FN åter i gamla hjulspår

I Muhammedteckningarnas kölvatten röstade igår en majoritet i FN:s nya råd för mänskliga rättigheter igenom en resolution som genom inskränkningar i yttrandefriheten ska förhindra framtida kränkningar av religioner.

Eftersom länder som systematiskt kränker de mänskliga fri- och rättigheterna är i majoritet i rådet var det inga problem att driva igenom texten, som varnade för en "kampanj mot muslimska minoriteter och religionen islam efter terrorattackerna elfte september".

Samtliga EU-länder, Canada, Japan och Sydkorea röstade emot och kritiserade resolutionen för att ensidigt ta upp islam samt att den är oförenlig med grundläggande rättigheter som yttrande- och tryckfrihet. Man menade också att de mänskliga rättigheterna är till för att skydda individer, inte religioner.

När FN behandlar de mänskliga rättigheterna blir inskränkningar följden, Jan Eliassons reformering till trots. Det är dags att avmytifiera organisationen och ta den för vad den är - en kostsam klubb kapad i syfte att ge legitimitet åt diktaturens kreatur.

• EU kritiskt till ny FN-resolution, SR Ekot, 31/3 2007

Eliasson stolt och nöjd?

I ett tal inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève förra veckan kritiserade utrikesminister Carl Bildt en rad länder, däribland Kuba, för brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna. Det upprörde den kubanske FN-ambassadören, som menade att Bildts anförande påminde om den tid då "Sverige var en imperialistisk stat som förtryckte grannländerna" och som ägnade sig åt slaveri under den "kolonialistiska stöveln".

Han framhöll också att det är Kuba som är en auktoritet på området eftersom landet valts in i FN:s råd för mänskliga rättigheter, medan Sverige inte förtjänar en plats.

De svenska socialdemokraterna stödjer för en gångs skull regeringen. Urban Ahlin, vice ordförande för riksdagens utrikesutskott, sade till SR att "det är riktigt och rätt av Carl Bildt att kritisera de oförskämdheter som har sagts mot Sverige".

Gott så, men desto intressantare hade det varit att höra en annan socialdemokratisk politiker - Jan Eliasson, arkitekten bakom FN:s råd för mänskliga rättigheter - om hur det känns att "hans" råd missbrukas och skänker legitimitet åt tyranner.

I föregångaren, FN:s kommission för mänskliga rättigheter, kunde några av världens värsta diktaturer härja tämligen ostört. Kritik mot Kina sopades under mattan med benäget bistånd av bl.a. Sudan - allt under överinseende av ordförandelandet Libyen.

För att förhindra en ny impotent kommission med diktaturer drev Eliasson igenom att alla medlemsländer måste "lämna skriftliga åtaganden om mänskliga rättigheter" och att en ny "'preventionsklausul' förpliktigar länder att ingripa vid människorättskriser".

- Politiseringen i MR-kommissionens arbete lär försvinna. Nu får alla länder räkna med att bli granskade, sade Eliasson i februari 2006 när han presenterade "sitt" rådsförslag. (Länk)

- Det finns en möjlighet att häva medlemskapet i rådet om ett land allvarligt bryter mot mänskliga rättigheter, framhöll han i maj 2006. (Länk)

- Den svåraste förhandling jag varit med om. Men det känns bra med så massivt stöd. Det ger rådet stor legitimitet, sade han när rådet invigdes i juni 2006. (Länk)

- Rådet är ett skarpare instrument för att skydda mänskliga rättigheter. Det är också viktigt för FN:s moral, förklarade han vid samma möte. (Länk)

Till de 47 medlemsländerna i FN:s råd för mänskliga rättigheter hör Kuba, Kina, Saudiarabien, Pakistan, Ryssland och Azerbajdzjan.

- Mänskliga rättigheter får inte splittra FN - de är ju hela organisationens själ, sade Jan Eliasson i februari 2006. (Länk)

Nej, det hade varit hemskt om man skulle låta petitesser som mänskliga rättigheter förstöra den fina stämningen och goda maten. Men om FN inte får tala om MR-frågor - vad är då "hela organisationens själ"?

• Diplomatisk kris med Kuba, SvD, 21/3 2007
• Ambassadör vill inte kommentera diplomatkris,
  SvD, 22/3 2007
• EU-stöd för Bildt mot Kuba, SvD, 22/3 2007
• Diplomatbråk med Kuba fortsätter, SvD, 23/3 2007

Upplysningens tid är förbi

Det vankas julafton för alla miljövänner med sinne för domedagsprofetior, idag släpper tomten - i form av FN - en ny tegelsten med gissningar om jordens tillstånd och dystra framtid. Det handlar varken om befolkningsfrågan, skogsdöden eller en annalkande istid - nej, självklart är det den globala uppvärmningen som är i fokus.

Miljöalarmisternas nervösa väntan på julklapparna från FN har fyllt medierna de senaste veckorna, låt vara att ingen behövt tveka på varken vad de önskat sig eller vad de kommer att få.

"Uppgiften är gigantisk. Det handlar om att ta temperaturen på Moder Jord för det kommande århundradet."
Sydsvenskan sammanfattar ödesmättat FN:s arbete
under rubriken "Idag får världen FN:s klimatdom"

Även om det aktuella undergångsscenariot skiljer sig något från de tidigare, är lösningarna ungefär desamma. Vi måste dämpa tillväxten och sänka vår levnadsstandard - blott rejäla försakelser kan rädda planeten.

Många politiker ser i miljölarmen en möjlighet att återta makt över samhället som förlorats till medborgarnas strävanden efter ökad frihet och självständigt tänkande. Med ett ivrigt hamrande på "Spinning Jenny" - det moderna samhället - försöker vänstern stärka sina positioner med det trivialaste av trick, hotet om Ragnarök.

Det franska miljönätverket "Alliance pour la planète" uppmaning att släcka ned all elektricitet i fem minuter för att uppmärksamma den efterlängtade klimatrapporten blev en måhända oavsiktlig men alltjämt symbolisk handling för den bakåtsträvande delen av miljörörelsen.

Utan politiska ingrepp och folkens umbäranden kommer det moderna samhällets upplysning leda till planetens undergång, menar många inom miljörörelsen.

Med sådana resonemang är det inte konstigt att Nordkorea var den förhandstippade vinnaren i nedsläckningstävlingen eller att världens miljövänligaste land enligt Världsnaturfonden är Kuba. Båda är länder där politiker bestämmer fritt och medborgarna dagligen gör uppoffringar.

Seger i kampen?

FN:s kommission för nedrustning (Commission on Disarmament) har fått nya medlemmar, och det fredsälskande Iran valdes till vice ordförande.

Visst är det bra att FN förnyas och att man för fortsatta samtal med Iran om kärnvapen, men är det så här Eliasson och Annan menar?

• Länk