Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-09-16

Val06: Alliansen

Fp - snart i en dator nära dig

Vid förra valet blev det triss i Fp-valsedlar för min del, då kändes deras "Ordning och reda" fortfarande fräscht och lite lagom omtänksamt. Valsuccén 2002 steg dom dock åt huvudet - raka puckar och stylade kläder har blivit förbud, kadaverdisciplin och underlivspoliser. Det är kanske rätt tänkt men man borde försöka paketera budskapen lite mjukare. Och framförallt - glöm inte ideologin! Leijonborg i manchesterkostym är inte lika med manchesterliberalism.

Det ligger trots allt en viss humor i det faktum att de två partierna som är mest pådrivande för en kontrollstat själva är inblandade i spionskandaler. (S) och IB på sjuttiotalet och i år den jämförelsevis harmlösa men grymt (s)-exploaterade Sigge-affären för (fp). Med en Alliansregering lär (Thomas) Bodströmstaten snabbt döpas om till (Johan) Pehrsonlandet för de må komma från olika partier men deras långtgående förslag är identiska.

Noterar för övrigt att nämnda Johan Pehrson, ordförande i justitieutskottet, just förlorat körkortet. Respekt för lagen var det väl?

Vem röstar då på Folkpartiet Liberalerna? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Lars Leijonborg vem partiets väljare är.

Våra väljare? Kvinnliga adjunkter som cyklar, prenumererar på DN och plockar svamp på höstarna. Där har du kärntruppen. Borgare med en gnutta samvete, såna som kan tänka sig att avstå några kronor till u-hjälp och uteliggare. Men nu försöker vi ju ragga röster bland de främlingsfientliga dessutom, och det verkar funka så länge folk bara går på hörsägen, alltså inte läser 25-punktsprogrammet mot utanförskap. Mauricio Rojas och gänget är ju naturligtvis inga främlingshatare... men vem orkar läsa programmet? Inte en kotte av dem vi vill locka till oss. Smart va? Snacka om att både ha kakan och äta den.

Då partiet hyser både socialliberala bidragskramare och kandidater som investerat alltför mycket i Bodströmstaten får (fp) inte någon röst från mig i år. Någon jävla ordning måste det vara i ett parti.



Kd - Hägglund en kul prick

Efter Alf Svenssons sorti trodde många att sagan Kd var all. Men Göran Hägglund har vuxit i sin roll som partiledare och är nu minst lika "tung" som sin företrädare. Hägglund är definitivt en tillgång för Alliansen, men hans märkliga antikapitalistiska utspel, ungdomarnas agerande vid stormen kring Slottner samt en alltför konservativ agenda, nej till homo-adoptioner t.ex., gör partiet uteslutet att rösta på för min del.

Vem röstar då på Kristdemokraterna? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Göran Hägglund vem partiets väljare är.

Hallelujahögern, kan man säga. Folk som tror på en högre makt som inte är Göran Persson. Såna som vill ha tillbaka Hylands hörna, träskidor med riktiga bindningar och morgonsamling i skolorna. Folk som har en vag känsla av att allting har gått åt... åt skogen. Folk som tycker att Beatles borde gå och klippa sig. Äh, jag vet inte. Vi har nog egentligen ingen ideologi, och det är väl därför vi drar till oss folk som inte tänker utan bara tror.



Moderaterna - en flexibel åsiktsmaskin

Katastrofvalet 2002 resulterade i Bo Lundgrens fall och en förnyelse av ledningen och partiets politik - från skattesänkningar, avregleringar och liberala idéer till ökad välfärd, ams-kramande och (s)-konservatism. Reinfeldt är populäraste partiledaren och har återtagit partiets självklara ledarroll inom Alliansen, men vägen dit har inneburit ett flip-flopande utan like. Sjabblet kring fastighetsskatten och ränteavdraget blev årets största politiska självmål. Ständiga testballonger och kursändringar reser tvivel om huruvida Reinfeldt kan staka ut Sveriges väg under fyra år - eller bara känna vilket håll vinden blåser på.

Godmorgon Världens imitatörer i Public Service sände en ganska träffande dialog i mars. Vid denna tidpunkt var man mitt uppe i härvan kring de socialdemokratiska karikatyrteckningarna av Reinfeldlt.

- Men får man inte göra karikatyrer där Fredrik Reinfeldt är en varulv? undrar reportern.
- Nej, det får man inte. Då framstår han ju som en sosse och det är väldigt kränkande för hela det moderata samfundet. Därför bränner vi gamla socialdemokratiska fanor utanför kansliet här idag, svarar Gunnar Hökmark. Dessutom har de moderata mullornas råd, alltså jag och Per Unckel, lagt en fatwa på sossarna. Det innebär att vi inför totalt importstopp.
- På vad då?
- Vi bryter helt med importen av socialdemokratiska idéer till moderaterna.

Vem röstar då på Moderaterna? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Fredrik Reinfeldt vem partiets väljare är.

Alla vet väl vilka som röstar på moderaterna, dels de besuttna gamla stötarna på Östermalm och ute på godsen, dels nyliberala spolingar som sniffar koks på krogarna kring Stureplan. För ganska precis trettio år sen hade vi en arbetare i partiet som alibi, en riktig strykarkatt bland hermelinerna, men han fick avgå sen det visade sig att han hade gjort en Lennart Geijer, alltså sprungit på bordell. Fanskapet bodde i Bandhagen, kommer jag ihåg. Och inte drog han några väljare från arbetarklassen heller. Sånt får vi försöka med själva nu för tiden, även om det inte är många jobbare som inser vårt eget bästa. Sitt eget bästa, menar jag.

Eftersom partiet förändrats mer i toppen än botten stod det "Moderata samlingspartiet" överst på min blå respektive vita valsedel när jag förtidsröstade i veckan.



Centern - den polske rörmokarens bäste vän

Så återstår då det flerfaldigt förvandlade Bondeförbundet. Utan Anitras chef och DetHärÄrLennart har man blivit Alliansens mest liberala parti, om än med oroväckande många knätofsar och landsbygdsromantiker i leden fortfarande. Men man får se till det positiva - som Maud & Federley t.ex. Till det goda hör ungdomsavtalen och andra förändringar av arbetsmarknaden, skattereduktionen av hushållsnära tjänster, ett helhjärtat stöd till de lettiska arbetarna i Vaxholm och arbetskraftsinvandring i allmänhet, minska antalet myndigheter och omsvängningen i kärnkraftsfrågan.

Vem röstar då på Centern? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Maud Olofsson om vem partiets väljare är.

Gissa det du... Bönder som är missnöjda med allt utom bidragen, småborgare som talar dialekt, lanthandlare och kittelflickare, knallar och valackare, dalkullor som sjungande vandrar till Stockholm för att söka jobb som roddarmadamer, hovslagare och vallflickor, Jöns Ersson i By och Hans-Mats från Nås, Måns med läppen och så han vars namn jag inte vet. Och så en och annan tokjävel som håller på med växtfärgning men som ändå inte vill rösta på miljöpartiet. Men framför allt folk som är beredda att kompromissa med vad fan som helst, till exempel kärnkraften, för att få chansen att regera.

Eftersom partiet förändrats mer i toppen än botten blev det en gul valsedel från Centerpartiet i år. Får hoppas de lever upp till sin liberala image och inte återfaller i höjda jordbruksbidrag och annat trams.

Etiketter: