Statens storlek bestäms långt mer av hur mycket regeringen
kan pressa ut i skatt än av någon ideologi. / M. Friedman

2006-06-05

Tre röster om skolan

Debatten om skolan handlar väldigt mycket om vad som är fel, mindre om vilka åtgärder som behövs. Vänsterkartellen önskar mer av dagens modell, Alliansen å sin sida hävdar att dagens skolideologi nått vägs ände.

I förra veckan presenterade kd och luf varsitt förslag på åtgärder för att främja en kunskapsskola. Kristdemokraternas Inger Davidson förespråkar en möjlighet för skoltrötta högstadieelever att ta ett friår. Dessa skulle då få lust att lära när de kommer tillbaka, samtidigt som de under friåret sysselsätts genom en praktikplats. Förslaget kan vara bra, så länge det inte blir en "allmän" förlängning av grundskolan ett år, utbildningstiden är redan idag mycket lång.

Luf följer i sitt moderpartis fotspår och föreslår hårdare tag. De anser att skolk bör skrivas in i betygen, något som kommer drabba främst svaga elever som redan tycker att skolan är botten. Det gränsar till naivitet att tro att eleverna vänder tillbaka för vad som kommer stå i slutbetyget de får om 2-3 år. När de då förhoppningsvis inser sitt misstag är kan ingen kunskapsinhämtning i världen stryka anmärkningen om skolk. Låt betygen endast omfatta kunskaper - skolkar eleven syns det antagligen även på ett kunskapsbetyg.

Betydligt intressantare analys och förslag presenterar Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef hos akademikerna i Saco, i sin skrift Ny kurs för gymnasiet och högskolan. Han synar ungdomsarbetslösheten, förtidspensioneringarna samt skolans och statens roll i det hela. Mer mångfald, satsning på yrkesutbildning, bättre myndighetsstruktur samt kvalitet framför kvantitet när det gäller de högre utbildningarna. Även en möjlighet för personer som inte har högre utbildning att skaffa sådan när motivationen infinner sig. Herr Wetterberg borde vara självskriven som rådgivare för en borgerlig regering - hellre det än luf:arnas batongviftande.