra projekt som säkert ger effekt på utsläppen.
Aftonbladet har gjort en jämförelse mellan fem företag på klimatmarknaden och varnar för att skänka pengar till de som satsar på träd som koldioxidkompensation. Tidningen kritiserar även de höga administrationskostnaderna och oviljan mot opartisk utvärdering av genomförda projekt.
Sydsvenskan konstaterar att Svenska Naturskyddsföreningen och Statoil har mycket stora marginaler på utsläppsrätterna, vars marknadspris i dagsläget är ca 15 kronor per ton för 2007 och 150 kronor för 2008. För 2007 års kvoter tar Statoil 60 kronor per ton plus 59 kronor i administrationsavgift per affär. Svenska Naturskyddsföreningen är det dyrare alternativet, med en prislapp på hela 350 kronor för ett ton från 2008 års kvot. Av summan går 100 kr oavkortat till föreningens opinionsarbete, ca 100 kronor i administrationsavgifter och resten för själva kvoten. Statoil har hittills sålt ca 200 ton och SNF ca 8.000.
Aftonbladet skriver att den som köpt utsläppsrätter i tron att nedsmutsningen därmed kommer minska kan känna sig lurad eftersom tilldelningen till industrin för åren 2005-2007 varit så frikostig att man beräknas få ett överskott av outtnyttjade kvoter.
Dagens Nyheter, som finansiellt och i redaktionella texter stödjer Climate Care har som väntat ännu inte granskat branschen.
SAS, med ett 60-tal riktigt gamla flygmaskiner i flottan, putsar på sin skamfilade miljöimage. I pressmeddelandet försäkras att alla de CO2-projekt resenärerna kan välja mellan ger en "dokumenterad, och av tredje part verifierad, reduktion av koldioxidutsläpp". Får hoppas att det stämmer, det vore trist om bolaget gör samma misstag som trädkramarna på DN och British Airways.
Vad bör man då satsa på om man accepterar att växthuseffekten är skapad av människan och vill "göra nåt"?
Varken Climate Care eller The Carbon Neutral Company uppfyller samtliga dessa grundläggande krav.
Etiketter: alarmism, Climate Care, EU, flyg, klimatneutralisering, miljö, SAS, Uganda
Förr skämtades det friskt om Sovjetunionens centralstyrda planekonomi och omfattande femårsplaner. Nuförtiden, när Sovjet fallit i glömska och Europa domineras av en fredligare union, är det märkligt tyst på högerkanten om Bryssels många planekonomiska stödprogram. Under innevarande år är den totala budgeten för unionens alla bidrag hisnande 1.062 miljarder kronor.
I På onsdags presenterades EU:s nya landsbygdsprogram för Sverige, som under de kommande sju åren ska ge 35 miljarder kronor till att stärka utvecklingen utanför städerna. Kanske blir det äntligen ett nytt ostens hus i Burträsk? Det gamla gick i konkurs när bidragen tog slut förra gången.
Även ungdomen måste stärkas, för 8 miljarder kronor ska myndigheterna fostra unionens unga till att bli engagerade EU-medborgare.
Inkomsterna för lantbrukare inom EU ökar, främst eftersom politikerna blivit ännu generösare med jordbruksstödet. Den genomsnittliga inkomsthöjningen inom unionen blev +2,6 procent mellan 2005 och 2006, mest i Nederländerna (+17,6%) och Frankrike (+8,6%). Sedan år 2000 har böndernas inkomster stigit kraftigast i Lettland (+222,6%) och Estland (+226,7%).
Trots att alla bidragskossor inte existerar i verkligheten producerar unionens bönder berg av livsmedel som inte finner några köpare. Eftersom det tydligen bor en liten folkhälsofascist i varje regleringsivrande byråkrat föreslår man att unionen ska skjuta till 75 miljoner kronor till frukt- och grönsaksproducenterna, vilka redan får 14 miljarder kronor per år, så att dessa i folkhälsans namn kan "skänka" osäljbara varor till barn och gamla.
Förslaget har nästan bara vinnare, både EU-byråkratin och producenterna får bra PR, unionen blir av med osäljbara överskott och som en inte helt oäven bieffekt förväntas barn & gamla följa överhetens pekpinnar och äta mer grönt. Men precis som vanligt är det skattebetalarna som tvingas stå för hela notan när politikerna visar handlingskraft.
Stödpengar finns även över företagen. I databasen EUGA, som sammanfattar alla offentliga stöd runt om i Europa, finns bidrag till ett värde av 520 miljarder kronor att söka. 80 miljarder av dessa är vikta för IT-branschen. Tidigare gavs EU-stöd upp till 50 procent av projektets kostnad – den gränsen är nu höjd till 75 procent.
Gigantiska bidragssystem som EU:s utgör den näring som kan få usla affärsidéer att blomma, under en tid snedvrida konkurrensen med kommersiella företag, för att därefter självdö när bidragsutbetalningarna upphör.
När medierna skriver om systemets förlorare nämns oftast besvikna mottagare som får minskade eller indragna bidrag. Alltför sällan talas det om de största förlorarna i systemet - EU-medborgarna, tillika finansiärerna.
