Återkomsten - nästan

Beklagar den plötsliga tystnaden, lite "ohälsa" kom emellan.

Friedmans epistlar fyllde i all tysthet 1 år i april. Då det har varit roligt att skriva, med förbluffande många trogna läsare, kommer jag med nöje fortsätta blogga när jag är åter från semestern - en månad i det stora landet i väster.

/ Johan J

FN åter i gamla hjulspår

I Muhammedteckningarnas kölvatten röstade igår en majoritet i FN:s nya råd för mänskliga rättigheter igenom en resolution som genom inskränkningar i yttrandefriheten ska förhindra framtida kränkningar av religioner.

Eftersom länder som systematiskt kränker de mänskliga fri- och rättigheterna är i majoritet i rådet var det inga problem att driva igenom texten, som varnade för en "kampanj mot muslimska minoriteter och religionen islam efter terrorattackerna elfte september".

Samtliga EU-länder, Canada, Japan och Sydkorea röstade emot och kritiserade resolutionen för att ensidigt ta upp islam samt att den är oförenlig med grundläggande rättigheter som yttrande- och tryckfrihet. Man menade också att de mänskliga rättigheterna är till för att skydda individer, inte religioner.

När FN behandlar de mänskliga rättigheterna blir inskränkningar följden, Jan Eliassons reformering till trots. Det är dags att avmytifiera organisationen och ta den för vad den är - en kostsam klubb kapad i syfte att ge legitimitet åt diktaturens kreatur.

• EU kritiskt till ny FN-resolution, SR Ekot, 31/3 2007

President med humor 2

Precis som förra året bjöd president George W Bush på en del goda skratt i sitt tal på den årliga middagen för Vita huset-korrespondenterna. (via SvD)

Ladda bössan och rädda världen

Inför frälsarens - Al Gore - Sverigebesök har en bok med den föga anspråkslösa titeln "100 sätt att rädda världen" lanserats. I pr-syfte ska de första exemplaren överräckas till kungen och statsministern, dessutom kommer samtliga riksdagsmän föräras varsitt ex.

I likhet med den välgödde husägaren Gore nyttjar bokens författare, Johan Tell, flyget flitigt i sitt arbete. I en intervju i tidningen Privata Affärer (nr 4/2007) poängterar Tell att han "klimatneutraliserar" sitt resande genom att skänka pengar till "en organisation som planterar träd".

Man anar en stolthet över denna kostsamma uppoffring, men det högsta priset för våra skogsodlande miljövänners rena samveten betalas av de som tvingas ge plats för träden. För att "skydda" marken hyr planteringsföretagen in vaktstyrkor som fördriver lokalbefolkningen, beskjuter bönder och konfiskerar boskap.

Det, i kombination med tvivel kring trädplanteringens effektivitet ur miljösynpunkt, har fått brittiska och holländska miljöorganisationer att reagera och brittiska myndigheter överväger en kvalitetsmärkning för att få bort den här typen av företag från marknaden.

Miljöorganisationer har genom åren framgångsrikt påvisat de negativa följderna av skogsskövlingen i Amazonas för människor, flora och fauna. Nu gör några miljögrupper/företag stora pengar på skogsplantering i Afrika med förödande konsekvenser för lokalbefolkningen och djurlivet. Trots att fakta finns fortsätter bl.a. svenska miljövänner och medier att skriva okritiskt om trädplantering som klimatneutralisering.

Tyvärr är det inte bara de grönas krav på genomgripande politiska åtgärder som påminner om socialismens, tydligen hyser de båda också uppfattningen att "man måste knäcka ägg om man ska göra omelett".

Polisstatistik "hög" på knark

En rapport som släpptes igår visade att polisens narkotikaarbete är fokuserat på antalet anmälningar, vilket har lett till att man satsar på att gripa redan kända missbrukare för att få bra statistik. I höstas avslöjade Ekot att antalet langningsärenden minskat med hela 80 procent, samtidigt som statistiken visade på rekordsiffror i antalet knarkbrott.

Det hela är inte särskilt förvånande, då hetsjakten på enskilda brukare är kärnan i den svenska narkotikapolitiken alltsedan riksdagen 1978 fastslog att knark är "oförenligt med svensk kultur" och socialläkaren Nils Bejerot myntade begreppet "det narkotikafria samhället".

