Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2007-01-08

Lästips: Vaxholm i Luxemburg

Per T Ohlsson om Vaxholmsfallet som imorgon tisdag tas upp i EG-domstolen i Luxemburg. Bl.a. belyser han moderaternas omsvängning, från den fräna kritiken när man var ett maktlöst oppositionsparti - till regeringspartiets försvar för fackets aggressiva hållning.

Möjligen beror detta på att regeringen har skrämts av den massiva fackliga och socialdemokratiska kritiken mot att svenska konfliktregler ens blir prövade. En annan förklaring kan vara att regeringen, efter konfrontationen om a-kassan, inte vill ta ytterligare en strid med fackföreningsrörelsen. I alla händelser ämnar en regering som bejakar frihandel och liberalisering försvara en ordning som i praktiken särbehandlar utländska företag.
Per T Ohlsson

Dick Erixon menar å sin sida att Littorins linje är den bästa i nuläget, det krävs år av opinionsarbete innan man kan sjösätta en ny politik.

Regeringen kan inte gå före. Regeringen ska företräda hela folket. Det är fel av borgerliga aktivister att lägga ansvaret på de fyra regeringspartierna. Om regeringen skulle bli en kamp-regering mot facket är valförlusten 2010 given.
Dick Erixon, 7/1 2007 (se
här)

Jag menar istället att Alliansregeringen borde hävda att utstationeringsdirektivet gäller, vilket innebär att arbetstagare som är permanent stationerade i ett annat EU-land är garanterade värdlandets minimilön. Tyvärr har Littorin valt att ställa sig bakom Byggnads, som krävde att det lettiska företaget skulle betala en genomsnittslön för det aktuella geografiska området, den överhettade byggbranschen i huvudstadsregionen. Genomsnittslönen där är 33 procent högre än minimilönen.

Att kräva genomsnittslön av ett utländskt företag betyder, per definition, att det finns svenska konkurrenter som får betala lägre löner. Även det kan uppfattas som diskriminering.
Per T Ohlsson

Som Erixon skriver, det hårda opinionsarbetet för en reviderad arbetsmarknad bör inte främst utföras av regeringen. Men när Littorin med glatt mod accepterar fackets krav på genomsnittslöner och långtgående särbehandling av utländska företag undrar man om det verkligen finns någon skillnad mellan Hans Karlsson (s) och efterträdaren (m)?

Etiketter:

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Du använder begreppet minimilön, då tänker jag mer som en statligt fastslagen sådan. Kanske kan man köra på begreppet "kollektivavtalets minimilön" eller liknande? För vad jag förstår så får man rent juridiskt betala ut vilken lön som helst i Sverige, även om facket kommer att gå bärsärkagång om den ligger under kollektivavtalets minimillön.

08 januari, 2007 11:26

 
Blogger Johan J said...

Exakt, staten bör hålla tassarna borta från det arbetsmarknadens parter själva kan lösa.

Men "den svenska modellen" bygger på att både fack och arbetsgivare tar sitt ansvar och agerar med förnuft vid förhandlingsbordet. Har man en lönenivå som parterna på marknaden är eniga om, blir det - som i Vaxholm - lite märkligt när facket plötsligt kräver högre löner av utländska företag.

Syftade alltså på "kollektivavtalets minimilön". I Vaxholmsfallet 109 kr per timme, ett belopp som det lettiska företaget var villiga att betala. Byggnads krävde dock genomsnittet för branschen i Stockholm, 145 kronor per timme.

09 januari, 2007 09:04

 

Skicka en kommentar

<< Home