Unionens justitieministrar enades på tisdagen om att skärpa reglerna för s.k. "våldsamma dataspel", alltså fiktion som vissa personer kan uppleva som realistiskt. I framtiden kan försäljningen av sådana förströelseformer vilka myndigheterna i någon av medlemsländerna finner "grova" eller "bisarra" regleras, eller i särskilda fall totalförbjudas.
EU-kommissionen har fått i uppdrag att jämföra medlemsländernas nuvarande lagar på området för att se om det går att göra något som ska gälla i hela EU.
Justitieminister Beatrice Ask (m) är än så länge tveksam till en lagstiftning, hon menar att man bör vara försiktig med begränsningar av yttrandefriheten "även om man kan bli nog så upprörd när man ser en del avarter".
Visst finns det dataspel med verklighetstrogna våldsskildringar som kan påverka en del unga. Men, det är helt och hållet föräldrarnas ansvar vad deras barn sysselsätter sig med - inte statens. Och vad vuxna roar sig med på sin fritid - det ska myndigheterna ge tusan i!
Etiketter: EU
Två frågor regeringen bör ta tag i är jordbruk och landsbygd. Eller rättare sagt - omorganisera och sluta behandla dem som avskilda från övriga samhället.
Dagens jordbrukspolitik omfattar egentligen flera olika områden som borde hanteras av olika ministrar, såsom branschfrågor och konsumentintressen.
Genom att låta de skilda områdena blandas ihop kan man tala om stöd till natur och småskalighet men ogenerat betala miljarder i direkt stöd till en industri, samtidigt som livsmedelssäkerheten och konsumenternas intresse sätts i andra hand.
Över hela jordbrukspolitiken kastar en liten röd stuga med vita knutar sin skugga. Tankefoster som "småjordbrukare", "öppna landskap" & "det enkla livet på landet" kostar EU:s skattebetalare drygt 400 miljarder kronor varje år. Vad vi får för pengarna är förmögna godsägare, överprissatta livsmedel och matberg som måste dumpas på världsmarknaden.
Eftersom livsmedelssektorn idag är en industri med små och stora företag som odlar, förädlar och distribuerar varorna bör därför regeringen helt avskaffa jordbrukspolitiken som en egen gren och istället betrakta den som en bransch bland andra. Konsumentintressena tillvaratas bäst genom någon som inte behöver ta hänsyn till producenterna, miljöfrågorna likaså.
Naturligtvis kan man välja att även i framtiden lägga miljarder på "öppna landskap", men det måste ske utan hänsyn till näringens önskemål. Har vi behov av naturvård ska vi betala för det, men vi ska inte köpa naturvård för att jordbrukarna behöver pengar.
Den första ministerposten Allianspartierna grälade om var posten som landsbygdminister, trots oklarhet om vad ett sådant statsråd skulle göra. Leijonborg ansåg bara att det var "ett sätt att visa att en borgerlig regering verkligen bryr sig om landsbygden". Idén om att sända "signaler" genom skapande av nya ministerposter må vara en lockande genväg för politiker, men vad både bönder och landsbygd bättre behöver är bl.a. bra infrastruktur och en ny näringslivspolitik som satsar på att förenkla vardagen för småföretagare. Det är frågor som respektive ansvariga departement bättre kan ta itu med än ett nyskapat.
Låt de olika departementen hantera sina respektive ansvarsområden och betrakta företag som företag - oavsett var de ligger och vad de sysslar med. En generellt företagarvänlig politik gynnar alla. Ty faktum kvarstår - att ett bra resultat är den kraftigaste "signalen" man kan ge.
CAP-anhängarna har insett att mediernas rapportering får folk att ifrågasätta EU:s groteska jordbrukspolitik. Vad göra? Hemligstämpla tycker Tyskland, Irland och Spanien!
Effektivaste sättet att permanenta sig själv är att göra väljarna beroende av dig, gärna genom ett omfattande bidragssystem. Vänstern kom på det för länge sedan, även om högern knappast varit så mycket bättre när de haft chansen.
Detta är nu vad EU-administrationen gör i ökad utsträckning med dess gigantiska jordbrukspolitik, CAP (Common Agricultural Policy). Antalet berättigade till bidrag har ökat rejält när ett nytt "gårdsstöd" införts, som baseras på gårdens arealer. Det är i huvudsak småbönder som förr inte kunnat söka stöd, eller som inte tyckt tidigare bidragsnivåer gjort det lönt att söka. "Gårdsstödet" är inte kopplat till någon produktion, varför exempelvis hästgårdar är stora mottagare. Tämligen välbärgade medborgare får alltså skattepengar till sitt fritidsintresse.
Kostnaden för administration och kontroll på Jordbruksverket av CAP har således ökat i Sverige från 445 miljoner år 2004 till 520 miljoner kronor år 2005, en ökning med ca 17 %. 545 personer jobbar idag runtom i Sverige med CAP-kontroll, något som inte lär minska kommande år då EU:s nya Landsbygdsprogram drar igång.
Källa bl.a.: