Flyg utan flax

Efter skrotningen av flygskatten har Ryanair annonserat att man åter satsar på Sverige. Dessutom har EasyJet, Air Berlin samt Germanwings meddelat att en expansion i Skandinavien är på gång.

Men för flera av de svenska flygbolagen blev glädjen kortvarig. Inte ens sjunkande bränslepriser kan skingra de mörka moln som i dagarna skymmer solen för SAS, FlyMe och Falcon Air.

SAS - kolossen med krämpor

Bolaget som för tillfället är utan en riktig ledning hotas kommande veckor av en omfattande strejk bland de kabinanställda i Sverige och Danmark. I konflikten med arbetsgivaren tas passagerarna som gisslan av personalen, och sämre service och pålitlighet leder till att kunderna flyr bolaget. Den stenhårda konkurrensen och fortsatta förluster gör att SAS inte har råd med en passagerarflykt.

Enligt norska Dagens Næringsliv tänker Danmark kontakta den nya Reinfeldt-regeringen inom kort för att länderna tillsammans ska förmå Norge att delta i en fullständig privatisering av SAS. Den sista Sovjetstaten har redan gett förslaget kalla handen, att sälja bolaget är inte aktuellt - tvärtom vill man köpa Sveriges och Norges aktier.
- Det är riktigt att göra investeringar som inte bara är av ekonomisk art, men som också gagnar norska intressen. Att ha ett flygbolag under politisk kontroll är viktigt av bland annat regionala skäl, säger Ingvild Vaggen Malvik (Sosialistisk Venstreparti).

Det statliga ägandet och nationell prestige har förvandlat ett av världens största flygbolag till en regional koloss med svårigheter att möta konkurrensen. Sveriges och Danmarks intresse för försäljning är därför mycket välkommet - men att bli ett regionalpolitiskt verktyg för norska socialister torde vara början till slutet på epoken SAS.

• Strejk stoppar SAS inrikesflyg, Sydsvenskan, 26/9 2006
• Danskene vil presse Norge til SAS-salg,
  Dagens næringsliv, 25/9 2006
• Nei til SAS-salg, Finansavisen, 25/9 2006
• – Kjøp svenske statsselskaper, Finansavisen, 26/9 2006
• Norsk politiker vill köpa Sverige för oljepengarna,
  Dagens Industri, 27/9 2006
• Stoltenberg öppnar för att köpa SAS,
  Dagens Industri, 27/9 2006

FlyMe - branschens ormtjusare i Kivik

Med en VD från storkonkursen Goodjet, börsintroduktion via fiaskoföretaget Array Printers och konstant kapitalbrist är FlyMe inte det mest förtroendeingivande bolaget på marknaden. Affärsidén verkar bestå i att ytterst målande "snacka upp" företaget för att få mer pengar, förvärva andra förlustbolag och därigenom bli störst. Hur röda siffror ska bli svarta pratas det mindre om.

Den isländska huvudägaren Fons införskaffade 2004 det danska förlustbolaget Sterling, köpte sedan upp det ännu mera förlusttyngda Maersk och slog samman de två och sålde den svårt blödande skapelsen till FL Group.

I framtidsdrömmarna för FlyMe ingick i våras att gå samman med Sterling/Maersk och dessutom överta Norwegian och Finnair-ägda FlyNordic för att skapa en nordeuropeisk lågprisjätte.

Till detta räckte dock pengarna inte, istället presenterades häromveckan storslagna planer på att köpa Astraeus och Lithuanian Airlines. Men efter en genomgång visade det sig i måndags att ett brittiskt charterbolag specialiserat på Västafrika samt ett mindre baltiskt bolag inte platsade i FlyMe:s affärsplan.

Måttligt roade vid det här laget är aktieägarna som lockade av en "gigantisk expansion" och "snar succé" fortsatt pumpa in pengar. Den senaste nyemissionen var tänkt att inbringa 1,3 miljarder kronor - vilket är fem gånger bolagets börsvärde! Man fick dock bara löften om 200 miljoner.

Storägarens kapitalgarantier blev dock värdelösa under onsdagen efter att Fons lämnade det sjunkande skeppet. Vid rodret står nu istället norrmannen Ager Hanssen, som är satt i personlig konkurs samt har näringsförbud i Sverige, och mest känd för att ha blåst 6:e AP-fonden på nästan 400 miljoner kronor för några år sedan.

Tidningen Affärsvärlden konstaterade för några veckor sedan att "det lilla flygbolaget de senaste åren visat prov på en imponerande kreativitet när det gäller att samla in pengar och sedan bränna dem".

Flygbolaget har förresten en spännande kommunikationsstrategi a la Bagdad-Bob.

• "Vi har nu tagit ytterligare steg i ambitionen att bli en av de ledande aktörerna inom lågprisflyg i Europa." Koncernchefen efter att två internationella storaffärer avblåsts samma dag.
• "Jag är glad över att vi har ett så starkt stöd från aktieägarna. Det här ger en bra plattform för fortsatt expansion." Chefen kommenterar att nyemissionen endast inbringade 15 procent av det förväntade beloppet.
• Enligt bolagets officiella trafiksiffror tredubblades antalet passagerare under augusti jämfört med samma månad ifjor. Men sanningen var att antalet minskade med 3.200. För att få till de positiva siffrorna exkluderade man numera nedlagda linjer samt alla charterflygningarna, vilka ifjor svarade för nästan 70 procent av verksamheten.

Mycket tyder nu på att FlyMe är på väg att störta. Utan en kapitalstark huvudägare som kan skjuta till pengar hela tiden lär bolagets kassakista sina inom de närmaste månaderna.

Aktien föll tolv procent under torsdagen.

• Om den isländska shoppingen av flygbolag!
  Flygtorget, 18/8 2005
• FlyMe – framtidsjätte eller bubbla? Flygtorget, 12/5 2006
• Det blev en tumme, Näringsliv, 25/9 2006
• FlyMe avstår från aviserade förvärv, Flygtorget, 25/9 2006
• Fly Me trixar med trafiksiffrorna, Näringsliv, 7/9 2006
• Islänningarna kastar in handuken i Flyme,
  Näringsliv, 27/9 2006
• Flyme på väg att störta, Näringsliv, 27/9 2006
• Kronofogden jagar Flymes nye huvudägare,
  Näringsliv, 28/9 2006

Falcon Air - kraschade på sin post

FlyMe:s samarbetspartner, postflyget Falcon Air, levde inte länge utanför Postens trygga famn. Flygbolaget, som begärdes i konkurs för en vecka sedan, såldes i februari till företaget FlyScand som har starka kopplingar till det konkursade NTT Travel (vilket också samarbetade med FlyMe).

P.g.a. usla leasingavtal och dolda kapitalöverföringar på 90 miljoner av Posten var Falcon Airs ekonomi i gungning redan vid försäljningen.

De nya ägarna underlättade inte situationen för flygbolaget. Uppgifter om organiserad flyktingsmuggling, nyttjande av "torpeder" för att tysta personalen och att en av ägarna stoppat tiotals miljoner av bolagets intäkter i egen ficka har florerat, det sistnämnda utreds nu av ekobrottsmyndigheten. Även förlorade fraktavtal med Posten och alltför många olönsamma linjer bidrog till konkursen.

Några hundra passagerare är fortfarande strandsatta i Irak, och 90 anställda i det 40-åriga flygbolaget har förlorat jobbet.

• Posten säljer Falcon till tveksam ägare? Flygtorget, 20/2 2006
• Falcon Air mister flygtillstånd och är konkursmässigt,
  Sydsvenskan, 21/9 2006
• Falcon Air tar inte hem strandsatta, Sydsvenskan, 21/9 2006
• Falcon Air skyller på Posten, Sydsvenskan, 21/9 2006
• Flygbolaget Falcon Air i konkurs, Sydsvenskan, 23/9 2006
• Falcon Airs personal rädd för "torpeden från Syrien",
  Sydsvenskan, 24/9 2006
• Falcon Airs moderbolag misstänks för brott,
  Sydsvenskan, 26/9 2006
• Falcon Airs konkurs överklagas, Sydsvenskan, 26/9 2006

Nu pratar även vänstern jobb...

"Arbetslösheten är inget problem" och därför inte en fråga att diskutera tyckte Persson före valet. Kanske var det just detta uttalande som efter valet tvingat mången vän av Vänsterkartellen i maktens korridorer att tänka på arbetslösheten.

Med insikten om att han sannolikt är iskall på den svenska arbetsmarknaden har statssekreterare Lars Danielsson garderat sig med att söka inte mindre än åtta tjänster - samtliga i utlandet. Sju ansökningar gäller ambassadörsjobb och en som generalkonsul.

Kabinettsekreterare Hans Dahlgren har bara sökt en tjänst, som chef på Sveriges representation i Genéve - ett arbete som även Danielsson sökt.

Ambassadören i Brasilien - Margareta Winberg (s) - önskar nytt jobb rapporterar SVT Rapport (26/9). Hon vill tillbaka till Europa, och då helst till vår nordvästra granne.
- Oslo skulle vara ett bra land, som hon formulerade det i Rapport.

Tröttnat på tillvaron i politiken har storspionen Stig Bergling (numera Sydholt), som gick med i (v) i somras, gjort.
- Det var inte så intressant och roligt som jag trodde med politik. Jag är besviken på valförlusten och har ingen lust att gå och knega i opposition i fyra år, säger Stig Sydholt till aftonbladet.se.

En annan som också slutar frivilligt efter valet är Gustav Fridolin (mp), han gör istället en baklänges Orback och går från politik till granskande journalistik.
- Men med min bakgrund och mina grundvärderingar tror jag att jag har en stor trovärdighet vad gäller samhällsgranskande journalistik, säger den nyblivne Kalla Fakta-medarbetaren Gustav Fridolin till dn.se.
Det går naturligtvis att diskutera hur trovärdig en känd politiker kan vara i rollen som granskande journalist. Men Fridolins karriärväg är betydligt mer lättsmält än minister Orbacks, en tydlig politisk varudeklaration är att föredra framför de förment objektiva.

Både Danielsson och Dahlgren skulle säkert platsa på Kalla fakta, de har ju själva lite kvar att avslöja. Även spionen Berglings talanger kan nog fördjupa den grävande journalistiken en smula. Eller varför inte bli konsult åt Folkpartiet? De kan behöva lite hjälp av ett proffs.

• Fridolin byter karriär, DN Nyheter, 25/9 2006
• Danielsson söker nya jobb, SR Ekot, 27/9 2006
• Storspionen: Politik var inte så kul, Aftonbladet, 26/9 2006

Fundering: Skulle inte Danielsson och Dahlgren kunna slå sig samman och bilda en seniorupplaga av Filip och Fredrik - "Lasse & Hasse"? De kan guida oss genom 100 höjdare i svensk politik, testa cykling i snömodd, smyga sig in på Rosenbad obemärkta, (försöka) minnas pinsamma ögonblick i karriären etc. Kanal 5 är säkert intresserade.

Äsch, nu får jag sluta kritisera s-tjänstemännen. För som hr Forsell konstaterade häromdagen - man ska inte "rikta udden mot de arbetslösa".

Utred haverierna

Inatt - 23 minuter över midnatt - var det 12 år sedan Estonia fick slagsida och förliste i hårt väder, 137 personer räddades och 852 personer omkom. De första dagarnas förvirring följdes av en usel politisk hantering som gav grogrund till en mängd spekulationer och konspirationsteorier. Om den bristfälliga haveriutredningen och mörkläggningen berodde på inkompetens eller onda avsikter råder det delade meningar om, men alltför många frågetecken kring hur färjan gick under är fortfarande obesvarade.

Socialdemokraternas hårdnackade motstånd mot vidare utredningar har snarast stärkt miljöpartisten Lars Ångström som fortsatt kämpa för att få fram sanningen. En liten seger fick han för några veckor sedan när JK valde att för första gången inleda en utredning om de förmodade illegala dykningarna vid vraket dygnen efter förlisningen.

"Det står nu höjt över varje tvivel att regeringen Persson aktivt medverkar till att mörklägga omständigheterna kring 'Estonias' förlisning 1994 som likt tsunamikatastrofen kostade drygt fem hundra svenska medborgare livet."
Lars Ångström (mp), DN Debatt, 12/9 2006

För Alliansen finns det ingen prestige i frågan, varför inte tillsätta en ordentlig utredning - gärna med oberoende experter - som kan genomlysa den svenska hanteringen av katastrofens efterspel? Ta tillvara möjligheten att en gång för alla reda ut frågetecknen kring en av de största fartygskatastroferna i fredstid.

En fråga Alliansen också borde utreda är regeringens hantering av tsunamin, att söka svaren på de frågor som kvarstår kring kommunikationen mellan departementen. Går det att få klarhet i vad Danielsson gjorde och inte gjorde? Finns det hemligstämplat material? Inpasserings- och/eller telefonlistor?

Om inte (s) har vett att lägga korten på bordet om några av vår tids största katastrofer får väl Alliansen göra det åt dem.

• "Regeringen mörklägger sanningen om 'Estonia'",
  Lars Ångström (mp), DN Debatt, 12/9 2006
• JK inleder unik Estoniagranskning, SvD Inrikes, 13/9 2006
• Estoniautredare: Något stämmer inte, SvD Inrikes, 20/9 2006
  
• "SKL bör granska bilder från Estonia" SR Ekot, 28/9 2006

LO skramlar med vapnen

I god tid innan valet hotade facket väljarna med en konfliktfylld avtalsrörelse vid en förlust för Vänsterkartellen, "det blir strid nästa år om det blir en borgerlig regering" sade Transports ordförande t.ex. Nu när segern är ett faktum och det är dags för Alliansen att lägga sin budget tar LO:s ordförande till det tunga artilleriet.

"Regeringen lägger inom kort fast förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen. Den kan välja mellan fortsatt stabilitet eller att slänga in Sverige i allvarliga konflikter om löntagarnas trygghet."
Wanja Lundby-Wedin, DN Debatt, 22/9 2006

Fackets uppgift är inte att ta hänsyn till övriga medborgare eller makten, men orealistiska krav och många konflikter gynnar knappast de egna medlemmarna heller i längden.

Och användandet av strejkvapnet för att skrämma både väljare och den folkvalda regeringen till lydnad ger en föraning om vilken roll alla Rörelsens grenar tänker spela tills vi åter får "rätt" regering.

• LO och alliansen i ordkrig, SvD Inrikes, 7/7 2006
• "Konflikt följden av nya regeringens politik"
  Wanja Lundby-Wedin, DN Debatt, 22/9 2006

Noterat

Alliansens skrotning av flygskatteförslaget gav resultat omgående, Ryanair meddelade på tisdagen enligt SVT Rapport att man ämnar utöka antalet flygningar från Sverige från mars-april nästa år.

• SVT Rapport kl 19:30, 19/9 2006

Ännu ett argument för att slopa partistödet levereras när Sverigedemokraternas valresultat nu blivit klart. Under den kommande mandatperioden kommer partiet tack vare valframgångarna erhålla minst 45 miljoner kronor i olika bidrag. Så, Alliansen - blir ni regeringen som inser att er uppgift är att tjäna folket - inte tjäna på folket - och reformerar det perversa stödsystemet?

• Sd kan storsatsa med miljonstöd, SvD Inrikes, 21/9 2006

Förvisso har Alliansen lovat mycket och snart, men att i besvikelse kräva avgång efter 36 timmar är kanske lite tidigt...

• Avgå! Johan Hakelius, 19/9 2006

(s) misstänkta för valfusk - igen

Efter Socialdemokraternas valfusk 2002 lovade partiet att se över sina rutiner och förbättra utbildningen av alla valarbetare. Om något överhuvudtaget gjorts sen dess så tycks åtgärderna i vart fall inte varit tillräckliga, ty även i årets val misstänks valarbetare från (s) för "otillbörligt verkande vid röstning". I Norrköping erbjöds väljarna färdiga röstningskuvert komplett med "rätt" sedel i, klistrat och klart. Ett förfarande som sannolikt bryter mot vallagen.

Om Folkpartiets spionaffär sade Göran Persson för fem dagar sedan att "det är en demokratisk skandal som är av en sådan omfattning att om man skulle missa att klara ut vad som har hänt så faller ansvaret väldigt tungt på folkpartiet och Lars Leijonborg". Då är det väl bara för Persson & Ulvskog att personligen ta i itu med partiets förmodat upprepade valfusk. För det är en demokratisk skandal - på riktigt.

• S delar ut "färdiga" valkuvert, Corren, 17/9 2006
• (s) Norrköping polisanmält för valfusk,
  Erik Svansbos blogg, 18/9 2006
• Aftonbladet, Erik Svansbos blogg, 19/9 2006
• Anklagad för valfusk, Aftonbladet, 20/9 2006
• Misstänkt valfusk polisanmält, SvD, 20/9 2006

"Ett brev betyder så mycket"

Kroppräkningsfeministen Maud?

När man äntligen trodde att tokfeminismen röstats ut så kommer detta. Maud Olofsson (c) kräver hälften damernas i regeringen och vill dessutom utbilda samtliga statsråd i "jämställdhet och könsmaktsordning".
- Vi måste få ett genusperspektiv på våra förslag, säger centerledaren till SvD.

Kvinnoförbunden från (fp) och (kd) anger också en önskvärd könsfördelning medan Moderatkvinnorna utmärker sig och menar att kompetensen är viktigast.

Andelen kvinnor under Bildt-regeringen var förvisso lägre än under den senaste Persson-perioden, men tre av de tyngsta statsrådsposterna hölls av kvinnor.

• Margaretha af Ugglas, utrikesminister
• Anne Wibble, finansminister
• Gun Hellsvik, justitieminister

Det fanns såklart även en del andra kvinnliga statsråd, av vilka alla inte var lika klart lysande stjärnor. Exempelvis regeringens egen Kjell Lönnå, Birgit Friggebo.

Det är ytterst väsentligt att Alliansen bryter med vänsterns linje - att kön, släktskap eller partilojalitet går före kompetens vid tillsättningar. Under mandatperioden bör man införa offentliga utfrågningar av blivande ministrar och övriga ledande personer inom statsförvaltningen, samt en öppen anställningsprocess för den sistnämnda gruppen enligt norsk modell.

Efter tolv år med (s)kandalpartiets inkompetenta ministrar, svågerpolitik och maktarrogans röstade folket för förnyelse. Nu är det upp till Alliansen att visa att man verkligen vill städa bort gammal smuts i maktens korridorer och etablera en miljö präglad av öppenhet och kompetens.

• Olofsson vill ha hälften kvinnor, SvD, 19/9 2006

Ohlys sandlådefasoner

Göran Persson kunde ta det svidande valnederlaget som en statsman, värre är det med Lars Ohly. Det är kanske därför han förordar kommunism - för att slippa valförluster.

• Här ger Ohly fingret åt högerdebattören,
  Ekonominyheterna, 18/9 2006
• Lars Ohly: Jag fick en blackout,
  Ekonominyheterna, 18/9 2006

Alliansen gör en flygande start

60-årsjubilerande SAS kunde inte fått en bättre födelsedagspresent än Allians-segern. Redan har Mats Odell (kd), ordförande i organisationen Svenskt Flyg och kommunikationsminister åren 1991-94, meddelat att flygskatten inte blir av.
- Ja, det blir ingen flygskatt! Alla de fyra partierna i alliansen har finansierat att den inte införs. Så det är alltså ett entydigt besked, att det inte blir någon flygskatt, säger Odell till Flygtorget.

Enligt norska Boarding minskar det Stoltenbergs möjligheter att driva igenom en flygskatt även där. I Danmark försvinner de sista 37:50 DKK vid årsskiftet.

Reinfeldt har tidigare proklamerat att Alliansen har för avsikt att sälja ut statens aktieinnehav i flygbolaget. Om så sker säger sig Danmark vara villiga att följa efter. En fullständig privatisering torde gynna bolaget som då inte längre behöver ta hänsyn till snäva nationella intressen som mer eller mindre förlamat verksamheten under årens lopp och bidragit till de stora förlusterna.

SAS-aktien steg med drygt två procent under måndagen.

• Svenske borgerliges valgsejr vil åbne SAS-debat,
  Take Off, 18/9 2006
• Svensk flyskatt stoppet av valgresultatet,
  Boarding, 18/9 2006

Bilden: SAS första ankomst till Johannesburg, 1946. Foto: SAS

(S) hade inget förtroendekapital

George W. Bush sade inför sin andra period att man bör spendera sitt förtroendekapital för att uppnå det man vill under sin ämbetsperiod. Göran Persson - mer impopulär ledare i Sverige än Bush i USA - tog kanske intryck av presidentens ord men glömde samtidigt att den som är satt i skuld inte är fri.

Något förtroendekapital kvar att spendera hade alltså inte Persson, så när han lämnade walk over på partiets kärnfrågor - jobb & vårdskolaomsorg - lyckades Alliansen knipa det så viktiga problemformuleringsprivilegiet vilket gav dem ett stort försprång. De borgerliga deltog i debatten med en styrka man inte haft på många år och tydliggjorde att en ekonomiskt sund utveckling åt höger var alternativet till regeringens ännu mera bidrag, ams-åtgärder och stopplagar.

I år fick Alliansen ut sitt budskap till väljarna. Tydligen fick vänstern det också, med tanke på hur dåligt det gick för dem.

Trist, herr minister

Med bara några timmars distans till valet känns det som om glädjen just nu är större över den sittande regeringens rejäla valförlust och Perssons snöpliga sorti än Alliansens vinst. Ty utan en stark vilja hos de borgerliga att driva igenom ett ordentligt systemskifte är det mest regeringsbytet i sig man kan glädja sig åt. Men Centerpartiets framgång och att Federley sannolikt nu kan titulera sig riksdagsman gör att jag fortfarande har gott hopp om fyra kommande år med en liberalare rikspolitik. Och Kristina Axén Olin - som vad jag vet fortfarande tillhör de "gamla" Moderaterna - har antagligen återtagit Stockholm.

Skål för Axén Olin, Federley och Sverige, tamejfan!

I Svenskans värld

När SvD ska beskriva vem som vinner på de olika partiernas politik kategoriserar man folket i följande grupper:

• Små barn
• Skolelever
• Gymnasister
• Föräldrar
• Arbetslösa
• Sjuka
• Pensionärer

Men resten då? Varför skriver man inte samtidigt om de grupper som Vänsterkartellen lämnar i sticket?

• Företagare
• Anställda
• Småsparare & övriga investerare
• Villaägare
• Bilägare

• Vilket politiskt parti passar bäst in i ditt liv? SvD 8/9 2006

Val06: Alliansen

Fp - snart i en dator nära dig

Vid förra valet blev det triss i Fp-valsedlar för min del, då kändes deras "Ordning och reda" fortfarande fräscht och lite lagom omtänksamt. Valsuccén 2002 steg dom dock åt huvudet - raka puckar och stylade kläder har blivit förbud, kadaverdisciplin och underlivspoliser. Det är kanske rätt tänkt men man borde försöka paketera budskapen lite mjukare. Och framförallt - glöm inte ideologin! Leijonborg i manchesterkostym är inte lika med manchesterliberalism.

Det ligger trots allt en viss humor i det faktum att de två partierna som är mest pådrivande för en kontrollstat själva är inblandade i spionskandaler. (S) och IB på sjuttiotalet och i år den jämförelsevis harmlösa men grymt (s)-exploaterade Sigge-affären för (fp). Med en Alliansregering lär (Thomas) Bodströmstaten snabbt döpas om till (Johan) Pehrsonlandet för de må komma från olika partier men deras långtgående förslag är identiska.

Noterar för övrigt att nämnda Johan Pehrson, ordförande i justitieutskottet, just förlorat körkortet. Respekt för lagen var det väl?

Vem röstar då på Folkpartiet Liberalerna? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Lars Leijonborg vem partiets väljare är.

Våra väljare? Kvinnliga adjunkter som cyklar, prenumererar på DN och plockar svamp på höstarna. Där har du kärntruppen. Borgare med en gnutta samvete, såna som kan tänka sig att avstå några kronor till u-hjälp och uteliggare. Men nu försöker vi ju ragga röster bland de främlingsfientliga dessutom, och det verkar funka så länge folk bara går på hörsägen, alltså inte läser 25-punktsprogrammet mot utanförskap. Mauricio Rojas och gänget är ju naturligtvis inga främlingshatare... men vem orkar läsa programmet? Inte en kotte av dem vi vill locka till oss. Smart va? Snacka om att både ha kakan och äta den.

Då partiet hyser både socialliberala bidragskramare och kandidater som investerat alltför mycket i Bodströmstaten får (fp) inte någon röst från mig i år. Någon jävla ordning måste det vara i ett parti.

Kd - Hägglund en kul prick

Efter Alf Svenssons sorti trodde många att sagan Kd var all. Men Göran Hägglund har vuxit i sin roll som partiledare och är nu minst lika "tung" som sin företrädare. Hägglund är definitivt en tillgång för Alliansen, men hans märkliga antikapitalistiska utspel, ungdomarnas agerande vid stormen kring Slottner samt en alltför konservativ agenda, nej till homo-adoptioner t.ex., gör partiet uteslutet att rösta på för min del.

Vem röstar då på Kristdemokraterna? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Göran Hägglund vem partiets väljare är.

Hallelujahögern, kan man säga. Folk som tror på en högre makt som inte är Göran Persson. Såna som vill ha tillbaka Hylands hörna, träskidor med riktiga bindningar och morgonsamling i skolorna. Folk som har en vag känsla av att allting har gått åt... åt skogen. Folk som tycker att Beatles borde gå och klippa sig. Äh, jag vet inte. Vi har nog egentligen ingen ideologi, och det är väl därför vi drar till oss folk som inte tänker utan bara tror.

Moderaterna - en flexibel åsiktsmaskin

Katastrofvalet 2002 resulterade i Bo Lundgrens fall och en förnyelse av ledningen och partiets politik - från skattesänkningar, avregleringar och liberala idéer till ökad välfärd, ams-kramande och (s)-konservatism. Reinfeldt är populäraste partiledaren och har återtagit partiets självklara ledarroll inom Alliansen, men vägen dit har inneburit ett flip-flopande utan like. Sjabblet kring fastighetsskatten och ränteavdraget blev årets största politiska självmål. Ständiga testballonger och kursändringar reser tvivel om huruvida Reinfeldt kan staka ut Sveriges väg under fyra år - eller bara känna vilket håll vinden blåser på.

Godmorgon Världens imitatörer i Public Service sände en ganska träffande dialog i mars. Vid denna tidpunkt var man mitt uppe i härvan kring de socialdemokratiska karikatyrteckningarna av Reinfeldlt.

- Men får man inte göra karikatyrer där Fredrik Reinfeldt är en varulv? undrar reportern.
- Nej, det får man inte. Då framstår han ju som en sosse och det är väldigt kränkande för hela det moderata samfundet. Därför bränner vi gamla socialdemokratiska fanor utanför kansliet här idag, svarar Gunnar Hökmark. Dessutom har de moderata mullornas råd, alltså jag och Per Unckel, lagt en fatwa på sossarna. Det innebär att vi inför totalt importstopp.
- På vad då?
- Vi bryter helt med importen av socialdemokratiska idéer till moderaterna.

Vem röstar då på Moderaterna? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Fredrik Reinfeldt vem partiets väljare är.

Alla vet väl vilka som röstar på moderaterna, dels de besuttna gamla stötarna på Östermalm och ute på godsen, dels nyliberala spolingar som sniffar koks på krogarna kring Stureplan. För ganska precis trettio år sen hade vi en arbetare i partiet som alibi, en riktig strykarkatt bland hermelinerna, men han fick avgå sen det visade sig att han hade gjort en Lennart Geijer, alltså sprungit på bordell. Fanskapet bodde i Bandhagen, kommer jag ihåg. Och inte drog han några väljare från arbetarklassen heller. Sånt får vi försöka med själva nu för tiden, även om det inte är många jobbare som inser vårt eget bästa. Sitt eget bästa, menar jag.

Eftersom partiet förändrats mer i toppen än botten stod det "Moderata samlingspartiet" överst på min blå respektive vita valsedel när jag förtidsröstade i veckan.

Centern - den polske rörmokarens bäste vän

Så återstår då det flerfaldigt förvandlade Bondeförbundet. Utan Anitras chef och DetHärÄrLennart har man blivit Alliansens mest liberala parti, om än med oroväckande många knätofsar och landsbygdsromantiker i leden fortfarande. Men man får se till det positiva - som Maud & Federley t.ex. Till det goda hör ungdomsavtalen och andra förändringar av arbetsmarknaden, skattereduktionen av hushållsnära tjänster, ett helhjärtat stöd till de lettiska arbetarna i Vaxholm och arbetskraftsinvandring i allmänhet, minska antalet myndigheter och omsvängningen i kärnkraftsfrågan.

Vem röstar då på Centern? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Maud Olofsson om vem partiets väljare är.

Gissa det du... Bönder som är missnöjda med allt utom bidragen, småborgare som talar dialekt, lanthandlare och kittelflickare, knallar och valackare, dalkullor som sjungande vandrar till Stockholm för att söka jobb som roddarmadamer, hovslagare och vallflickor, Jöns Ersson i By och Hans-Mats från Nås, Måns med läppen och så han vars namn jag inte vet. Och så en och annan tokjävel som håller på med växtfärgning men som ändå inte vill rösta på miljöpartiet. Men framför allt folk som är beredda att kompromissa med vad fan som helst, till exempel kärnkraften, för att få chansen att regera.

Eftersom partiet förändrats mer i toppen än botten blev det en gul valsedel från Centerpartiet i år. Får hoppas de lever upp till sin liberala image och inte återfaller i höjda jordbruksbidrag och annat trams.

Val06: Småpartierna

Fi - med återfallsförbrytare i ledningen

Mediehypen kring partiet som kapade feminismen kom av sig rejält. Kanske var det inre stridigheter orsakade det, kanske var det fågelinfluensans härjningar som blev skatornas fall.

Partiets politik liknar den Schyman alltid drivit: kvotering, större offentlig sektor, detaljreglera människors privatliv osv. Finansiering och sånt trivialt skiter man högaktningsfullt i. Pengarna får männen hosta upp får man väl anta.

Jag kan nu dessutom avslöja att partiledaren och skattefifflaren Gudrun Schyman är en återfallsförbrytare. Detta eftersom hon vid flera väl dokumenterade tillfällen bakat bullar vilka hon och hennes medsystrar sålt på bl.a. Kiviks marknad, i Jönköping och i Nässjö (se nedan för dokumentation). Att i hemmet tillaga livsmedel för försäljning är ohygieniskt och således förbjudet.

• Nu blir det andra bullar, Aftonbladet, 19/7 2005
• Nu blir det andra bullar för Schyman, Expressen, 18/7 2005
• Bilder från valrörelsen 2006, Feministiskt initiativ

Info från (fi) själva om 2006 års möten i Kivik (14/7), Jönköping och Nässjö.

Junilistan - ger ett splittrat intryck

Fortfarande drygt ett decennium efter anslutningen till EU spelar Europasamarbetet en perifer roll i svensk politik. Den diskuteras tyvärr ofta som en helt fristående fråga och inte sällan förminskas debatten till samma spörsmål som ställdes 1994: Ja eller Nej, stanna kvar eller lämna organisationen.

I riksdagen driver de två små vänsterpartierna en tydlig nej-linje, centern en lite otydlig nja-linje och de övriga en tydlig ja-linje. Eftersom opinionen i Sverige är mycket negativ till Bryssel innebär det stora politiska risker för Alliansen och (s) att dryfta EU i allmänhet och i synnerhet i en valrörelse. Allt detta sammantaget ledde till Junilistans framgångar i det senaste EU-parlamentsvalet.

