Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-09-15

Val06: Socialdemokraterna

En gång i tiden var Socialdemokraterna en radikal rörelse som sjöng att "både stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner". Idag är partiet riksdagens mest konservativa och ser varje skattehöjning och detaljreglering som ett bevis på omtanke. Inledningsvis var man en motvikt till adeln men förvandlades snart till att själva bli den nya politiska adeln - dagens maktelit som ger sig själva möjligheter man begränsar för andra. Det som på Per-Albins tid var ett hedersuppdrag är numera ett bara ytterst välbetalt yrke trots ibland skral utbildning.

Förvandlingen från ett framåtblickande arbetarparti till nostalgiskt bidragsparti är tydligt i valmanifestet som i stora drag innebär bidragshöjningar och avgiftssänkningar samt stopp för att utveckla vårdskolaomsorg, löften som totalt kostar cirka 25 miljarder kronor att förverkliga.
– De flörtar lite med alla. Det är en lite desperat programförklaring, säger Lotta Gröning till aftonbladet.se.

Utrikespolitiskt har Socialdemokraterna en lång mörk historia. Baltutlämningen, oviljan att pressa Stalin om Raoul Wallenberg, gratulationerna till Pol Pot när denne erövrat Phnom Penh, inställningen till öststaternas frigörelse från Sovjetunionen, Egypten-affären och "nästan-folkmordet" i Darfur är några minnesvärda ögonblick de senaste 50 åren.

Än idag används biståndet till att smörja regimer med en "bra" ideologisk inriktning. Vietnam fick ifjol 239 miljoner kronor trots att det är en stenhård kommunistregim. Nästan det dubbla beloppet erhåller det genomkorrumperade Moçambique i ett s.k. budgetstöd (pengarna går utan villkor från givaren rakt in i statsbudgeten). Biståndet har bl.a. finansierat en gigantisk banksvindel.

- Ska länder som inte är demokratiska få bistånd?
- Vad är ett demokratiskt land? Det är en sådan fråga som även professorerna på de kändaste universiteten tvistar om. De enda demokratier som finns i världen är väl Sverige och Norge och några stycken till, säger biståndsminister Carin Jämtin (s) till DN.

Om dessutom (v) och (mp) lyckas i sina utpressningsförsök och bildar regering tillsammans med (s) blir det hart när omöjligt att försöka förutspå vilken politik som kommer föras. EU-medlemskapet, insatserna i Afghanistan, relationerna med USA och många andra länder etc lär alla bli potentiella regeringssplittrare i en rödgrön koalition. En avkriminalisering av fildelning strider mot våra åtaganden som medlem i WTO och kan leda till gnissel i den så viktiga frihandeln, en bieffekt varken (v) och (mp) lär sörja.

Ingen text om (s) är komplett utan alla skandaler.

  • 13/12 2004. Funktionärer från LO-facket Byggnads blockerade en arbetsplats i Vaxholm och skrek "Go home!" till lettiska byggnadsarbetare. Arbetslivsminister Hans Karlsson, tidigare LO-medarbetare, slöt helhjärtat upp på Byggnads sida.
  • 26/12 2004. Tsunami-katastrofen drabbade tiotusentals svenskar - och regeringen bevisade att antalet tjänsteår inte är någon garant för väl utfört arbete. Trots att kritiken från Hirschfeldts katastrofkommission var sensationellt hård tvingades ingen minister avgå.
  • 25/1 2005. Efter hård kritik från skolminister Ibrahim Baylan drog Skolverket tillbaka en rapport som visade att kvaliteten i kommunala skolor kan öka tack vare konkurrensen från privata friskolor. KU riktade senare mycket skarp kritik mot ministerns agerande.
  • 21/5 2005. Statsministern pratade reklam och hotade med inskränkningar av yttrandefriheten. Om att förbjuda tidningarna Slitz och Café sade Jens Orback att det inte var "aktuellt i dagsläget".
  • 10/3 2005. Ansvarig minister presenterade en stopplag mot privat drivna sjukhus.
  • 29/3 2005. Samtidigt som SVT genomförde kampanjen "Fri television" ersattes den f.d. finansministern Allan Larsson (s) på posten som styrelseordförande av den då nyligen avgångne vice statsministern Lars Engqvist (s).
  • 21/7 2005. Socialministerns sambo, Bo Bylund (s), utsågs till chef för det viktigaste propagandaorganet - AMS.
  • 24/2 2006. En av Perssons viktigaste medarbetare på partihögkvarteret ertappades med att skicka e-post som förtalar Fredrik Reinfeldt.