Han menade att narkomani är en epidemi, där missbrukare bär på en "social smitta" och narkomani sprids "epidemiskt" på så sätt att varje ny introduktion sker genom att en "van" knarkare visar en novis "hur man gör". Därmed är skadelindring blott av ondo, istället bör staten ha en skyldighet att med obegränsade medel ingripa i människors liv för att möjliggöra en fullständig "sanering av drogträsket".

Någon skillnad mellan lätta och tunga droger finns inte enligt folkhälsofascisterna, inte heller mellan rekreationskonsumenter och problematiska konsumenter. Det sistnämnda antagandet försvårar naturligtvis knarkbekämpningen då de bakomliggande orsakerna till bruket skiljer sig åt mellan grupperna. En nyansering av debatten hade Bejerot m.fl. ingen hjälp av eftersom man byggde mycket av sitt engagemang på moralism, och då var den svart-vita synen viktig för att mobilisera krafterna, ingjuta fruktan för droger - och inkassera statsanslag.

Talet om "social smitta" vidgades efterhand till att beskriva knarkare som "cancersvulster som måste skäras bort" och "det svaga virket i folkhemmet". Idag kan sådana formuleringar te sig närmast löjeväckande, men för de berörda var det blodigt allvar när överheten hetsade. Vid den här tiden spelade staten en tydligare roll samhället och det fanns fortfarande stora mentalsjukhus med en hel arsenal av "behandlingsmetoder" för "svåranpassade" människor.

Den inte särskilt vackra synen på utsatta individer låg också till grund för den kursändring som innebar att istället för de som gjorde pengar på knarket skulle "knarkkriget" föras mot människorna i botten av hierarkin – de enskilda missbrukarna. Tvångsvård infördes 1982, kriminaliseringen av bruk 1988, fängelsestraff 1993 och häromdagen föreslog justitieministern att barn ska kunna tvingas till drogtester i skolan.

Om målet med de senaste 30 årens narkotikapolitik varit att minimera skadeverkningarna är den ett praktfullt misslyckande då dödligheten bland narkomaner inte är särskilt låg jämfört med andra europeiska länder. Om syftet däremot varit att trakassera* rekreationskonsumenter, då är den desto framgångsrikare.

* Läs här (tredje stycket) om Göteborgspolisen som konsekvent nekar danstillstånd till vissa arrangemang.

EU 50 år: "Allt är relativt"

Liten EU-byråkrati (24.000 anställda, färre än BBC)

Punkt 13 i brittiska The Independents lista över 50 skäl att älska EU.

• 50 reasons to love the European Union,
  The Independent, 21/3 2007

Via Sydsvenskan

Eliasson stolt och nöjd?

I ett tal inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève förra veckan kritiserade utrikesminister Carl Bildt en rad länder, däribland Kuba, för brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna. Det upprörde den kubanske FN-ambassadören, som menade att Bildts anförande påminde om den tid då "Sverige var en imperialistisk stat som förtryckte grannländerna" och som ägnade sig åt slaveri under den "kolonialistiska stöveln".

Han framhöll också att det är Kuba som är en auktoritet på området eftersom landet valts in i FN:s råd för mänskliga rättigheter, medan Sverige inte förtjänar en plats.

De svenska socialdemokraterna stödjer för en gångs skull regeringen. Urban Ahlin, vice ordförande för riksdagens utrikesutskott, sade till SR att "det är riktigt och rätt av Carl Bildt att kritisera de oförskämdheter som har sagts mot Sverige".

Gott så, men desto intressantare hade det varit att höra en annan socialdemokratisk politiker - Jan Eliasson, arkitekten bakom FN:s råd för mänskliga rättigheter - om hur det känns att "hans" råd missbrukas och skänker legitimitet åt tyranner.

I föregångaren, FN:s kommission för mänskliga rättigheter, kunde några av världens värsta diktaturer härja tämligen ostört. Kritik mot Kina sopades under mattan med benäget bistånd av bl.a. Sudan - allt under överinseende av ordförandelandet Libyen.