Men då svenska valrörelser är visionslösa anrättningar med plånboksfrågor i fokus har (jl) haft mycket svårt att nå ut. Tyvärr innebär partiets sammansättning med personer från de flesta politiska läger även praktiska problem - vilken regering kan (jl) stödja? Kan man enas i några viktiga inrikesfrågor? Arbeta fram en gemensam budget? Sitta med i en regering? I riksdagen betyder helt enkelt ett enigt parti mer än i Europaparlamentet.

Övriga småpartier

Sen finns det ju några andra småttingar också som inte heller de lär ha någon chans på söndag. Det Liberala Partiet är värt att uppmärksamma för sin ädla kamp. Men det känns i år som man borde prioritera maktskifte framför det riktiga i att välja ett sympatiskt parti utan chans på fyra procent. En röst på dom får vänta tills Alliansen sitter säkert.

Till blåbären i årets skörd torde Unika Partiet och den f.d. kristdemokraten Gert Fylkings i dagarna insomnade RIX-parti räknas. Med udda krav såsom varningstexter på retuscherade modellfoton, slopande av körkortsprov och större rökrutor är de mer medieflugor utan substans än riktiga partier. Men kunde Bert Karlsson ta sig in i riksdagen så vore det väl inte omöjligt för Fylking att göra samma bedrift och göra politiken lite mer turbulent.

Sydsvenskan gjorde i fredagens tidning en liten inventering över småpartiernas riktiga lingonserie i de senaste valen. Följande partier fick inte många röster var - men deras respektive valmanifest torde vara mer läsvärt än regeringspartiet.

• Axel Nilssons parti för den nordtyska kaninens överlevnad (1994)
• Svenska småbils- och rusdrycksförbundet SSBRDF (1998)
• Gay Nazi-demokraterna (1998)
• Antioxidantpartiet fria radikaler (2002)

Vi får väl se om Gamla Moderaterna blir 2006 års nyhet i lingonserien.

Val06: Socialdemokraterna

En gång i tiden var Socialdemokraterna en radikal rörelse som sjöng att "både stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner". Idag är partiet riksdagens mest konservativa och ser varje skattehöjning och detaljreglering som ett bevis på omtanke. Inledningsvis var man en motvikt till adeln men förvandlades snart till att själva bli den nya politiska adeln - dagens maktelit som ger sig själva möjligheter man begränsar för andra. Det som på Per-Albins tid var ett hedersuppdrag är numera ett bara ytterst välbetalt yrke trots ibland skral utbildning.

Förvandlingen från ett framåtblickande arbetarparti till nostalgiskt bidragsparti är tydligt i valmanifestet som i stora drag innebär bidragshöjningar och avgiftssänkningar samt stopp för att utveckla vårdskolaomsorg, löften som totalt kostar cirka 25 miljarder kronor att förverkliga.
– De flörtar lite med alla. Det är en lite desperat programförklaring, säger Lotta Gröning till aftonbladet.se.

Utrikespolitiskt har Socialdemokraterna en lång mörk historia. Baltutlämningen, oviljan att pressa Stalin om Raoul Wallenberg, gratulationerna till Pol Pot när denne erövrat Phnom Penh, inställningen till öststaternas frigörelse från Sovjetunionen, Egypten-affären och "nästan-folkmordet" i Darfur är några minnesvärda ögonblick de senaste 50 åren.

Än idag används biståndet till att smörja regimer med en "bra" ideologisk inriktning. Vietnam fick ifjol 239 miljoner kronor trots att det är en stenhård kommunistregim. Nästan det dubbla beloppet erhåller det genomkorrumperade Moçambique i ett s.k. budgetstöd (pengarna går utan villkor från givaren rakt in i statsbudgeten). Biståndet har bl.a. finansierat en gigantisk banksvindel.

- Ska länder som inte är demokratiska få bistånd?
- Vad är ett demokratiskt land? Det är en sådan fråga som även professorerna på de kändaste universiteten tvistar om. De enda demokratier som finns i världen är väl Sverige och Norge och några stycken till, säger biståndsminister Carin Jämtin (s) till DN.

Om dessutom (v) och (mp) lyckas i sina utpressningsförsök och bildar regering tillsammans med (s) blir det hart när omöjligt att försöka förutspå vilken politik som kommer föras. EU-medlemskapet, insatserna i Afghanistan, relationerna med USA och många andra länder etc lär alla bli potentiella regeringssplittrare i en rödgrön koalition. En avkriminalisering av fildelning strider mot våra åtaganden som medlem i WTO och kan leda till gnissel i den så viktiga frihandeln, en bieffekt varken (v) och (mp) lär sörja.

Ingen text om (s) är komplett utan alla skandaler.

• 13/12 2004. Funktionärer från LO-facket Byggnads blockerade en arbetsplats i Vaxholm och skrek "Go home!" till lettiska byggnadsarbetare. Arbetslivsminister Hans Karlsson, tidigare LO-medarbetare, slöt helhjärtat upp på Byggnads sida.
• 26/12 2004. Tsunami-katastrofen drabbade tiotusentals svenskar - och regeringen bevisade att antalet tjänsteår inte är någon garant för väl utfört arbete. Trots att kritiken från Hirschfeldts katastrofkommission var sensationellt hård tvingades ingen minister avgå.
• 25/1 2005. Efter hård kritik från skolminister Ibrahim Baylan drog Skolverket tillbaka en rapport som visade att kvaliteten i kommunala skolor kan öka tack vare konkurrensen från privata friskolor. KU riktade senare mycket skarp kritik mot ministerns agerande.
• 21/5 2005. Statsministern pratade reklam och hotade med inskränkningar av yttrandefriheten. Om att förbjuda tidningarna Slitz och Café sade Jens Orback att det inte var "aktuellt i dagsläget".
• 10/3 2005. Ansvarig minister presenterade en stopplag mot privat drivna sjukhus.
• 29/3 2005. Samtidigt som SVT genomförde kampanjen "Fri television" ersattes den f.d. finansministern Allan Larsson (s) på posten som styrelseordförande av den då nyligen avgångne vice statsministern Lars Engqvist (s).
• 21/7 2005. Socialministerns sambo, Bo Bylund (s), utsågs till chef för det viktigaste propagandaorganet - AMS.
• 24/2 2006. En av Perssons viktigaste medarbetare på partihögkvarteret ertappades med att skicka e-post som förtalar Fredrik Reinfeldt.

Sen har vi ju även SSU:s medlemssiffror och dess ordförande som misstänks ha kallat en krogvakt för svartskalle. Stängningen av misshagliga webbsidor. En makalös oförmåga på Rosenbad och UD att vittja faxen och minnas om man ringer ut när tsunamivågen rullat in. Lövdéns lägenhetsaffärer. Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs bostadsförmedling för (s)-toppar. Perssons doktorshatt i Örebro. Ringholms fotbollsresor med regeringsplanet. Anitras guldkantade pensionsavtal. Billströms lyxmiddagar och valsvek om trängselskatten. Byggnads kursgård som drevs av den dubbelt avlönade riksdagsledamoten Ola Rask. Perssons arbetsmiljöbrott...

Det som utmärker partiet idag är överhetens arrogans där maktinnehavet har blivit ett självändamål som säkras medelst en massiv kampanjapparat inför valen och valfusk samt på längre sikt genom att använda utnämningar och starta myndigheter som belöningar åt de trogna används skattepengar för att cementera partiets ställning och sprida sina egen ideologi. Iögonfallande under de senaste 12 åren är också att Persson et al inte insett att med makten följer också ett ansvar. Kritik viftas bort som konspirationer från politiska motståndare och näringsliv, han villkorar utredningar och t.o.m. recenserar frågorna under KU-förhören i realtid.

Naturligtvis har en regering alltid ett visst övertag över oppositionen, ett faktum statsministern utnyttjar långt över anständighetens gräns. Obehagliga siffror avbeställs, finns sådana ändå så flyttar man människor mellan kolumnerna - går inte det så ljuger man. Som en sista utväg kan man ju också låtsas som det regnar, "arbetslösheten är inget problem" låter kanske bra från talarstolen men rimmar illa med verkligheten.