Sen har vi ju även SSU:s medlemssiffror och dess ordförande som misstänks ha kallat en krogvakt för svartskalle. Stängningen av misshagliga webbsidor. En makalös oförmåga på Rosenbad och UD att vittja faxen och minnas om man ringer ut när tsunamivågen rullat in. Lövdéns lägenhetsaffärer. Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs bostadsförmedling för (s)-toppar. Perssons doktorshatt i Örebro. Ringholms fotbollsresor med regeringsplanet. Anitras guldkantade pensionsavtal. Billströms lyxmiddagar och valsvek om trängselskatten. Byggnads kursgård som drevs av den dubbelt avlönade riksdagsledamoten Ola Rask. Perssons arbetsmiljöbrott...

Det som utmärker partiet idag är överhetens arrogans där maktinnehavet har blivit ett självändamål som säkras medelst en massiv kampanjapparat inför valen och valfusk samt på längre sikt genom att använda utnämningar och starta myndigheter som belöningar åt de trogna används skattepengar för att cementera partiets ställning och sprida sina egen ideologi. Iögonfallande under de senaste 12 åren är också att Persson et al inte insett att med makten följer också ett ansvar. Kritik viftas bort som konspirationer från politiska motståndare och näringsliv, han villkorar utredningar och t.o.m. recenserar frågorna under KU-förhören i realtid.

Naturligtvis har en regering alltid ett visst övertag över oppositionen, ett faktum statsministern utnyttjar långt över anständighetens gräns. Obehagliga siffror avbeställs, finns sådana ändå så flyttar man människor mellan kolumnerna - går inte det så ljuger man. Som en sista utväg kan man ju också låtsas som det regnar, "arbetslösheten är inget problem" låter kanske bra från talarstolen men rimmar illa med verkligheten.

Vid tidigare val har Persson med visst fog kunnat peka på en oenig borgerlighet och "stora högerreformer". Men med de Nya Moderaterna har han fått en välfärdskramande fiende samt en Allians som löst kärnkraftsfrågan exempelvis. Med förlusten av Högerspöket blev det också svårare att mobilisera krafterna - och splittringen i den rödgröna röran är tydligare än någonsin.

Förutom risken för kommunister på ministerposter så har Alliansen ytterligare en stor tillgång: Marita Ulvskog - dyngspridaren och överdrifternas kvinna nummer 1.

  • Valet -76 kändes som en statskupp.
  • Bonnier måste stoppas genom lagstiftning (som får stöd från bl.a. A. Rami!).
  • Kritik mot Persson måste tystas ned eftersom sånt "kan trigga igång" labila personer. Fru Ulvskog själv då får man anta?
  • (Fp) smutsar ner demokratin och Leijonborg är som en våldtäktsman samt ljuger.

I en krönika i SvD beskrivs Ulvskogs agerande efter (fp)-affären.

Men dataintrång hos socialdemokraterna är uppenbarligen inte positivt, särskilt inte om man frågar den kränkta partisekreteraren Marita Ulvskog. Hon är så upprörd att känslomätaren ser ut att ha gått varvet runt och kommit tillbaka till glad - eller åtminstone skadeglad, som av många anses vara en högre njutning. "Egen framgång är bra, men andras motgång är heller inte att förakta" som det gamla visdomsordet lyder.

När rörelsen de senaste veckorna börjat inse att partitoppens trötthet och arrogans riskerar att kosta dem makten har både Ulvskog och Persson redan före valdagen försökt undslippa allt ansvar för valförlusten och skyller på ovidkommande detaljer. Att det ska vara så svårt för Persson & Ulvskog att ta ansvar och erkänna att man gjort fel!
– Om de borgerliga vinner valet kan det mycket väl vara på grund av att de har gjort det här intrånget i våra datorer, det är en demokratisk skandal som är av en sådan omfattning att om man skulle missa att klara ut vad som har hänt så faller ansvaret väldigt tungt på folkpartiet och Lars Leijonborg, säger Göran Persson till SR Ekot.

Vem är det då som sväljer den alltmer presidentlike Perssons statistikfintande, drömmer om Folkhemmet och höjda bidrag? Hämtat ur satirtidningen Söndagsnisse Strix "berättar" Göran Persson vem Socialdemokraternas väljare är.

"Pensionärer. Förtidspensionärer, de facto-pensionärer och pensionärer i anden. Folk vars framtidstro bygger på Erlander, Sträng, Per-Albin och beredskapsarbeten. Arbetare som vill bygga egnahem och handla på Konsum, ett riktigt Konsum med återbäring på kvittona. Såna som vill ha tillbaka Hylands hörna, träskidor med riktiga bindningar och Volvo PV med delad bakruta. Folk som har en vag känsla av att allting har gått åt fanders. Folk som tror att vi fortfarande har en ideologi, och det är en tro som man kan bli salig på om man bara vill. Se bara på hur många som har varit med i SSU genom åren."

Etiketter: ,