För att förhindra en ny impotent kommission med diktaturer drev Eliasson igenom att alla medlemsländer måste "lämna skriftliga åtaganden om mänskliga rättigheter" och att en ny "'preventionsklausul' förpliktigar länder att ingripa vid människorättskriser".

- Politiseringen i MR-kommissionens arbete lär försvinna. Nu får alla länder räkna med att bli granskade, sade Eliasson i februari 2006 när han presenterade "sitt" rådsförslag. (Länk)

- Det finns en möjlighet att häva medlemskapet i rådet om ett land allvarligt bryter mot mänskliga rättigheter, framhöll han i maj 2006. (Länk)

- Den svåraste förhandling jag varit med om. Men det känns bra med så massivt stöd. Det ger rådet stor legitimitet, sade han när rådet invigdes i juni 2006. (Länk)

- Rådet är ett skarpare instrument för att skydda mänskliga rättigheter. Det är också viktigt för FN:s moral, förklarade han vid samma möte. (Länk)

Till de 47 medlemsländerna i FN:s råd för mänskliga rättigheter hör Kuba, Kina, Saudiarabien, Pakistan, Ryssland och Azerbajdzjan.

- Mänskliga rättigheter får inte splittra FN - de är ju hela organisationens själ, sade Jan Eliasson i februari 2006. (Länk)

Nej, det hade varit hemskt om man skulle låta petitesser som mänskliga rättigheter förstöra den fina stämningen och goda maten. Men om FN inte får tala om MR-frågor - vad är då "hela organisationens själ"?

• Diplomatisk kris med Kuba, SvD, 21/3 2007
• Ambassadör vill inte kommentera diplomatkris,
  SvD, 22/3 2007
• EU-stöd för Bildt mot Kuba, SvD, 22/3 2007
• Diplomatbråk med Kuba fortsätter, SvD, 23/3 2007

Aló Presidente

Halvvägs i Fichtelius dokumentärserie drar jag mig till minnes kritikstormen mot Carl Bildts blogg, som anklagades för att vara tillrättalagd och styrd av just Bildt. Att just de egenskaperna ligger i bloggens natur gjorde att kritiken föll platt, särskilt som de trots allt bara lockar en begränsad och relativt intresserad skara väl medveten om vem avsändaren är.

Däremot har de invändningarna fog för sig nu, ty det som lockar 1,3 miljoner tittare ser i förstone spontant ut från Perssons sida men är naturligtvis väl övervägt - låt vara att det avslöjar en hel del om "ordförande Perssons" växande ego och känsla för lösa antaganden och brist på strategi över tid.

Allt ljus är på den store ledaren, och både medarbetare och motståndare baktalas hursomhelst utan en chans till bemötande. De får istället, efter bästa förmåga, lita till mediernas sensationslystnad och törst efter konflikter.

• "Erik Åsbrinks avhopp nästan som en statskupp" ett "häpnadsväckande uttalande" menar Åsbrink
• Persson sågar Bildt som svarar på sin blogg
• "Bildt behövde försörjning" och "erbjöds toppjobb" gör att Bildt åter svarar på sin blogg

- Som tv betraktat var det väl inte så genialiskt, inte jämfört med andra dokumentärer, säger Ester Pollack, doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, till SvD.

"Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på näsan, berömmer sig själv."

"Effektivt, men kanske mer caesariskt än sympatiskt."

Bertil Torekull och Per Svensson om Bildts blogg.

Hörde någon som menade att "utan vår unika public service-teve hade Fichtelius långsiktiga projekt aldrig blivit av". När man ser resultatet och den sliskiga inställsamheten hos Figge inser man att det antagandet nog är korrekt.

Kröningen

Ur arkivet: Mona Sahlin är mycket engagerad i både hbt-frågor och det mångkulturella samhället. Här språkar hon med Mahmoud Aldebe, som vill införa Sharia-lagstiftning i Sverige (se här & här). Foto: Scanpix

De senaste veckornas upptakt inför Mona Sahlins kröning var lika förutsägbar som sakpolitiskt innehållslös. Vad Sahlin egentligen tycker i olika frågor bedömdes som sekundärt av både partiet och medierna - någon tillstymmelse till kritisk granskning har inte heller förekommit. Kanske när alla journalister drömmen att bli nästa Fichtelius med direktaccess till Monas innersta plattitydgarderob?

Sydsvenskans fyrsidiga reportage förra helgen t.ex., politiken var begränsad till några små och fantasifulla tips på hur hon "ska gå till attack och krossa den borgerliga alliansen för att ta tillbaka makten". Det digra skandalregistret blev inte mer än att "hon köpt godis med regeringens kreditkort" och "slarvat med räkningarna".

Det sistnämnda, journalistsveriges kollektiva minnesförlust av alla affärer som föregick hennes time-out, orsakades av "den mest skickliga manipulation av historien som en svensk politiker någonsin lyckats med" - presskonferensen då Sahlin med några väl valda ord skrev om historien till hennes egen fördel.

Viktigare än skandalerna är ändå vad hon uträttat under sina 25 år i maktens korridorer; epitetet pratminister som hon förvärvade tillsammans med Rosengren var och är mycket träffande.

Efter tillträdet meddelade partiledaren till delegaternas jubel att EU-kommissionären Margot Wallström - älskad av alla utom Persson - välkomnas hem för att extraknäcka som ledare för den arbetsgrupp som skall forma socialdemokraternas utrikes- och EU-politik. I sin bortavaro från Sverige har Wallström blivit i det närmaste helgonförklarad inom (s) - något som lär spricka i samma stund som hon tvingas deklarera sina åsikter om EU och överstatlighet. Då kommer de gamla splittringarna inom partiet att flyta upp till ytan och höger- och vänsterfalangen gå skilda vägar även i synen på Wallström.

"I Sverige låter det kanske som politisk science fiction att en politiker skulle kunna återvända från EU-kommissionen i Bryssel och tas emot som en räddare i nöden. Men detta är vad som nu händer i Italien."
SvD:s korrespondent 2004 om dåvarande kommissionsordförande Romano Prodi

Lämpligheten i att Wallström under flera år ska delta i oppositionsarbetet har med all rätt ifrågasatts av bl.a. HAX. Tyvärr tycks sådana befogade invändningar inte påverka omfattningen av kommissionärernas politiska sidouppdrag, exempelvis verkade den förre ordföranden Romano Prodi som oppositionsledare i Italien och arbetade aktivt inför EU-valet långt innan han slutade i kommissionen.

Nå, ett halvår utan opposition är över och det gamla vanliga spelet mellan blocken kan återupptas. Ska man döma av reaktionerna efter den första debatten mellan partiledarna för (m) och (s) har frånvaron av innehåll i mediebevakningen hittills inte varit till Mona Sahlins nackdel.

Vann över dödsdömd myndighet

Djurskyddsmyndigheten förlorade även i högsta instans den segslitna tvisten om Skansenakvariets båda kubanska krokodiler. Därmed riskerar inte paret Castro och Hillary, som Jonas Wahlström 1981 fick i gåva av en sovjetisk kosmonaut, längre avlivning p.g.a. en något för liten plaskdamm.

Krokodilernas livskvalitet var enligt all världens expertis utmärkt, trots det ansåg djurrättsaktivisterna i Skara att avlivning vore att föredra.
- Om man ska vara krass så är döden inget dåligt djurskydd, som en av myndighetens jurister uttryckte det under processens gång.

Om man ska vara krass så är döden för Djurskyddsmyndigheten inget dåligt djurskydd.

• 3-0 till Skansens krokodiler, SvD, 15/3 2007
• Sann fabel om våra djurister, Jonas Wahlström,
  SvD Brännpunkt, 11/2 2007

"Kreativitetspolitik"

Författaren Sven Nilsson har läst moderaternas idéskrift om kulturpolitiken, "Kulturen 2.0", och gläder sig åt att partiet skrotat den enligt skribenten hemska tanken på att "kulturen mår bäst utan statlig och politisk inblandning".

Om framtiden hittade herr Nilsson inte mycket i manifestet, men lanserar istället en egen briljant idé med den självmotsägande titeln "kreativitetspolitik". Kultureliten borde genom statens försorg få lägga sin våta filt även över näringslivet, för att skapa ett slags dirigerad kreativitet. Med mer statsfinansierad kultur - han nämner Lars Norén - kan "vi fördjupa kunskaps-, design- och upplevelseinnehållet i allt vi tillverkar och erbjuder".

Herr Nilsson beklagar att kulturmanifestet inte bjuder på en "ny berättelse" om framtiden. Det är sant, men på den punkten skiljer sig inte de nya moderaterna från de gamla kulturkoftorna - för båda är det den konserverande bidragslinjen som gäller.

• Tomrummet ska fyllas, Sydsvenskan, 13/3 2007

Grön business är big business

SAS följer nu efter British Airways och erbjuder resenärerna en möjlighet att "klimatneutralisera" sina flygresor. Betalning och neutralisering hanteras av The Carbon Neutral Company, som enligt flygbolaget satsar på olika projekt för hållbar utveckling, till exempel förnyelsebar energi. Ett besök på företagets hemsida visar dock att ett av fyra projektområden utgörs av trädplantering, bl.a. i Uganda. Senare under året ska det även bli möjligt för SAS-kunderna att köpa s.k. utsläppsrätter till marknadspris.

• SAS resenärer kan betala för utsläpp, SvD, 14/3 2007

Alternativen för resenärer med dåligt miljösamvete som vill kompensera sina CO2-utsläpp kan delas upp i fyra kategorier.

• Förnyelsebar energi
• Energieffektiv teknik
• Skogsplantering
• Köp av utsläppsrätter

Har tidigare skrivit om DN:s diskutabla miljösatsning, sedan dess har flera svenska medier granskat företagen i den moderna avlatsindustrin.

SVT refererar till brittisk press och skriver att det stora antalet oseriösa företag i branschen gör att Blair-regeringen överväger ett kvalitetsmärkningssystem. Ett av de företag som inte anses håller måttet är Climate Care, som samarbetar med bl.a. British Airways och svenska Dagens Nyheter.

• Utsläppskompensation kritiseras, SVT, 16/2 2007

Under rubriken "Bluffvarning för klimatresor" redogör Svenska Dagbladet för en undersökning som visar att nästan samtliga företag som erbjuder koldioxidkompensationer satsar på skogsplantering medan blott en fjärdedel investerar i ny energieffektiv teknik eller andra projekt som säkert ger effekt på utsläppen.

• Bluffvarning för klimatresor, SvD, 16/2 2007

Aftonbladet har gjort en jämförelse mellan fem företag på klimatmarknaden och varnar för att skänka pengar till de som satsar på träd som koldioxidkompensation. Tidningen kritiserar även de höga administrationskostnaderna och oviljan mot opartisk utvärdering av genomförda projekt.

• Skänk miljöpengen till rätt klimatföretag, Aftonbladet, 21/2 2007

Sydsvenskan konstaterar att Svenska Naturskyddsföreningen och Statoil har mycket stora marginaler på utsläppsrätterna, vars marknadspris i dagsläget är ca 15 kronor per ton för 2007 och 150 kronor för 2008. För 2007 års kvoter tar Statoil 60 kronor per ton plus 59 kronor i administrationsavgift per affär. Svenska Naturskyddsföreningen är det dyrare alternativet, med en prislapp på hela 350 kronor för ett ton från 2008 års kvot. Av summan går 100 kr oavkortat till föreningens opinionsarbete, ca 100 kronor i administrationsavgifter och resten för själva kvoten. Statoil har hittills sålt ca 200 ton och SNF ca 8.000.

• Stora påslag för administration av utsläppsrätter (ej online), Sydsvenskan, 13/2 2007

Aftonbladet skriver att den som köpt utsläppsrätter i tron att nedsmutsningen därmed kommer minska kan känna sig lurad eftersom tilldelningen till industrin för åren 2005-2007 varit så frikostig att man beräknas få ett överskott av outtnyttjade kvoter.

• Köpt utsläppsrätt? Aftonbladet, 14/2 2007

Dagens Nyheter, som finansiellt och i redaktionella texter stödjer Climate Care har som väntat ännu inte granskat branschen.