Vid tidigare val har Persson med visst fog kunnat peka på en oenig borgerlighet och "stora högerreformer". Men med de Nya Moderaterna har han fått en välfärdskramande fiende samt en Allians som löst kärnkraftsfrågan exempelvis. Med förlusten av Högerspöket blev det också svårare att mobilisera krafterna - och splittringen i den rödgröna röran är tydligare än någonsin.

Förutom risken för kommunister på ministerposter så har Alliansen ytterligare en stor tillgång: Marita Ulvskog - dyngspridaren och överdrifternas kvinna nummer 1.

• Valet -76 kändes som en statskupp.
• Bonnier måste stoppas genom lagstiftning (som får stöd från bl.a. A. Rami!).
• Kritik mot Persson måste tystas ned eftersom sånt "kan trigga igång" labila personer. Fru Ulvskog själv då får man anta?
• (Fp) smutsar ner demokratin och Leijonborg är som en våldtäktsman samt ljuger.

I en krönika i SvD beskrivs Ulvskogs agerande efter (fp)-affären.

Men dataintrång hos socialdemokraterna är uppenbarligen inte positivt, särskilt inte om man frågar den kränkta partisekreteraren Marita Ulvskog. Hon är så upprörd att känslomätaren ser ut att ha gått varvet runt och kommit tillbaka till glad - eller åtminstone skadeglad, som av många anses vara en högre njutning. "Egen framgång är bra, men andras motgång är heller inte att förakta" som det gamla visdomsordet lyder.

När rörelsen de senaste veckorna börjat inse att partitoppens trötthet och arrogans riskerar att kosta dem makten har både Ulvskog och Persson redan före valdagen försökt undslippa allt ansvar för valförlusten och skyller på ovidkommande detaljer. Att det ska vara så svårt för Persson & Ulvskog att ta ansvar och erkänna att man gjort fel!
– Om de borgerliga vinner valet kan det mycket väl vara på grund av att de har gjort det här intrånget i våra datorer, det är en demokratisk skandal som är av en sådan omfattning att om man skulle missa att klara ut vad som har hänt så faller ansvaret väldigt tungt på folkpartiet och Lars Leijonborg, säger Göran Persson till SR Ekot.

Vem är det då som sväljer den alltmer presidentlike Perssons statistikfintande, drömmer om Folkhemmet och höjda bidrag? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Göran Persson vem Socialdemokraternas väljare är.

"Pensionärer. Förtidspensionärer, de facto-pensionärer och pensionärer i anden. Folk vars framtidstro bygger på Erlander, Sträng, Per-Albin och beredskapsarbeten. Arbetare som vill bygga egnahem och handla på Konsum, ett riktigt Konsum med återbäring på kvittona. Såna som vill ha tillbaka Hylands hörna, träskidor med riktiga bindningar och Volvo PV med delad bakruta. Folk som har en vag känsla av att allting har gått åt fanders. Folk som tror att vi fortfarande har en ideologi, och det är en tro som man kan bli salig på om man bara vill. Se bara på hur många som har varit med i SSU genom åren."

Oraklet i Torp, del 2

Jag hade mer rätt än jag kunde ana när jag kallade Persson för "Oraklet i Torp" för en tid sedan. Nu rapporterar nämligen Kina-TV att den "övernaturligt kompetente statsministern" varken behöver e-post eller sms för att nå sin fru - eftersom de står i telepatisk kontakt varandra.
- Sedan har vi någon slags telepatisk kontakt av konstigt slag. Jag vet när hon söker mig utan att jag kan förklara varför. Det är rätt märkligt, säger Persson till Expressen.

• Statsminister Göran Persson medger parapsykologisk kompetens,
  SVT/Kina-TV, 14/9 2006
• Oraklet i Torp, Friedmans epistlar, 19/8 2006

Tryckfrihetens dag

Lite sent måhända men då jag var bortrest när det den 30/8 var "Tryckfrihetens dag" i Sverige får jag uppmärksamma det ständigt aktuella ämnet i efterhand. För även om vi är bortskämda med en grundlagsskyddad pressfrihet bör vi inte ta den för självklar. Läs t.ex. om att 74 procent av de tillfrågade riksdagsledamöterna i en SIFO-undersökning kan tänka sig att inskränka mediernas möjligheter att bevaka kända personer (via HAJA). Eller att en riksdagsmajoritet bestående av Vänsterkartellen och (kd) vill förbjuda reklam och kanske t.o.m. redaktionellt material som den finner opassande för folket att se - reklam för bl.a. snabbmat & sötsaker samt sådant som anses vara "sexistiskt".

Ovan en tänkvärd bild från Reportrar utan gränser som jag hittade här via Reklamfeber.

Lilla (fp) och storayatollan

I vintras avslöjade SVT:s program Uppdrag Granskning Broderskapsrörelsens (s) mångåriga intima samarbete med reaktionära muslimska grupperingar.

"Det finns nästan en halv miljon muslimer i Sverige – de skulle tillsammans kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder" konstaterade Broderskapsrörelsens medlemstidning redan 1998.

TV-programmet berättade också att den inflytelserike muslimske ledaren Mahmoud Aldebe (ja just det, han som ville införa Sharia-lagstiftning i Sverige - se här & här) två dagar före valet uppmanade moskébesökarna vid Fredagsbönen att rösta på (s).

En liknande sammanblandning mellan politik och religon inträffade förra veckan i Malmö. Med den skillnaden att politikern är Folkpartist och den muslimske ledaren en shiitisk storayatolla i Irak, Bashir an-Najafi, representerad i Europa av shejk Nabil Shakir Al-Taliqani.

På flygblad uppmanades folk att rösta på (fp)-politikern vilken beskrevs som en person som kunde föra shiitiska muslimers talan i riksdagen. Texten rörde upp starka känslor, en Rosengårdsbo sade till Sydsvenskan att en del tror att de måste rösta på fp-politikern eftersom ayatollan sagt det.
– Vi vill inte ha en situation som i Irak där människors val styrs av religiösa auktoriteter och valrörelsen infekteras av religiösa konflikter, berättade en annan boende i samma stadsdel för tidningen.

Den lokale partiordföranden Allan Widman var mycket positiv till att en partikollega tog hjälp av en religiös ledare i sin personvalskampanj.
– Det är inte konstigare än att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin säger åt sina medlemmar att rösta på socialdemokraterna, säger Allan Widman till tidningen.

Nåja, även om LO har vissa likheter med en religiös rörelse, exempelvis en bräcklig övertygelse som kräver att man stöter ut icke rättrogna (se här & här t.ex.), så är det ändå en viss skillnad mellan LO-ordföranden och en storayatolla i Irak.

Men så avslöjade Sydsvenskan att Al-Taliqani i iransk television gjort grovt nedsättande uttalanden om både européer och judar, åsikter som går stick i stäv med vad han deklarerat i västerländska medier.

I samtalet med Sydsvenskan hävdar Al-Taliqani först att han inte är emot judarna utan att han är anti-sionist. Men när han får en fråga om varför han hänvisar till Sions vises protokoll säger han att han inte förstår frågan. Han vill inte heller svara på frågan hur han vet att judarna ligger bakom alla antimuslimska medier. Samtalet avslutas i stället.

Allan Widman bytte då genast fot och tog avstånd från storayatollan och hans representant. Gott så, men kanske blir det hela en läxa för partiet? Blanda aldrig in religiösa ledare och argument i marknadsföringen - låt politiken tala för sig själv. I synnerhet om partiet kallar sig liberalt och förordar en sekulär stat.

• Ayatolla stöder fp-politiker i valet,
  Sydsvenskan, 8/9 2006
• Allan Widman försvarar ayatolla-stödet,
  Sydsvenskan, 8/9 2006
• Al-Taliqani: Det var de som började förvränga islam,
  Sydsvenskan, 11/9 2006
• Al-Taliqani gjorde antijudiska uttalanden i iransk tv,
  Sydsvenskan, 11/9 2006
• Folkpartiet förbjuder Rahbi sprida mejl,
  Sydsvenskan, 11/9 2006

Samtidigt i Danmark...

