Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2007-02-15

Industrifonden jam session

Förlusttyngda Stockholm Jazz Festival hotas än en gång av nedläggning enligt festivalens styrelseordförande Sven-Åke Johansson, tillika styrelseordförande i en av de tre delägarna - statliga Industrifonden.

Det har inte hjälpt att man de senaste åren bjudit in kända artister utan tydlig jazzprofil som lockat en större publik. Istället hoppas Sven-Åke Johansson att politikerna ska skjuta till ytterligare skattemedel - och lovar att i så fall bara välja renodlade jazzartister i framtiden, vilket i praktiken kommer göra festivalen ännu mer beroende av skattepengar.

Så kan bara en jazzälskare med bidragstycke resonera, vilket väcker nästa fundering - varför satsar Industrifonden på Stockholm Jazz Festival?

Stiftelsen Industrifonden som idag förfogar över 3,5 miljarder kronor bildades av staten 1979 för att på marknadsmässiga villkor agera riskkapitalbolag. Investeringskriterierna är hårda, fonden får endast satsa på "produktorienterade företag med teknisk höjd och exportpotential" vilka har en "stark ledning, en unik affärsidé och goda utsikter till lönsamhet på en internationell marknad".

När Industrifonden trots reglerna gick in med flera miljoner som delägare i Stockholm Jazz Festival visste man med all säkerhet att det skulle bli en stor förlustaffär, eftersom inga andra jazzfestivaler i världen någonsin gått med vinst. Är det vad man definierade som "på strikt affärsmässiga grunder"? Och kan det kallas riskkapital när det aldrig fanns en chans till avkastning?

Eller påverkades beslutet möjligen av att Industrifondens ledning - både VD:n och styrelseordförande - hyser ett stort jazzintresse, och den senare även är ordförande i föreningarna Jazz Club Fasching och Mer Jazz i Sverige vilka båda drar nytta av festivalen?

"[...] vi har sagt i styrelsen att det ligger inom ramen för våra stadgar."
Industrifondens styrelseordförande om hur jazzmiljonerna stämmer med uppdraget från staten och de hårda investeringskriterierna.

Nu hör det till saken att slöseri på makthavares fritidsintressen inte är ovanliga företeelser inom den offentliga sektorn, det må vara i form av spektakulära kulturprojekt vilka skänker stjärnglans, eller mer direkta belöningar - som t.ex. Folktandvården i Landskrona vilka blev "Guldpartner" till fotbollsklubben och fick gratis säsongskort och flotta resor.

Glädjande nog vill politikerna inte höja bidragen, utan anser att det borde räcka med vad festivalen inkasserar från Industrifondens "koncernsyskon" - de likaledes skattefinansierade institutionerna som redan är sponsorer - Kulturförvaltningen, Stockholm Visitors Board, Länsstyrelsen, Sveriges Radio, Rikskonserter och Konserthuset.

Etiketter: ,