Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-08-21

Italienska skamfläckar då och nu

Nyheterna, överdrifterna och ibland rena vandringssägner om Silvio Berlusconi var många (här) och de spreds flitigt. Med den mediebilden var det väntat att glädjen blev stor i praktiskt taget hela den europeiska vänstern över högerpresidentens valförlust i april.
– Berlusconi har varit en skamfläck för hela Europa,
kommenterade Cecilia Malmström (fp) valförlusten.

Inte för att jag hade något förtroende för Berlusconi, men till slut kändes den svenska rapporteringen från Italien mer som ett utdrag ur "Råttan i pizzan" än objektiv journalistik.

Med tanke på ivrigheten att svartmåla Berlusconi är det lustigt att så lite har hörts om Italien den senaste tiden. Ty med reformerade kommunister vid rodret tycks makten ha än mer underligheter för sig idag än under Forza Italias tid.

Ledaren för regeringspartiet de (måttligt) Reformerade kommunisterna, tillika talman i det italienska parlamentet, skickade förra helgen ett gratulationskort till Fidel Castro på dennes 80-årsdag. "Länge leve den Käre Kommendanten" skrev Fausto Bertinotti i brevet för vilket han senare fått hård kritik för på hemmaplan.

I den Norditalienska staden Padua önskade den socialistiske borgmästaren ta i med hårdhandskarna mot knarket. Sagt och gjort, på några timmar hade polisen rest en tre meter hög mur av stålplattor runt sex bostadshus kända för att vara centrum för droghandel. Sammanlagt spärrade man av bostäder för 15.000 personer. Enligt borgmästaren kommer muren - eller "inhängnaden" som han själv kallar den - underlätta polisens fortsatta arbete.
- Vänstern är så arrogant att de kostar på sig den politiska och moraliska lyxen att bygga en mur för att skilja mellan gott och ont, sade regionens guvernör till Corriere della Serra.

Folkpartiet och vänstern hade kanske rätt i att Berlusconi var hela Europas skamfläck. Men vad är då de reformerade kommunisterna idag?