Pride ingen stolthet

Att Stockholm Pride pågår för fullt har väl knappast undgått den som följer riksmedierna. Årets festivaltema är mångfald med särskild fokus på invandrare och funktionshindrade. Gott så, ty åtminstone den sistnämnda gruppen är sällan välkommen i den enligt hbt-rörelsen så toleranta gemenskapen. Ett seminarium häromdagen tog upp den viktiga frågan, men av den här summeringen att döma blev det mest snömos som vanligt. Frihetspropaganda ger ett annat exempel på den selektiva toleransen hos RFSL. Ett gott råd till hbt-världen är att börja fundera på hur det är ställt med sina egna fördomar innan man gastar om andras.

I fredagens partiledarutfrågning deltog samtliga högdjur - utom Göran Persson. Detta kan tyckas lite märkligt ett valår, är karln inte homovänlig? Men så kom jag att tänka på en intervju i SR Studio Ett för några år sedan.
- Vad skulle du helst välja att vara - queer eller kommunist?
- Då blir det kommunist, svarade Göran Persson.

Själva fenomenet Pride anser jag vara lite märklig - för är det just den sexuella läggningen man ska vara stolta över? I min värld baseras allas värde på att de är individer - inte beroende på deras läggning, religion, etnicitet eller fysiska förutsättningar. Hbt-personer har inget gemensamt mer än sina sexuella preferenser/könsidentitet - åsikter om politik, musik och allt annat är lika heterogent som hos befolkningen i övrigt. Det är ju också vad RFSL säger så fort diskriminering kommer på tal. Organisationens stolthet skiljer istället ut hbt-gruppen från övriga samhället, som något avvikande och udda.

En festival i sig gör väl ingen skada, och att besöka tillställningen där en annars avvikande läggning blir norm är en intressant upplevelse. Problemet är den skeva mediebilden - när Pride med paraden, schlagern och glittret får illustrera hbt-människor i allmänhet. Tyvärr tas kritik mot festivalens inriktning som tecken på nymoralism av det förment världsvana etablissemanget runt arrangemanget.
- Vi lever i ett lutherskt land, och då är det inte förvånande att den typen av skräck för människors glädje och lust dyker upp, säger en representant för Prides huvudsponsor till SvD.

Det är istället i mötet mellan människor i vardagen som hbt avdramatiseras och kan förändra attityder hos de avogt inställda. De flesta inser då att vi hbt:are är precis som alla andra. Det kan även ge mod åt de som känt sig främmande inför mediernas bögstereotyper och inte vågat ta klivet ut ur garderoben. Pride-festivalen med all sin glitter och glamour motarbetar denna vår vardagens kamp långt effektivare än alla inskränkta frikyrkopastorer tillsammans.

• Stockholm Pride
• Pride snart bara ett party, SvD Kultur, 30/6 2006