EU-kommissionens kritiska frågor till den svenska regeringen om flygskatten kommer inte besvaras förrän efter valet. Därför dröjer beskedet om när skatten ska införas, och förhoppningsvis kommer en nyvald borgerlig regering begrava förslaget omgående.

Samtidigt som Malaysia Airlines meddelar att linjerna från Stockholm till New York och Kuala Lumpur läggs ner efter nyår skriver dansk press om ett kraftigt ökande intresse för flygtrafik till Danmark. Hittills har 40 flygbolag beslutat sig för att diskutera förutsättningarna för en etablering på Kastrup. I Billund ska Ryanair under vintern starta upp tre nya linjer för totalt 160.000 passagerare per år.

Skiftende regeringers lyst til at plage erhvervslivet med denne ekstra skat, står i et meget skralt lys. Med løftet om at den helt forsvinder, styrkes dansk lufttrafik øjeblikkelig.
Karsten Madsen kommenterar flygbolagens ökande intresse för Danmark.

• Flere flyselskaber til Danmark, Take Off, 11/9 2006
• Malaysia Airlines stänger Stockholmslinjen,
  Flygtorget, 8/9 2006
• Ryanair fra Billund til Frankfurt Hahn og Pisa,
  Take Off, 7/9 2006

Mer att läsa om flygskatten på Friedmans epistlar finns att läsa här.

Val06: Miljöpartiet

Genom att kapitalisera på några döda sälar i Kattegatt under valrörelsen tog sig Miljöpartiet in i riksdagen 1988. Även om stödet dalade kort före valet när det visade sig att sälarna inte alls dött av miljögifter utan av virus kom man ändå att spela en viss roll under det turbulenta krisåret 1990. Förhandlingarna med (s) sprack dock och partiet ramlade ur riksdagen 1991. Med anledning av att partiet även profilerat sig som EU-motståndare tog sig tyvärr de gröna in i värmen igen 1994, och vi har sedan dess tvingats stå ut med de ekologiskt riktiga trollen.

Trots enträgna försök att låtsas stå över den traditionella blockpolitiken är det ingen tvekan om att (mp) tillhör den grupp som ser detaljregleringar, höga skatter och en oansvarig ekonomisk politik som sitt signum.

Tyskland var under 1920- och 30-talet en föregångare i djurrättstänkandet, exempelvis kunde vanvård av djur eller stöld av rovfågelägg rendera enkel biljett till koncentrationsläger. Lite av de här idéerna i modernare tappning om att djuren har samma rättigheter som människor finns inom den s.k. djurrättsrörelsen, som tyvärr har en hel del anhängare i (mp). Naturligtvis kan man inte jämföra (mp) med Nazityskland, men det sägs ju att där man behandlar djur som människor behandlar man snart människor som djur. Visdomsord jag kom att tänka på när det blåste kring Grön Ungdoms dåvarande ordförande Zaida Catalan för något år sedan.

"En gris har lika stor intelligens som ett förståndshandikappat barn."

Till råga på allt tog hon inte tillbaka sitt groteska uttalande, utan påstod sig ha blivit missuppfattad - hon ville bara uppvärdera djuren. Att jämföra handikappade med grisar gick finfint, men själv kunde hon inte ens förmå sig att göra en pudel.

Det är få partier som är så öppna och toleranta mot invandrare som (mp). Engagemanget från Fridolin m.fl. för bl.a. den tillfälliga flyktingamnestin är värt all heder, särskilt när man gick emot (s) unkna politik så öppet. Men inom vissa kretsar av miljörörelsen frodas ett helt annat tankegods, nämligen den att människorna måste bli färre för att minska belastningen på naturen. Därifrån är steget för en del miljöpartister tyvärr inte långt till att propagera för minskad invandring.

Utrikespolitiskt lever partiet kvar i tron att neutralitet är vägen till framgång. Vi ska till varje pris vara alliansoberoende, från såväl EU som Nato. Sympatiskt nog har (mp) till skillnad från (v) inga svårigheter att ta avstånd från vänsterdiktaturer. Tyvärr delar man dock synen på Israel & USA och den naiva inställningen till mellanösterns islamistiska strömningar.

Inrikespolitiskt lovar man runt - och får faktiskt igenom en hel del. Man slår Ohlys förhandlare med hästlängder och lyckas på något sätt alltid att se ut som den stora segraren i kohandeln kring budgeten. Under nästa mandatperiod vill man satsa på bl.a. 40.000 nya jobb inom den offentliga sektorn. Enligt Riksdagens Utredningstjänst (RUT) kostar Miljöpartiets valmanifest 75 miljarder kronor per år att förverkliga.

EU, friskolor och småföretagande är områden som ofta leder till konflikt med (v) och (s). Imagen som riksdagens kusiner fråna landet vårdar man ömt, en del galna förslag har genom åren kunnat läggas de gröna till last. Några har blivit verklighet, såsom friåret, Botniabanan och stöd till medicinskt undermålig vård (Vidarkliniken t.ex.). Annat återstår att realisera, exempelvis det räntefria samhället och medborgarlön.

Imagen av att inte vara som de andra högavlönade politikerna fick sig allt en liten knäck när Ruwaidas taxiåkande avslöjades för några år sedan. Även Gahrtons förmodat berusade bilkörning väckte uppståndelse. Inte bara för polisens taffligt utförda alkotest som ledde till ett frikännande, utan också för att Gahrton kombinerade de två mest förhatliga ting en miljöpartist känner - bil och flyg (han var på väg till Arlanda). Jakten på att stoppa cityjeeparna i Stockholm blev lite mer lågmäld när det visade sig att Peter Eriksson själv rattar ett sådant förhatligt åkdon hemmavid. För övrigt är resten av riksdagens miljöpartister inte heller särskilt miljövänliga.

Tidningen Folkvett som ges ut av föreningen Vetenskap och Folkbildning har i en granskning av Miljöpartiets politik funnit generande brister i synen på vetenskap och beprövad erfarenhet. Eftersom den Antroposofiska medicinen aldrig lyckats bevisa sin effektivitet i kliniska studier vill (mp) istället sänka kraven samt att alla landsting ska sluta avtal med kvacksalvarna på Vidarkliniken. Efter påtryckningar från partiet ger staten under åren 2005-2007 totalt 9 miljoner kronor till kliniken. Och ska forskning om den alternativa medicinen bedrivas skall det vara för att förstärka metodernas legitimitet, inte att ta reda på huruvida de fungerar. Vidare är partiet kvicka med att upphöja ockulta ritualer, kosmiska krafter och pseudovetenskap till "sanning" samtidigt som man förnekar fakta och vetenskapligt säkerställda resultat.

En svår fråga för ledargarnityret i (mp) är huruvida man bör ingå i en (s)-ledd regering eller ej. En del befarar att om partiet sitter med i en regering tvingas man också ta ett helhetsansvar, något man så bekvämt slipper undan nu. Wetterstrand och Eriksson har hotat ett otal gånger med att sluta stödja (s) om de inte får några ministerposter, ett hot som ekat allt ihåligare.

- Inför förra valet sade ni också att ni inte skulle stödja en regering som ni inte själva satt i. Varför ska vi tro på er den här gången?
- Just därför. Om vi gjorde samma sak igen och inte stod fast vid vad vi sade skulle ju ingen ha förtroende för oss igen.
Maria Wetterstrand, språkrör i (mp), SR Studio Ett 23/5 2006

Vem är det då som går på de grönas floskler, förförs av pseudovetenskap och vill ha medborgarlön? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Peter Eriksson om vem Miljöpartiets väljare är.

"Nä, det svarar jag inte på. Då skrämmer jag väl bort inte bara partiarbetarna utan våra väljare också. Om nu dessa eländiga flummare över huvud taget kan läsa. Hjärnan behöver ju näring för att fungera, inte bara hemodlat hö och maskrosvin."

