Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-05-30

Tråkig människosyn, LO

På LO Ung-bloggen berömde sig igår en 31-årige sosse och fackklubbsordförande över att vid ett jippo haft mest "variation" på sina valarbetare bland de representerade partierna. Med "variation" avsågs inte skiftande kompetensområden eller olika politiska uppdrag utan enbart ålder och hudfärg. Efter att ha berättat att Fp minsann inte är så duktiga i denna märkliga tävlingsgren skriver han följande:

"Rent patetiskt blev det när de rullade in en gubbe i rullstol samt en dvärg. Jodå, det är sant."

Är det så här snacket går runt fikabordet hos LO-ungdomarna? Att funktionshindrade är viljelösa offer till för att exponeras? Vänster kan alla vara men siktas handikappade hos liberalerna - då har någon "rullat dit dom"? Därefter skrev han:

"Det var som att de ville säga: Kolla här, vi har också några minoriteter!!!"

Mer avslöjande än han tänkt sig. Vad han gör är just det han säger sig vilja bekämpa - det diskrimineringen bygger på - att se mer till fysiska egenskaper än kompetens och skicklighet. De båda utpekade funktionshindrade är politiskt aktiva, en av dem har ett förtroendeuppdrag för sitt parti. Men något sådant föresvävade inte LO-bloggaren.

Duger man för vänstern inte som mer än som minoritets-alibi? Det verkar så, ty med regeringens arbetsmarknadspolitik får handikappade allt sämre möjligheter att skaffa ett riktigt jobb.

Jag ställer mig också frågan - har idéfloran inom (s) utvecklats så lite de senaste decennierna? Är Rörelsen fortfarande influerad av Folkhemmets syn på funktionshindrade som några "man måste ta omhand" - med allt vad det inneburit genom tiderna?

Alla ska inte med, så enkelt är det.

Den här bloggposten är något mer svavelosande än övriga, och jo, ungsossen har gjort en trendriktig pudel. Men åsikten han gav uttryck för är så unken och välbekant att inte ens en hel kennel räcker.