Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-09-13

Lilla (fp) och storayatollan

I vintras avslöjade SVT:s program Uppdrag Granskning Broderskapsrörelsens (s) mångåriga intima samarbete med reaktionära muslimska grupperingar.

"Det finns nästan en halv miljon muslimer i Sverige – de skulle tillsammans kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder" konstaterade Broderskapsrörelsens medlemstidning redan 1998.

TV-programmet berättade också att den inflytelserike muslimske ledaren Mahmoud Aldebe (ja just det, han som ville införa Sharia-lagstiftning i Sverige - se här & här) två dagar före valet uppmanade moskébesökarna vid Fredagsbönen att rösta på (s).

En liknande sammanblandning mellan politik och religon inträffade förra veckan i Malmö. Med den skillnaden att politikern är Folkpartist och den muslimske ledaren en shiitisk storayatolla i Irak, Bashir an-Najafi, representerad i Europa av shejk Nabil Shakir Al-Taliqani.

På flygblad uppmanades folk att rösta på (fp)-politikern vilken beskrevs som en person som kunde föra shiitiska muslimers talan i riksdagen. Texten rörde upp starka känslor, en Rosengårdsbo sade till Sydsvenskan att en del tror att de måste rösta på fp-politikern eftersom ayatollan sagt det.
– Vi vill inte ha en situation som i Irak där människors val styrs av religiösa auktoriteter och valrörelsen infekteras av religiösa konflikter, berättade en annan boende i samma stadsdel för tidningen.

Den lokale partiordföranden Allan Widman var mycket positiv till att en partikollega tog hjälp av en religiös ledare i sin personvalskampanj.
– Det är inte konstigare än att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin säger åt sina medlemmar att rösta på socialdemokraterna, säger Allan Widman till tidningen.

Nåja, även om LO har vissa likheter med en religiös rörelse, exempelvis en bräcklig övertygelse som kräver att man stöter ut icke rättrogna (se här & här t.ex.), så är det ändå en viss skillnad mellan LO-ordföranden och en storayatolla i Irak.

Men så avslöjade Sydsvenskan att Al-Taliqani i iransk television gjort grovt nedsättande uttalanden om både européer och judar, åsikter som går stick i stäv med vad han deklarerat i västerländska medier.

I samtalet med Sydsvenskan hävdar Al-Taliqani först att han inte är emot judarna utan att han är anti-sionist. Men när han får en fråga om varför han hänvisar till Sions vises protokoll säger han att han inte förstår frågan. Han vill inte heller svara på frågan hur han vet att judarna ligger bakom alla antimuslimska medier. Samtalet avslutas i stället.

Allan Widman bytte då genast fot och tog avstånd från storayatollan och hans representant. Gott så, men kanske blir det hela en läxa för partiet? Blanda aldrig in religiösa ledare och argument i marknadsföringen - låt politiken tala för sig själv. I synnerhet om partiet kallar sig liberalt och förordar en sekulär stat.