Maffia-fack fick böter

Med olaga intrång, hotfullt bemötande och förtal försökte syndikalisterna i bästa maffia-stil tvinga en tandläkare i Lund till underkastelse - trots att man redan kommit överens om tidpunkt för förhandlingar. Enligt den åtalade var anledningen att man ville ha ett överläge vid det kommande mötet. Facket polisanmäldes dock av näringsidkaren som i tisdags fick rätt i domstol. Ombudsmannen från SAC dömdes till 60 dagsböter.

• Syndikalist dömd för olaga intrång och förtal,
  Sydsvenskan, 6/9 2006

Språktest får stöd

På kultursidan i onsdagens Sydsvenskan ställer sig journalisten Lars Åberg frågan "i vilket annat land skulle det inhemska språket kunna uppfattas diskriminerande?" Åberg menar - helt i linje med Fp - att rätt använt kan språktest vara en nyttig kontroll för att fånga upp de som har svagare kunskaper.

I den expanderade offerkulturen, där varje grupp i samhället kan hitta skäl att se sig som förfördelad i förhållande till andra, ställs växande krav på stöd från det offentliga som inte alltid motsvaras av en vilja att bidra till samhällets utveckling. Möjligen är det så att förslagen om språktester för både barn och vuxna - och de omedelbara avståndstagandena - är de politiska partiernas sätt att undvika att prata direkt om hur permanentade de parallellstrukturer håller på att bli, vars enda kontakt med majoritetssamhället är socialen, skolan och polisen.

Han konstaterar att goda kunskaper i svenska kan leda från marginalen in mot centrum, men istället tenderar myndigheterna att satsa miljoner på att de problematiska stadsdelarnas invånare ska få samhällsservicen in på knuten och förmedlad via tolk.

Det är också en universell sanning att det är bra att behärska språket som talas i landet där man bor. Den som inte håller med om detta har mer att förklara än språktestarna.

• Varför inte språktest?
  Små problem kan fångas upp innan de hunnit bli stora.
  Lars Åberg, Sydsvenskan/Kultur, 6/9 2006 (artikel ej online)

Val06: Vänsterpartiet

Att välja vilket parti man ska rösta på känns nästintill hopplöst i år. Alla har de några frågor man inte kan hålla med om, och rollerna inom Alliansen är ombytta med (c) som liberaler, (m) som smygsossar, (fp) som batongviftare och (kd) som... tja, alltsammans kryddat med lite psalmsång. Tänkte därför göra ett varken seriöst eller heltäckande försök att summera mina tankar om partierna.

Vänsterpartiet.

Till vänster om oss finns bara avgrunden.
C-H Hermansson

Länge var Vänsterpartiet Kommunisterna ett parti av kuriöst värde för landet. Palme kallade dem avgrundsvänstern, de där testuggande typerna som med idoler som Mao och andra massmördare förvisso både syntes och hördes i debatten, men gjorde föga avtryck i verkligheten. Men i takt med Socialdemokraternas rörelse högerut under 70- och 80-talet och den nya ledaren Gudrun Schymans nedtoning av kommunismen blev (v) sedermera Riksdagens permanenta vänsterytter.

Men mot slutet av 90-talet blev man också sossarnas dörrmatta till Rosenbad, ett faktum som de mer rumsrena elementen inom partiet ogillade starkt. Perssons ständiga upprepning av "inga kommunister i regeringen" stärkte ytterligare kraven på förändring. Ett försök att slutligen reformera partiet och göra det politiskt korrekt misslyckades dock fatalt, testuggarna vann och Schyman, Lönnroth & co fick ta sitt pick och pack och fly fältet. Att ha reformister och diktaturkramare under samma tak gick inte för sig.

Någon jävla ordning måste det vara i ett parti, som Hermansson så fyndigt uttryckte det redan 1969.

Scenen äntrades istället av Larsson, Ohly m.fl. Människor för vilken kommunismen fortfarande är nyckeln till framtiden, en värld där alla människor är lyckliga och opposition inte existerar. Alltså ungefär samma typ av himmelrike dit kompisarna med dynamitbälte i Hizbollah åker efter förrättat värv.

Att fortfarande kalla sig kommunist kräver onekligen ett speciellt förhållande till verkligheten. Att Ohly har detta visade hans farsartade partiledardebut. Djupt därinne i sina marxist-leninistiska dimmor yrade han för allt och alla om sin match mot Nacka Skoglund och man fick en flashback av Brezjnevs sista förvirrade år vid makten. När han sedan föredrog Castro framför Bush ökade knappast förtroendet, för att slutligen punkteras helt och hållet när han slutade kalla sig kommunist, men fortfarande hade kvar åsikterna.

Precis som (mp) har Ohly haft lätt att ta till stora ord om hur snart man tänker sluta stödja (s)-regeringen. Är det inte ministerposter så är det något annat godis man är ute efter, t.o.m. hot om nyval har luftats. Eller att helt enkelt sitta och tjura och rösta nej i största allmänhet. Särskilt konstruktivt är det inte, särskilt som man till skillnad från de gröna knappast i en enda fråga kan göra upp med högern istället.

Utrikespolitiskt svänger Ohly sina lurviga i sällskap med Hizbollah, "frihetskämparna" i Bagdad och så naturligtvis Hugo Chavez. Lösningen på världens problem är att bojkotta Israel och USA. Och så finns ju FN, denna jordens frälsare förkroppsligad i mutor, papperstigrar och marmorgolv. Men ibland duger inte ens FN, i de fall då organisationen skulle inskränka kompisarnas handlingsutrymme. Som Hizbollah i Libanon t.ex.

Inrikespolitiskt leker Ohly julklappsutdelare och överräcker dyra gåvor märkta med etiketten "mottagaren betalar". Att karln är en jäkla tomte är väl inget nytt, men årets idé att skapa 200.000 jobb i offentlig sektor tillhör definitivt kategorin löften som efter en valseger blir till en vag målsättning. Enligt Riksdagens Utredningstjänst (RUT) kostar Vänsterpartiets valmanifest 160 miljarder kronor per år att förverkliga.

Allt ovan sammantaget har lett in partiet på en opinionsmässig ökenvandring. Från de trygga åtta-tolv procenten när Schyman styrde ner mot en tillvaro där man måste lita till en en kär gammal vän, Kamrat fyra procent, för att klamra sig fast i Riksdagen.

Vem är det då som går på Ohlys lättköpta valfläsk, glömmer partiets mörka förflutna och drömmer om en socialistisk framtidsutopi? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Lars Ohly om vem Vänsterpartiets väljare är.

"Ärligt talat, såna som jag själv. Folk som inte har fattat att en ideologi som inte har funkat under snart nittio år inte kommer att funka i fortsättningen heller. Revolutionsromantiker, snälla människor som menar väl men som är lite... ja, lite kortsynta. Det sägs ju att man inte kan vara hederlig, intelligent och kommunist på samma gång. Endera är man en hederlig kommunist, och då är man inte intelligent. Eller så är man en intelligent kommunist, och då är man inte hederlig. Eller så är man både hederlig och intelligent, och då är man inte kommunist. Själv är jag en hederlig kommunist."

Lästips: (s) och forskningen

Berörde socialdemokraternas forskningspolitik ytligt häromveckan när Pagrotsky prioriterade ett invigningsjippo framför en debatt med unga forskare. I Per T Ohlssons söndagskrönika ges ett intressant inlägg om Socialdemokraterna och framtiden.

Av näringsdepartementets 432 anställda sysslar bara en person med bioteknik, ett forskningsområde som Sverige hittills varit mycket framstående inom. För Göran Persson handlar framtiden istället om gårdagens branscher: järnvägar, verkstadsföretag samt gruv- och skogsindustrier.

"Framtiden finns, enligt statsministern, i det gröna folkhemmets 'stora areella näringar', ett språkbruk som ter sig förfärande inskränkt och provinsiellt i globaliseringens tidevarv." konstaterar Per T Ohlsson.

• Med Persson mot framtiden, Per T Ohlsson,
  Sydsvenskan/Opinion, 3/9 2006