Kritiken mot Sveriges Muslimska Förbunds förslag om införandet av sharialagstiftning i landet har varit hård. Inte bara från ett par riksdagspartier, utan även från andra muslimska organisationer.
Abd al Haqq Kielan från Svenska islamiska samfundet säger att:"- Det är otroligt ogenomtänkt att kläcka ett sånt förslag... [...] Jag känner inte till några muslimer som står bakom det här förslaget."
"-I Sverige ska vi inte ha någon särlagstiftning. I Sverige ska vi vara lika inför lagen. I Sverige har vi kämpat rätt länge för att få en könsneutral lagstiftning" säger integrations- och jämställdhetsminister Jens Orback (s) till SVT.
Nyamko Sabuni från Folkpartiet säger att organisationen (SMF) "inte stöder samhällets grundläggande värderingar och därför inte har rätt till stöd för trossamfund". Fp har anmält SMF till Riksrevisionen, då organisationen är en stor bidragstagare - 10,6 miljoner kronor sedan år 2000.
Men det finns åtminstone två personer i Sverige som vill ha Sharialagstiftning. Dels SMF's ordförande Mahmoud Aldebe, dels hans fru Ebtisam Aldebe, tredjenamn på Centerns riksdagslista i Stockholm. Hon säger till SVT att hon tycker makens förslag är bra och tillägger att hon bl.a. vill förändra arvsrätten, så att sonen ärver dubbelt så mycket som dottern. "Mannen måste ta hand om kvinnan, om det så är bröder, pappa, hennes man eller hennes son".
Vi hade sluppit mycket av den här debatten om inte två ting gällt i Sverige:
- Särintressen kan fixa lagar och förordningar. Det må vara fack, miljöorganisationer eller allehanda "utsatta" grupper regeringen vurmar för. Får ett särintresse något privilegium står övriga och avundsjukt formulerar sina krav.
- Stöd och bidrag till olika former av intresseorganisationer. Sveriges Muslimska Förbund har de senaste fem åren inkasserat 10,6 miljoner kronor. Vad exempelvis stat och kommuner pytsar ut till obskyra föreningar som Revolutionär Ungdom ska vi inte tala om. Noll kontroll, men mycket pengar.