Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-07-26

Statens fondmarknad

Finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg presenterade häromdagen ett förslag för att råda bot på den bristande konkurrensen bland fondbolagen. Genom en kraftig utökning av PPM-myndigheten ska det bli möjligt att placera även sitt vanliga privata fondsparande i statens försorg. Myndigheten skulle alltså skapa ett fondtorg a la pensionssparandet där kunderna kan välja och vraka bland olika fonder - utan att behöva kontakta varje fondbolag för sig. Österberg tror även att privatspararna skulle få samma rabatt på förvaltningsavgiften som PPM får, något som Fondbolagens förening avvisat.

Men, det finns ett par invändningar mot Österbergs förslag.

Tjänsten finns på marknaden redan. Identiska tjänster erbjuder exempelvis Fondmarknaden med 1200 fonder och Nordnet med drygt 800. PPM - vars urval man vill krympa ytterligare - erbjuder idag bara 760 fonder. De privata alternativen kostar någon hundralapp i avgift, men kan även erbjuda oberoende rådgivning och rekommendationer. Med en skattefinansierad gratistjänst skulle alltså staten ge sig in på en väl fungerande marknad och slå ut allt och alla.

Utbudet eller avgifter inte problemet. Att högljutt diskutera förvaltningsavgifter på 0,5 eller 1,5 procent när staten redan tagit uppemot 65 procent av inkomsten är lite komiskt. Problemet med den usla konkurrensen beror dock i stor utsträckning på reavinstbeskattningen. Är man missnöjd med sin förvaltare och vill byta måste skatt betalas på vinsten - det går inte att skjuta upp skatten på inkomst av kapital. Detta ger en stor inlåsningseffekt, man väljer att stanna kvar och fortsätta hos en dålig förvaltare hellre än att betala skatt och därefter placera pengarna på annat håll. P.g.a. skatten krävs det mycket bättre avkastning i den nya fonden för att bytet ska löna sig.

Är man konspiratoriskt lagd kan man tro att förslaget är ett sätt för staten att ta kontroll över även det privata sparandet. Plötsligt "vill folket" att staten ska erbjuda ett urval egna fonder, man kräver insyn i andra förvaltares arbete och något i stil med "gröna elcertifikat" införs under rubriken "etiska krav" osv. Till slut är det Socialdemokraterna som företräder spararna på bolagsstämmor och allt privatsparande måste gå genom PPM för att "underlätta" Skatteverkets arbete. Då, om inte förr - inför PPM egna höga avgifter, begränsar kundservicen och minskar fondutbudet - som det monopolbolag man blivit.

Uppdatering: DN:s huvudledare idag bl.a. om regeringens vilja att statliga bolag ska förbättra konkurrensen på marknaden - trots att aktiva konsumenterna är mycket bättre prispressare än staten.

Uppdatering 2: Tidningen Privata Affärer lovprisar regeringens förslag att i praktiken använda skattepengar för att subventionera tjänster som privata företag redan erbjuder. Som exempel på hur fint regeringens politik fungerar nämner man Vattenfall och SBAB. Vattenfalls prispolitik, rekordvinster, uppköp av konkurrenter och utlandssatsning på smutsig el är väl kända. Likaså SBAB:s pressade räntor som misstänks vara en bidragande orsak till den överhettade fastighetsmarknaden. Slopandet av topplånen som gör att man kan belåna upp till 95 procent av fastighetens värde till låg ränta lanserades på en marknad med rekordlåg ränta och kraftigt stigande bopriser.

Få se - vilka övriga statliga prispressare finns det? SAS? Telia?