SAS, med ett 60-tal riktigt gamla flygmaskiner i flottan, putsar på sin skamfilade miljöimage. I pressmeddelandet försäkras att alla de CO2-projekt resenärerna kan välja mellan ger en "dokumenterad, och av tredje part verifierad, reduktion av koldioxidutsläpp". Får hoppas att det stämmer, det vore trist om bolaget gör samma misstag som trädkramarna på DN och British Airways.

Vad bör man då satsa på om man accepterar att växthuseffekten är skapad av människan och vill "göra nåt"?

• Undvik alla företag som satsar på trädplantering, välj istället något av de övriga alternativen i listan ovan. Exempelvis kan insatser för effektivare energianvändning i fattiga demokratiska länder även vara ekonomiskt och hälsomässigt klokt för lokalbefolkningen.
• Ett rimligt krav är att projekten uppfyller Gold standard och accepterar oberoende granskningar.
• Försäkra dig om att pengarna når sitt mål och inte försvinner i administration eller gigantiska vinster.

Varken Climate Care eller The Carbon Neutral Company uppfyller samtliga dessa grundläggande krav.

En keff rekryteringsmetod

Rikspolisstyrelsen vill ha fler poliser med bakgrund "i miljonprogrammen" som har en "annan etnisk och kulturell bakgrund än den helt svenska". Eftersom "de här grupperna" enligt Polisens rekryteringschef inte kan tilltalas på vanligt sätt, hyrde man in en av Sveriges främsta exploatörer av "vi och dom"-tänkande - Gringo-redaktionen - för att formulera utskicket.

"Vi har en begäran om att du infinner dig på http://www.polisen.se vid något tillfälle innan 15 mars 2007. Du har inte gjort något ännu, men vi vill att du gör det..."

"Med din erfarenhet och bakgrund som förortare är du oerhört värdefull för oss."

En av mottagarna, en 22-åring som studerar till civilingenjör, reagerade starkt när han fick brevet.
– Vadå "förortare"? Det är ju förolämpande. De kunde lika gärna ha skrivit "blatte" direkt, säger "Jesper" från Lund, som fick polisens brev i fredags. Jag förstår helt klart killen som skrev på en blogg i helgen att han trodde han skulle på förhör – igen.

En bloggare som fick polisens brev.

Johan Ingerö har skrivit en del om Gringo.

• Polisens raggning "retar förortare", Sydsvenskan, 12/3 2007

Tillägg kl 15:20: Polisens rekryteringsmetoder har varit på tapeten tidigare, se Gudmundson här, här & här.

Kritiker får behålla jobbet

Både statens institutionsstyrelse och justitiekanslern har slagit fast att läraren på ungdomshemmet i Malmö som kritiserade den svenska narkotikapolitiken i en debattartikel hade rätt att göra så. Han får behålla jobbet och hotas inte heller av andra påföljder, som löneavdrag, varning eller omplacering.

JK är mycket kritisk mot chefen på hemmet och menar att yttrandefrihetsgrundlagen kan ha kränkts genom anmälan mot läraren.

Skrev i februari att en något mer nyanserad hållning knarkfrågan "skördar offer". Det kanske inte är så illa ställt trots allt?

Eller, jo förresten - det är det. Att en kritiker av den förda politiken måste åberopa YGL för att få göra sin röst hörd och att JK sedan tvingas lära staten vad den lagen innebär är riktigt illa.

• Kritisk lärarskribent får behålla jobbet, Sydsvenskan, 9/3 2007

Kristerssons förslag sågas

Som väntat blev kritiken hård mot Kristerssons (m) förslag att delvis avreglera folks nöjen.

Vår kristdemokratiska folkhälsominister Maria Larsson, som med alla till buds stående medel vill styra vad vi stoppar i oss, avvisar kategoriskt idén att medborgarna själva kan avgöra vad som är lämpliga kvällsvanor.

Att Göteborgspolitikerna skulle vara negativa till Kristerssons förslag är, om möjligt, än mer väntat. "Vi har ett socialt ansvar" säger kommunalrådet Dario Estiga (s) med en sådan självklarhet att man undrar om de också ligger sömnlösa av oro för dansbaneeländet, swingpjattarna och videovåldet.

• Tvärnobb för dygnet runt-öppen krog, SvD, 8/3 2007