En kannibal på stan

Samhällets hantering av brott och straff är grundläggande för medborgarnas känsla av trygghet, viktigare än alla trygghetsnarkomaners välfärd(s)paket tillsammans. Inom politiken präglas tyvärr området av ett tröttsamt käbbel mellan höger och vänster, som blossar upp varje gång kriminaliteten hamnar på löpet.

Är det övervakning, fler poliser, medborgargarden, socialvård eller angiverisystem som ska minska brottsligheten? Bör fängelserna vara snällare/hårdare/vårdande? Fler eller färre permissioner? Avskaffa livstid eller återinför dödsstraff? Är fängelse en bestraffning, hämnd, missbruksvård, vilohem eller omskolning till livet som mönstermedborgare?

De frihetsberövande straffen spelar också en viktig roll som ett skydd för medborgarna mot upprepad och/eller mycket grov kriminalitet. I nuläget släpps livstidsdömda när de fått en godkänd nådeansökan, och personer som dömts till rättspsyk när de bedöms som färdigbehandlade.

Men, vilken sakkunskap har de som bedömer permissioner och frisläppanden - och använder de sig av tillgänglig expertis?

I Malmö kan man på aftonpromenaden numera råka möta något så exotiskt som en gravt schizofren kannibal. Myndigheterna har nämligen beviljat ytterligare ett dygns permission per vecka för en man som 1979 styckade & käkade upp sin flickvän. Det innebär att han, trots upprepade förseelser under tidigare permisar, tillbringar flera nätter i frihet varje vecka. Då mannen med åren blivit än skickligare på att dupera sin omgivning menar läkare att han är farligare idag än när brottet begicks.

Genast känner man sig lite tryggare.

Men å andra sidan - kannibalen kanske kan decimera de ökända ungdomsgängen en aning. Som ett slags urban viltvård, även om jaktbytet antagligen inte frestar fler än jägaren.

• Kannibal på permission i Malmö, Sydsvenskan, 17/11 2006