Val06: Miljöpartiet

Genom att kapitalisera på några döda sälar i Kattegatt under valrörelsen tog sig Miljöpartiet in i riksdagen 1988. Även om stödet dalade kort före valet när det visade sig att sälarna inte alls dött av miljögifter utan av virus kom man ändå att spela en viss roll under det turbulenta krisåret 1990. Förhandlingarna med (s) sprack dock och partiet ramlade ur riksdagen 1991. Med anledning av att partiet även profilerat sig som EU-motståndare tog sig tyvärr de gröna in i värmen igen 1994, och vi har sedan dess tvingats stå ut med de ekologiskt riktiga trollen.

Trots enträgna försök att låtsas stå över den traditionella blockpolitiken är det ingen tvekan om att (mp) tillhör den grupp som ser detaljregleringar, höga skatter och en oansvarig ekonomisk politik som sitt signum.

Tyskland var under 1920- och 30-talet en föregångare i djurrättstänkandet, exempelvis kunde vanvård av djur eller stöld av rovfågelägg rendera enkel biljett till koncentrationsläger. Lite av de här idéerna i modernare tappning om att djuren har samma rättigheter som människor finns inom den s.k. djurrättsrörelsen, som tyvärr har en hel del anhängare i (mp). Naturligtvis kan man inte jämföra (mp) med Nazityskland, men det sägs ju att där man behandlar djur som människor behandlar man snart människor som djur. Visdomsord jag kom att tänka på när det blåste kring Grön Ungdoms dåvarande ordförande Zaida Catalan för något år sedan.

"En gris har lika stor intelligens som ett förståndshandikappat barn."

Till råga på allt tog hon inte tillbaka sitt groteska uttalande, utan påstod sig ha blivit missuppfattad - hon ville bara uppvärdera djuren. Att jämföra handikappade med grisar gick finfint, men själv kunde hon inte ens förmå sig att göra en pudel.

Det är få partier som är så öppna och toleranta mot invandrare som (mp). Engagemanget från Fridolin m.fl. för bl.a. den tillfälliga flyktingamnestin är värt all heder, särskilt när man gick emot (s) unkna politik så öppet. Men inom vissa kretsar av miljörörelsen frodas ett helt annat tankegods, nämligen den att människorna måste bli färre för att minska belastningen på naturen. Därifrån är steget för en del miljöpartister tyvärr inte långt till att propagera för minskad invandring.

Utrikespolitiskt lever partiet kvar i tron att neutralitet är vägen till framgång. Vi ska till varje pris vara alliansoberoende, från såväl EU som Nato. Sympatiskt nog har (mp) till skillnad från (v) inga svårigheter att ta avstånd från vänsterdiktaturer. Tyvärr delar man dock synen på Israel & USA och den naiva inställningen till mellanösterns islamistiska strömningar.

Inrikespolitiskt lovar man runt - och får faktiskt igenom en hel del. Man slår Ohlys förhandlare med hästlängder och lyckas på något sätt alltid att se ut som den stora segraren i kohandeln kring budgeten. Under nästa mandatperiod vill man satsa på bl.a. 40.000 nya jobb inom den offentliga sektorn. Enligt Riksdagens Utredningstjänst (RUT) kostar Miljöpartiets valmanifest 75 miljarder kronor per år att förverkliga.

EU, friskolor och småföretagande är områden som ofta leder till konflikt med (v) och (s). Imagen som riksdagens kusiner fråna landet vårdar man ömt, en del galna förslag har genom åren kunnat läggas de gröna till last. Några har blivit verklighet, såsom friåret, Botniabanan och stöd till medicinskt undermålig vård (Vidarkliniken t.ex.). Annat återstår att realisera, exempelvis det räntefria samhället och medborgarlön.

Imagen av att inte vara som de andra högavlönade politikerna fick sig allt en liten knäck när Ruwaidas taxiåkande avslöjades för några år sedan. Även Gahrtons förmodat berusade bilkörning väckte uppståndelse. Inte bara för polisens taffligt utförda alkotest som ledde till ett frikännande, utan också för att Gahrton kombinerade de två mest förhatliga ting en miljöpartist känner - bil och flyg (han var på väg till Arlanda). Jakten på att stoppa cityjeeparna i Stockholm blev lite mer lågmäld när det visade sig att Peter Eriksson själv rattar ett sådant förhatligt åkdon hemmavid. För övrigt är resten av riksdagens miljöpartister inte heller särskilt miljövänliga.

Tidningen Folkvett som ges ut av föreningen Vetenskap och Folkbildning har i en granskning av Miljöpartiets politik funnit generande brister i synen på vetenskap och beprövad erfarenhet. Eftersom den Antroposofiska medicinen aldrig lyckats bevisa sin effektivitet i kliniska studier vill (mp) istället sänka kraven samt att alla landsting ska sluta avtal med kvacksalvarna på Vidarkliniken. Efter påtryckningar från partiet ger staten under åren 2005-2007 totalt 9 miljoner kronor till kliniken. Och ska forskning om den alternativa medicinen bedrivas skall det vara för att förstärka metodernas legitimitet, inte att ta reda på huruvida de fungerar. Vidare är partiet kvicka med att upphöja ockulta ritualer, kosmiska krafter och pseudovetenskap till "sanning" samtidigt som man förnekar fakta och vetenskapligt säkerställda resultat.

En svår fråga för ledargarnityret i (mp) är huruvida man bör ingå i en (s)-ledd regering eller ej. En del befarar att om partiet sitter med i en regering tvingas man också ta ett helhetsansvar, något man så bekvämt slipper undan nu. Wetterstrand och Eriksson har hotat ett otal gånger med att sluta stödja (s) om de inte får några ministerposter, ett hot som ekat allt ihåligare.

- Inför förra valet sade ni också att ni inte skulle stödja en regering som ni inte själva satt i. Varför ska vi tro på er den här gången?
- Just därför. Om vi gjorde samma sak igen och inte stod fast vid vad vi sade skulle ju ingen ha förtroende för oss igen.
Maria Wetterstrand, språkrör i (mp), SR Studio Ett 23/5 2006

Vem är det då som går på de grönas floskler, förförs av pseudovetenskap och vill ha medborgarlön? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Peter Eriksson om vem Miljöpartiets väljare är.

"Nä, det svarar jag inte på. Då skrämmer jag väl bort inte bara partiarbetarna utan våra väljare också. Om nu dessa eländiga flummare över huvud taget kan läsa. Hjärnan behöver ju näring för att fungera, inte bara hemodlat hö och maskrosvin."