Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-11-17

Skogsägarnas moral hazard

Snart två år efter stormen Gudrun är virkespriserna nu tillbaka på samma nivåer som tidigare. I Skogsbarometern från LRF Konsult och Swedbank konstateras att hela sex av tio skogsägare fått en ersättning som är lika bra eller bättre än vad de förväntade sig. Bara tre av tio är besvikna.

Orsaken till de positiva tongångarna är naturligtvis att skattebetalarna tvingades rycka in när den socialdemokratiska regeringen köpte sig goodwill efter tsunamihaveriet några veckor tidigare.

Vetskapen om att staten står för ersättningen har gjort att skogsägarnas vilja att teckna de relativt billiga försäkringarna inte ökat nämnvärt, antalet försäkrade har bara stigit med tre procent sedan stormen. Knappt hälften av skogsägarna har idag en försäkring som täcker både brand och storm, elva procent har ingen försäkring överhuvudtaget.

Insikten bland skogsbönderna om att staten alltid finns till hands när det kniper har lett till moral hazard, ett ansvarslöst om än rationellt agerande när man struntar i försäkringar.

Varför ska skattebetalarna subventionera skogsägare som inte vill lägga en liten del av intäkterna på försäkringar? Kan alla företag, oavsett bransch, strunta i försäkringar numera?

Särbehandlingen av skogs- & lantbruket lär inte minska med en centerpartist som jordbruksminister, tvärtom hoppas branschen nu på ännu mera pengar. Exempelvis ska 5,8 miljarder kronor utbetalas i december till bönder i Skåne och på Gotland som plåster på såren för den soliga sommaren.